Vi lägger ner

Här har det inte hänt nåt på länge, som ni sett.

Men i våra liv har det hänt massor. Rickard går på dagis och älskar det. Om man säger dagis tecknar han genast samma sak och går och hämtar sina skor. När han sitter på pottan - numera i fönstret - tecknar han allt han ser. Bil, buss, cykel, folk som går. Han älskar när vi bekräftar att han tecknar rätt.

Igår var han och dagiset nere vid Årstaviken och matade änderna. Rickard och Algot åt upp det mesta av brödet själva, men till slut fattade de att någon annan ville ha.

När vi var på thailändsk restaurang med kompisar blev Rickard kär i servitrisen. Han flörtade hejvilt och ville inte släppa henne. Vi kom på att hans favoritfröken på dagis är koreanska, så det var nog därför. Eller så var hon väldigt söt.

Dagis innebär ju att både Christian och jag jobbar. Christian på halvtid ett par veckor till, och jag på heltid redan nu. Det blir inte så mycket tid över då. Så jag har bestämt mig för att inte låta bloggen ge mig dåligt samvete. Vi lägger ner nu. Jag kommer fortsätta skriva små betraktelser när andan faller på, men jag tror jag håller dem för mig själv. Den här bloggen får ligga kvar på nätet. Det är så praktiskt när folk kan googla på mig eller Rickard och hitta hit.

Från början var planen att skriva till ettårsdagen och sedan ge ut allt i en bok, som present till nära och kära. Och Rickard själv, förstås. Planen finns där fortfarande och då är väl dagisstarten ett väldigt bra slut på en bok.

Mammaaaa!

Rickard säger Mammaaaa! hela tiden. Han drar Corbett i armen "Mammaaa!". Han undrar var Christian är "Mammaaa! Mammaaaa! MAAAMMMMAAAAA!" Och han klättrar på mig. "Maaaaaaammmmmmaaaaaa!"

Men istället säger han massor med händerna. Han visar på bilarna, han vill gå ut, han vill äta, dricka, duscha och komma upp i famnen.

Det universella tecknet för...

Vi åkte tunnelbana hem igår, efter att ha träffat Chialing och hennes familj. Bredvid mig och Rickard satt ett par som talade teckenspråk. Rickard var mycket intresserad och stirrade på dem. Så höjde han ena handen och pekade upp i luften/utåt, samtidigt som han stirrade stint på mannen. Han försökte verkligen säga något. Han satt så i säkert tio sekunder och kvinnan mittemot exploderade till slut i ett fnitter.

Bada!

Vi var på landet i helgen och vädret var som bekant strålande. Rickard badade i poolen mest hela tiden men på lördagskvällen bestämde vi att vi skulle åka till Rosis och bada. Vi parkerade bilen i den lilla parkeringsfickan bakom ladugården och gick grusvägen ner till sjön. Vi talade om för Rickard att han skulle få bada, så han sprang hela vägen, tecknandes "duscha".

Vi kom ner och satte oss i det ljumna vattnet. Rickard lekte med ett öskar och en hink och hade det bra. Det kom lite folk och vi pratade med en liten kille på nästan sju - han fyller idag måndag! Efter en timme, ungefär, började Rickard krypa omkring lite. Sen sade han resolut "Äääh!" och tecknade "bil". Han ville åka hem. Så vi plockade upp honom, tog av honom badklänningen och torkade honom - helt utan gnäll. Så åkte vi hem och han fick välling och somnade.

Tänk så praktiskt när han vill hem själv!

Städpojken

Imorse skulle vi städa ur hela lägenheten, vi har fått pälsängrar. Christian åkte iväg med alla våra kläder, dukar - allt i textilier - till mormen och morf och deras bastu för att vi ska kunna döda allt.

Jag och Rickis skulle städa. Först var han måttligt intresserad av min trasa, men när jag gnott rent en list var han där och ville ha. Åh, vad den väggen blev ren och fin! När jag tvättat min trasa ville han byta, han ville ju också ha ren trasa. Vi fortsatte runt hela lägenheten och han gnodde som en liten liten iller överallt han kom åt. Byrån fick sig en släng också. Och så viftade han med och pratade med trasan förstås.

Sen, just när det började bli tråkigt, kom ju dammsugaren fram! Åh, då var allt roligt i säkert 20 minuter till! Om man inte får köra dammsugaren själv kan man ju trycka på alla knappar på den, speciellt den som minskar sugkraften. Jätteskoj. Tycker inte mamma.

Sammanlagt var det en ganska lycklig pojk, trots att hans säng och hans värld är uppånervänd.

Mjölk!

Mjölkallergin är ett minne blott. Rickard älskar att dricka mjölk till frukost. Han sörplar glatt i sig ett par deciliter och vill gärna ha mer. Tillsammans med en macka med avocado är det en favoritfrukost. Om han sen får lite knäckebröd att slänga ner på golvet är dagen räddad.

Babyvakt

Visst är det praktiskt med babyvakt. Man hör när barnet vaknar och behöver inte sitta med öronen på helspänn. I Frankrike var den underbar att ha, likaså på landet. Men i stan fick den in byggjobbare, taxichaufförer och andra på varenda frekvens. Lagom praktiskt.

Kusiner

Storkusinerna på 12 respektive 14 år kom också till farfar på besök och de var skojiga att leka med! Eftersom de har en lillasyster på två år är de vana vid barn och Rickard hade jättekul hela tiden. Praktiskt, då kunde vi laga mat och göra annat när han ändå var underhållen.

Midsommar

Vi firade midsommar på ett lokalt slott - Hofsnäs. Det var spelmän och folkdansare och massor av folk. Naturligtvis fanns det även brända mandlar, popcorn och lotter. Rickard tyckte mest om att gräva i sanden på stranden.

Vems säng?

På landet har vi två 120cmsängar bredvid varandra. 240 cm sänghav. Och jag ligger på ena sidan och trycker och Christian på den andra. I mitten snurrar Rickard omkring. Än ligger han på tvären, än som Pippi Långstrump. Om han inte vaknar av en mardröm eller vaknar och inte känner igen sig - då är det fortfarande bara mammas ansikte som duger som sovplats.

Bebisvakt

Det är himla bekvämt med en såndär elektronisk bebisvakt. Vi fick låna en när vi åkte till Frankrike och nu i helgen hade vi med den till stugan. Så praktiskt att kunna sitta och äta i lugn och ro och veta att när han vaknar och gnyr runt hör vi det och kan gå in om han blir arg.

Vinkivink!

Rickard är en vänlig liten själ. Han vinkar till allt och alla. På supermarketen i Ste Maxime vinkade han till alla som gick förbi. På flygplatsen vinkade han till alla medpassagerare. I kön till maten - vinkivink. I kön till säkerhetskontrollen - vinkivink.

Han vinkar numera till och med när någon av oss ska gå på toaletten.

Bada!

När nu vädret i Ste Maxime lämnat en del att önska - regn, åska, blåst och mulet - så fixade vi en plaskpool och åkte till mormen och morf. Rickard påkläddes den nya fina baddräkten, en såndär som även är soldräkt, och sattes i poolen.

Till en början trodde han nog att det var väldigt djupt, som i Ste Maxime, för han satt blick stilla och försökte sträcka sig efter leksakerna. Jag ställde honom på knä och han blev väldigt förvånad. Men sen rejsade han runt i poolen, speciellt när jag efter någon timme tyckte det började bli nog och skulle ta upp honom. Snabbt som en liten säl kröp han till andra sidan kanten. Det tog en stund innan jag lyckades fånga honom!

Det var helt klart dagens grej. Däri kommer han sitta många gånger i sommar, om vädret tillåter. Och poolen är stor nog att rymma både honom och kusin Jack nästa sommar.

Jag regerar världen!

Varje morgon när han vaknat kröp Rickard ut på balkongen och ställde sig vid räcket - som han såg över - och ropade ut över världen! "Här är jag, jag bestämmer på den här balkongen och allt runtomkring!"

Den högljudde grannen mittemot fick så han tålde.

Egen pool!

Vad gör det att vädret på Rivieran är det sämsta på många år, när man har en egen pool att plaska i! Rickard var överförtjust i att få sitta på poolkanten eller nere på första trappsteget och plaska så att han tappade andan av det kyliga vattnet. Hade han inte blivit lätt blå om läpparna hade vi låtit honom sitta där än.

Farfar

Dagen efter kalaset kom farfar och hälsade på igen. Nu gick det bättre och farfar och Rickard kröp omkring på golvet tillsammans. Farfar fick också hjälpa Rickard att knata runt i lägenheten. Nu är de kompisar!

Läsa bok

Ibland sitter Rickard stilla nog för att läsa en bok. Men han läser rekordsnabbt, så det gäller att hänga med.

Ett helt år

Ett helt år har gått redan. Alldeles nyss var Rickard en liten skrutt som bara åt, sov och skrek. Sen blev han större och började le. Lyfte huvudet gjorde han väldigt tidigt. Vid cirkus fyra månaders ålder satt han som en liten stubbe och tittade sig omkring. Blev stadigare och stadigare. Kring jul/nyår förra året började kryptendenserna komma och för ca två månader sedan började han gå när han fick hålla i våra fingrar.

Det Stora Pekfingret fick vi snart stifta bekantskap med, det talar om vad han vill och vad han vill ha. Bestämt. Ofta ackompanjerat av ljud, lite olika beroende på om det är en telefon/fjärrkontroll, mat eller en bok han vill ha. Eller om han vill upp i famnen.

Att rulla runt och busa i sängen är en av favoritaktiviteterna, liksom att sitta i knät i fönstret och titta ut på allt spännande som rör sig på gatan. Åka vagn är numera riktigt roligt, det blev roligt först när han kunde sitta upp. Att ligga i liggvagn var nog det värsta som fanns. Då skreks det.

Mjölkproteinallergin kom och försvann. Idag fick han ju till exempel hallonsmoothie till lunch och magen fungerar utmärkt sånär som på lite pruttar. Det var ju tur, då kan han få tårta på söndag när släkten kommer och gratulerar.

En ny kompis

Jomen visst har Rickis en ny kompis. Som såklart också åker sjal. Wille heter han.

Ännu en lunch i solen

Igår packade jag in min matlåda och lade den i en kasse. Vid tiotiden ringde Christian och sa "Jag kan komma förbi med din matlåda om du vill..." och det ville jag ju.

Vi dejtade med Gustaf III igen och den här gången var tant Ing-Britt med. Hon matade Rickard och efter några tuggor insåg han att det var hon som hade godsakerna. Så fort han svalt kom pekfingret fram och han sa "Iiiih!" och så fick han en sked till.

När han hade ätit upp sin mat fick han ett kycklingvingeben av mig som han gnagde rent. Sen roade han sig med att skrämma tant Ing-Britt. Han spänner hela kroppen, rycker till och säger "Ehe!!". Då ska man bli rädd. Det var hon duktig på, så han gjorde det säkert 20 gånger. Mycket nöjd.

Ny kamera

Här har vi busungen!

Han vet vad han vill, och vad man gör med en fjärrmoj.

Det är skoj att flyga när mamma kastar upp i luften. Notera greppet om fjärrkontrollen.

Pappas telefon är bland det godaste som finns. Det kittlar så härligt på tungan när man slickar på laddningsstället...

På grönbete

Vi var på landet i helgen i det soliga vädret. Rickard fullkomligt älskade det. Han kröp, satt och gick i gröngräset och åt allt han kunde hitta. Gullvivor, löv, gräs och grus ville han stoppa i munnen. Jag lyckades hindra honom för det mesta.

När han kom till jordhögarna där vildsvinen bökat upp gräsmattan tänkte jag "Äh, lite jord gör ju ingenting. Det spottar han ju ut.

Jag glömde att det var Rickard det handlade om. Han tog en liten jordkockla, stoppade in den i munnen, tuggade och svalde. Och ville ha mer. Då bestämde vi att det var dags för mat.

När man ätit klart välter man bordet. Såklart.

Sen var det dags att hjälpa pappa med skottkärran. Sånt orkar han ju inte själv.

Man kan även hjälpa till med verktygen när mamma försöker få igång grillen. Det kan ju tänkas att hon behöver en polygrip.

Fin var han när han satt i gräset!

Leka i sängen är det bästa som finns!

Men sen blir man väldigt trött. Då är det tur att det är en stor säng!

Succé!

Christian och Rickard kom förbi jobbet på lunch idag. Rickard fick äta i vagnen medan vi andra satt på Gustaf IIIs sockel. Efter maten ville han upp. Det är svårt att gå i skor, men de fantastiska pipljuden möttes av ovationer från läktaren!

När han sen sittandes på min höft började digga musiken som kom från grannens mobiltelefon skrattade Ana så att hon nästan grät.

Klar succé. Den enda som inte var nöjd var I-B, för hon missade kalaset och får vänta tills nästa gång.

Underhållning på tunnelbanan

I lördags kväll när vi åkte hem från konserten och sushin var Rickard ganska trött. Han gnällde och gnölade i vagnen på tunnelbanan och vi bara väntade på att han skulle explodera av ilska och trötthet och skrika så det ekade i vagnen.

Då kom vår räddarinna. I kortkort hår, stora hörlurar och pratandes i telefon ställde hon sig framför Rickard och dansade. Han stirrade. Hon sa i sin telefon "Jag står här och dansar framför det här blåögda barnet." Hon viftade med händerna, gungade med kroppen och Rickard stirrade. Så sa hon "Vänta!!!" och tog undan telefonen, stoppade pekfingret i munnen och ploppade flera gånger, innan hon hoppade av precis innan dörrarna stängdes. Rickard hade jättestora ögon och blev väldigt ledsen när hon hoppade av.

Konsert

Vårt långväga besök råkar vara keyboardist och spelade med Lizz Wright på Berns igårkväll.

Vi klädde på Rickard pyjamas, tog med oss välling och hörselskydd och knatade iväg. Naturligtvis stod vi på gästlistan och den trevlige vakten blev pappa i fredags, så vi fick massor av hjälp. Rickard somnade innan konserten började och sov ett bra tag. Men sen blev applåderna lite för höga och jag gissar att basen vibrerade ganska bra i hans lilla bröstkorg, så han vaknade.

Christian gick bakom scenen med honom och vaggade och vyssjade så han sov hos pappa ett tag till. När konserten var slut gick vi och pratade med bandet i rummet de disponerade - för övrigt samma konferensrum som jag var på möte i för ett par månader sen - och då hade Rickard vaknat.

Han var hungrig igen och slukade sushi, bröd och vindruvor till bandets förtjusning. Jag fick berätta om hur han äter kycklingben, gång på gång. Alla ville ha ett barn som äter som Rickard.

Jag gissar att de inte vill ha baksidan - ett barn som vaknar en gång i timmen. Tack och lov var det Christian som hade nattjouren, så jag gick upp klockan halv åtta då Rickard tyckte det var dags för mat. Christian fick sova vidare.

Mammig simmare

Det var babysim idag igen. Rickard är inne i en väldigt mammig fas, troligen för att jag börjat jobba. Han ville mest klamra sig fast vid mig och suga på min örsnibb. Fröken tyckte vi kunde utnyttja mammigheten med att låta honom simma från henne till mig. Hon började ångra sig när Rickard högg tag i hennes öra. Med handen, tack och lov...

Men det gick bättre och bättre. På slutet var han helt lycklig hela tiden. Vi dök och tittade på varandra, vi simmade med korvar, vi hoppade från stången, vi satt på ett flytetyg. Och sen när vi var klara gick han uppför trappan! Han som aldrig gått i trappor förut ens, visste precis hur högt man skulle lyfta fötterna för att komma upp.

Ny lek

Rickard har kommit på en ny och rolig lek. Han öppnar munnen och lägger den försiktigt om min näsa. Då ska jag blåsa ut luft i näsborrarna. Det är jätteroligt, tycker han. Så det gör han mest hela tiden.

Jag är väldigt glad över att han är så försiktig eftersom fyra små tänder börjar titta fram i överkäken. Små sylvassa saker har redan spruckit fram.

Ramla!

Imorse fick Rickard bananmacka. Jag fick överkokt havregrynsgröt med banan i. Rickard tyckte att bananmackan var god en liten stund. Sen var det roligare att systematiskt ta en liten bit i taget och släppa ner den från stolen. När mackan var slut lutade han sig över stolskanten och pekade ner. "Dääh".

Där låg en prydlig bananmackehög. Jag åt upp min gröt.

Vem är jag?

Idag åt Rickards mamma lunch med Villes mamma. Rickard och Ville var med sina pappor. Det var första gången mammorna träffades utan barn.

På grönbete

Vi passade på att sätta Rickard naken i vårsolen på landet. Han satt där på rumpan och drog upp gammalt gräs och löv. Löven var inte så goda, tyckte han. Sen fick han gå barfota. Det gillade han och knatade runt flera varv.

Fullmåne?

Är det månne fullmåne ikväll? Jag får gå och kolla ut genom fönstret snart. Rickis var nämligen superpigg och leksugen när han skulle sova. Istället för att somna ca halv åtta höll han sig vaken till nästan nio.

Han hoppade i sin säng, bet Ninni Niin i baken, kastade ut napparna och lekte med aktivitetsbrädan. Sen ville han komma upp och då skulle han kasta sig baklänges i vår säng. Rulla runt på mage och rulla tillbaka på rygg och slå ut med både armar och ben så han såg ut som om han hade kastat sig baklänges. Om och om och om och om och om... igen.

Och detta var efter att han fått nattvällingen, som i vanliga fall klubbar honom till zombiestadium på fyra-fem minuter.

Tydligen har Ville också velat vara uppe och leka hela kvällen. Om det inte är fullmåne har dessa killar telepatisk kontakt med varandra.

Sista dagen...

Så kom den till slut - sista dagen på mammaledigheten. Imorgon är det första april och då börjar jag jobba! Roligt och tråkigt. Skoj att träffa folk, att få koncentrera sig på något mer än tre sekunder i taget, att göra nånting med början, mitten och slut...

Trist att inte sova middag med Rickis på magen, att inte knata fram och tillbaka i hallen med hans händer om mina fingrar, att inte gå på Öppna förskolan eller fika med mammakompisar.

Christian tar över och han ser verkligen fram emot det!

Sulky?

Vi var och tittade på sulky idag. Ska vi ha en sån kanske? Eller inte? De är rangliga och man kan inte lasta nåt på dem. Det finns inget skydd för varken sol eller regn. Han måste sitta framåtvänd.

Men vår vagn är ganska svårkörd - vänster bakdäck är blankslitet eftersom det drar kraftigt höger och man måste parera hela tiden. Så det vore ju skönt med en ny vagn. Sulkyn får dock vänta lite, tror jag.

Brunch

Vi var på brunch i Täby idag. Tre gamla kollegor till mig med män och barn. Fyra barn och Rickis var minst. Alla beundrade honom där han satt på flajen på bordet och åt allt vad han orkade. Scones med oliver, kycklingsallad med dressing, sojayoghurtsmoothie, spansk potatisomelett - allt gick ner med en väldig fart. Melon på slutet var också gott och som extra krydda på moset fick han lite vindruvor. Smask!

Näst minsta tjejen var lite rädd för Rickis. När han kom ångande som ett litet lokomotiv, skrikande allt vad han orkade, blev hon jätterädd. Fast hon kunde gå och springa och alltså inte hade något att vara rädd för. När Rickis sen kröp fram till hennes pappa och använde honom som stöd för att ställa sig upp var måttet rågat! Hon blev jättearg och slutade inte skrika förrän Rickard gick ner på golvet igen.

En stund senare var allt glömt och de bytte glatt giraffen mellan sig.

Samtal vid middagen

Mormen: Det tog ju evigheter att få på honom byxorna när jag bytte på honom, han bara sprattlade och sparkade.
Morf: Jag stoppade i fötterna, sen lyfte jag upp honom snabbt som attans och ruskade lite, så åkte han ner ordentligt.

Favoritfärger

Vi har två favoritfärger här i huset.

Grön:

Och orange:

Trappgrind

Mormen och morf har skaffat en trappgrind. Morf och jag satte ihop den förra helgen. Det är bra. Jag är nämligen inte lika cool med trappor som mormen (var).

Såhär skrev hon på Luciadagen 1972 när jag var nästan ett år gammal, dvs ett par månader äldre än Rickis är nu:

"Beträffande trapporna är hon ganska smart. Hon kan gå ner och börjar lära sig att ta sig upp. Men hon kan inte vända och ta sig ner baklänges om hon råkar sitta.

Hon har jättedille på att slänga grejor just nu. Hon sitter uppe i trappan och slänger ner saker. Just nu sitter hon och kastar ner flaskor.

Du skulle se vilken röra det är här. ALLA hennes prylar finns runtikring, och ändå håller hon på med att smälla flaskor nerför trappan. Det låter rätt häftigt. Nu hamnade en ända ner på nedre botten. Hon väntar tills ljudet tar slut, först därefter slänger hon en ny.

De mammor som aldrig sett en unge hänga vid trappan skulle dö. Hon håller fast sig i tårna."

Rickards tår måste vara mindre böjliga än mina, för jag tror inte han skulle klara det...

Tant Lenah och kanelbullen

Idag knatade vi iväg till Knitlab för att låna garnnystaren. Jag har repat upp en tröja och ska sticka jeans till Rickis.

Rickard röjde runt därinne och hade jätteskoj. Sladdar, knoppar och allt möjligt fanns att leka med. När vi skulle fika - jag hade köpt med mig mjölkfria kanelbullar från Sattva - så ramlade han såklart och slog sig. På kinden. Stor tragedi.

Men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Eftersom det var SÅÅÅ synd om honom fick han smaka kanelbulle. Han åt en bit av min, sen tittade han så vackert med sina stora blåa ögon på tant Lenah att hon inte hade hjärta att neka honom. Hon som aldrig ger hundar mat från bordet matade Rickis så han blev alldeles mätt. Han var mycket nöjd.

Två timmar

Två timmar är ju inte så länge. Men när det är en skrikande tolvkilosbebis som måste bäras så är det rätt länge. När de två timmarna dessutom infaller varje natt mellan klockan halv elva och halv ett, är de väldigt, väldigt långa.

Han vägrar ligga ner. Vägrar ligga i sin säng, vägrar ligga i vår säng. Vägrar ligga på min mage i soffan. Vill bara bli buren.

Dessutom ska stereon vara på. Pekfingret åker ut och hela armen säger "STEREON!!!" När jag vägrar skriker han ännu högre. När jag sätter på den lägger han huvudet på min axel och somnar. Eller sover räv, rättare sagt.

Förutom detta är det bara mamma som gäller. Pappa kan gå och lägga sig. Men när han gör det åker förstås lilla pekfingret fram och så måste vi gå och titta på pappa som ligger i sängen...

Ont i ryggen och trött i mössan är bara förnamnet.

Bebiskommunikation

Vad vi hörde:
Vilhelm: Blaaah!
Rickard: Blablablablaaah!

Vad de sade:
Vilhelm: Åkej, halv nio ikväll då?
Rickard: Jajjemen, polarn, ikväll ska de få se på sovtrots!

Bra eller dåligt?

Rickard är väldigt orädd för främlingar, om han är pigg, glad och mätt.

Igår var vi på en kinarestaurang, jag, Kicki och Rickard. Han åt ris tills det stod ut genom öronen, sög på broccoli och hade allmänt trevligt som vanligt. Jag presenterade mig inte när vi kom in, det var så länge sen jag var där. Men så försa jag mig och var tvungen att tala om att jag ju känner chefens lillebror. Tjejen bakom disken tjöt till och visste ju genast vem jag var och blev ögonblickligen totalförälskad i "lille Ruirui".

Hon bar på honom och han tyckte det var toppen. Hon ville tala om för sin man att jag hade fått bebis och frågade om det gick bra. Visst, sa jag, annars hör vi det.

Hon tog Rickis och sprang uppför trappan till köket och han sa inte ett ljud. Var väl helt begeistrad över all mat där uppe, kan jag tänka mig. De kom ner igen, med tjiefen och vi pratade en stund. Rickard satt kvar hos henne och var allmänt nöjd.

Det är ju fantastiskt skönt att han inte är mammig och gnällig när han träffar främmande, men var går gränsen? Glatt följa med en helt främmande kvinna till ett ställe där han varken ser eller hör mamma eller pappa? Jag vet inte riktigt, jag... Självständig är bara förnamnet på denna lille kille!

Hungrig!!!

Rickad har nu varit magsjuk i nästan en vecka. Tisdag-onsdag var han nästan bra, men torsdag medförde två kaskadspyor. Båda två efter bröstmjölk, så nu har vi satt restriktion på brösten. Det gillar han inte!

Han är så hungrig, hela tiden! Morotspurén försvinner som snö en vacker vårdag. Han har ju sedan länge satt upp händerna och viftat i öronhöjd när han är hungrig, han vrider på handlederna och snurrar händerna. Nu när han är så jättehungrig gör han även det med fötterna, och spretar med tårna! Hur sött som helst. Och man får se det ofta, eftersom han ska äta mest hela tiden.

Sova med bebis

När Rickard sover i vår säng har jag oftast begränsat rörelseutrymme. De senaste nätterna har jag knappt kunnat röra en hand utan att han vaknar.

Jag har inga problem med att sova när han sover hos oss, nästan.

- Sova med bebis fastiglad i bröstet - check!
- Sova med bebis ansikte två centimeter från mitt - check!
- Sova med bebis två små händer hårt intrasslade i mitt hår - check!
- Sova med ett av mina hårstrån på min kind - omöjligt!

Tyvärr innebär hans intrasslade händer ofta att mitt hår hänger ner i ansiktet, utan att jag har möjlighet att flytta på det. Hemskt!

Världens sämsta tajming...

När vi kommer hem till kusinen och langar över Rickard till morbror Kemis för att ta av sig ytterkläderna händer det. Han kräks ner hela kemisten, sig själv och golvet. Han som aldrig kräks!

Sen får han banan medan vi andra äter en groteskt stor lunchbuffé - vi var hungriga när vi gick och handlade - och det tog bara några minuter innan han kräktes igen. Så fortsatte han med det. Många gånger. Stackars liten.

Vi har kollat och kusinen verkar inte vara smittad. Han har ju fått råmjölk ett tag, så han ska ha ett bra immunförsvar. Men ändå, han är ju så liten...

Klart sjuk

Jag lade Rickad ner i sängen, när han var vaken. Stoppade in nappen och han vände sig på sidan och somnade. Det har aldrig hänt förut, någonsin.

Han är sjuk, stackarn.

Ljus i tillvaron

En bra sak är att jag fortfarande ammar Rickis. Då har jag ju perfekt sjuklingmat att tillgå utan problem.

Men det är hjärtskärande att behöva bända loss honom från tutten efter bara nån minut, för att han inte ska få i sig för mycket.

Du skojar? Två teskedar?

Rickard är inte nöjd med sin diet. Han får två teskedar sockervatten eller bröstmjölk var femte minut i 20 minuter. Sen 20 minuters uppehåll och så börjar vi om.

När vi tar fram skeden och glaset blir han överlycklig, viftar med armarna och gapar stort. Åtta teskedar (våra är pyttesmå, så han får sina 10 ml i omgångar) senare är han inte ens halvmätt. Han har knappt börjat äta, magen har inte registrerat att det kommit något. För en kille som i vanliga fall äter tre dl gröt eller en potatis, en knippe broccoli och ett halvt kycklingbröst är det här rena löjan.

Efter sex timmars duttande tyckte jag att han kunde få lite mer. Då kräktes han upp allt igen. Bara att börja om.

Seriöst barnvaktande

Idag har Rickard fått vara hos mormen och morf i många timmar! Det var planeringsdag på mitt nya jobb, så halv tolv lastade vi in oss alla i bilen och jag hoppade snart av. Rickis åkte med mormen och morf hem och lekte. Han underhölls på alla möjliga vis, fick god mat, fick rasera klosstorn och sitta i Tant Ingers knä. Hela tiden (nästan) på gott humör.

När jag kom åt vi middag och kokt kyckling med pasta och sojamjölkssås var nog bland det smarrigaste han smakat! Speciellt när han fick varva det med kokt broccoli, den absoluta favoriträtten. Nu sover han som en liten stock och har gjort så sen klockan åtta - låt oss hoppas att han fortsätter med det hela natten!

Vad sa du att han hette, sa du?

Jag ringde Christian för att berätta den trevliga nyheten om kusinen, och sade vad han hette. Christian blev alldeles tyst. En lång stund. Sen sa han: "Med G???"

När han fick höra att han heter Jack och inte Gert andades han ut.

En kusiiiiiiiiiin!!!!

Nu har kusinen kommit. Han packade väskan väl och kom ut imorse på SÖS.

På tiden, tycker Rickard, som vill ha nån att leka med.

Arkitekturmuseum

Vi var på Arkitekturmuseum med Farbror Kalle och Tant Soraya idag. Soraya är ju arkitekt, så hon ville titta på svensk arkitektur och lära sig ett och annat. Perfekt då att vi hamnade mitt i en intressant visning om Sergels torgs tillblivande!

Farbror Kalle tog en glad Rickard och gick runt och tittade. Rickard ropade och skrek så det stod härliga till, han tyckte det var jätteroligt att gå omkring bland foton och små byggnader.

Sen gick vi för att fika. Soraya tyckte det var lite jobbigt att vi lät Rickard sova i vagnen utanför cafét, trots att vi satt precis vid fönstret. När han vaknade fick han komma in och sätta sig i sin fina Sack'n'Seat och äta puré. Saturnus är ett ganska högljutt ställe, så ingen brydde sig om hans lyckliga skrik. Dit kan vi gå igen!

Mormen och morf Rules O.K!!

Vi håller på och bygger om här hemma. På förmiddagen dyker mormen och morf upp med en massa verktyg och så sätter vi igång. Morf och jag river och bygger och fixar och donar, och mormen och Rickard roar sig.

Igår var vädret inte riktigt medgörligt, så mormen ville inte ta ut Rickis på den sedvanliga promenaden. Så hon promenerade inne, med Rickard på magen, i en timme. Han sov så gott, så gott, vaggad till Vinyl 107.

Morf fick äran att mata till lunchen, det var jordgubbs-banan-avocado-smoothie i skålen. Det gapades glatt och Rickard lämnade bara lite längst ner i skålen. Men sen när morf satte sitt eget glas till Rickards lilla mun var det så roligt och gott att morf fick se sig blåst på den smoothien. Allt rann ner i Rickards mage.

Att Rickard nu helt har accepterat mormen och morf och inte ser dem som främlingar längre fick vi sen bevis på, när han satt i soffan bredvid morf och glatt viftade med händerna. När han "blev blyg" gömde han ansiktet mot morfs tröja. Morf var mycket nöjd.

När det sen var dags att åka och handla stannade Rickis och mormen hemma och lekte. Det gjorde de med besked, Rickard var så slutlekt att han somnade redan tio över sju och inte vaknade förrän vid elva. Sen sov han till sex, med bara en uppvakning. Mormen får gärna leka varje dag!

Utmaning

Jag och Rickard har blivit utmanade av Mira. Vi ska lista fem bloggare vi inte träffat och som vi vill träffa.

Det finns bara en, just nu, som vi verkligen vill träffa.

Kusinen!

IKEA

Idag var vi på IKEA och tittade på garderobsinredningar och golv, bland annat. Eller, jag och morf tittade, mormen var upptagen med att köra Rickard fram och tillbaka i kundvagnen och Rickard var upptagen med att skrika lyckligt så det ekade i tagsjälvlagret.

Vad är det han säger?

Rickard är ju ganska högljudd, även när han bara pratar. Han tar i och skriker allt vad han kan, och morrar lite ibland.

Nu har vi börjat undra vad det är han säger, egentligen, eftersom hans kompisar börjar gråta så ofta. Först var det stora starka Joel som grät och gömde sig hos mamma; och häromdagen Vilhelm som blev alldeles förskräckt och kröp upp hos mamma och kramade henne när Rickard började prata.

Så nu undrar vi vad han egentligen säger.

"Du är ful och din mamma är dum!"

Eller nåt annat trevligt.

Eller så är hans kompisar helt enkelt lite lättskrämda. De får gaska upp sig lite och käfta emot. Ville började bra genom att sno Rickards telefon ett antal gånger, slet den ur händerna på honom.

No more Frapino?

Vi satt och fikade på Frapino idag, Anna och jag och killarna. Rickard fick fruktpuré men Ville var mätt. När purén var slut hade Rickard invändningar. Han skrek allt vad han orkade. Inte gråt-skrik, utan ge-mig-mer-skrik.

Han fick gnaga på en aväten majskolv och blev tyst i tre minuter. Sen ville han ha mer. Det var slut. När vi till slut var helt ensamma i rummet förstod vi piken och gick därifrån. Frågan är om vi får komma tillbaka.

Glad och hungrig bebis = skrikande bebis. Glatt skrikande, alltså. Han låter så man hör honom genom tre stängda dörrar. Väl i vagnen somnade han.

Orange hemstickad tröja

En löjligt stolt mamma måste ju visa upp den superfina tröjan som hon själv stickat. Rickard tvingas nu ha denna tröja på sig i stort sett hela tiden.

Knock-out-droppar

Häromkvällen var Rickard otröstlig. Dels ville han inte sova och dels hade han väldigt ont i magen - jag hade fått i mig en laxmacka med nån sorts mjölkprodukt i. Efter att ha vaggat honom antingen i vagnen eller i famnen från klockan tio till halv ett gav jag upp. Vid det här laget hade han jätteont och det löser han genom att stoppa in båda händerna i mitt hår och gripa tag och sedan slita rakt ut. Det gör ont.

Så jag väckte Christian och så petade vi i honom flytande Alvedon. Vi kunde i stort sett räkna ner honom - han somnade inom någon minut. Men han var vaken nog att välja mammas famn före pappas...

Sen sov han till halv sex. Lyx!

Sova sova, säng säääääääääääää

Inte det nej. I går och i förrgår har vi provat att lägga Rickard i sängen istället för i vagnen. I förrgår resulterade det i totalpanik redan efter 20 minuter. Alldeles illröd i ansiktet var han, och fäktade med de små händerna. Efter en stunds vaggning så fick han sova i vagnen igen.

Vi funderade på om det kunde vara så att han känner sig tryggare i vagnen eftersom det är trängre, så igår lade vi handdukar runtom honom i sängen och lade dessutom ner åkpåsen, gosig varm lammull. Men det dröjde bara lite längre innan han vaknade, han var lika otröstlig. Så det blev vagnen igen.

Så länge han sover gott så spelar det ju inte så stor roll, än så länge. Det blir annat när han blir så stor att han försöker ta sig ur på egen hand.

Ännu en vagnnatt

I natt gick det ganska bra. En vakning redan halv tolv, och mat. Sen fick han gå tillbaka till vagnen direkt.

Han vaknade sen vid halv fyra, men då lyckades jag vagga om honom från sängen. Halv fem gick det inte, så det var bara att gå upp. Han skrek hjärtskärande och mammahjärtat likaså. Så han fick komma upp och kramas en stund, vaggas lite och prata lite. Sen var det rakt ner i vagnen igen och han somnade så sött. Ända till tjugo i sju. Rätt ok, faktiskt.

Sova i vagnen?? Njaäääää!

Inatt var vagnen inte rolig. Det började redan vid åttatiden. Då fick han snutta sig till sömns i min famn. Sen gick han igång vid tolv och tyckte allt var tråkigt. Ligga i vagnen - tråkigt. Snutta - tråkigt. Bäras - tråkigt! Det enda som var rätt skoj var att ligga på rygg i vår säng och säga "däh" till klockan i taket. Det tyckte vi var lagom skoj.

Halv två somnade han, efter en lång dust med vagnen. Sen sov han ända till halv sex, så det var ok. Och somnade om igen och igen och han och jag gick inte upp förrän klockan tjugo över tio. Lyx.

Är jag söt nu?

Rickard har kommit på ett nytt knep. Han lägger huvudet på sned och ler och tittar på oss. Vi vet inte riktigt om han tycker att han precis gjort nåt busigt, eller om han bara gillar att se oss skratta.

Svante

Idag fick vi träffa tant Helena och hennes Svante, en supersöt liten tjockis precis som Rickard. Han var lite blyg i början men blev inte förskräckt av Rickards primalskrik som fick hela cafét att stanna upp och mannen bredvid att konstatera "Han vill ha mera banan." Tvärtom tyckte Svante att Rickard var en rätt skoj kille som man kunde försöka peta lite på.

Ännu en natt i vagnen

Christian var på födelsedagspresentwhiskyprovning igår och jag lade Rickis alldeles själv, vid sjutiden. Han somnade på några minuter och vaknade knappt under hela kvällen. Gnydde till nån gång men somnade om så fort jag rörde vagnen.

Vid ett var han hungrig så då fick han komma upp i sängen och äta. Han och jag somnade och vid fem låg han och kastade sig fram och tillbaka - då var det marsch pannkaka ner i vagnen igen. Det tyckte han var lagom skoj och skrek i säkert en och en halv minut. Två var min gräns... Den där femminutersmetoden kommer jag aldrig att kunna genomföra.

Han somnade alltså om och vid sju väckte vi honom för att gå och simma. Han var pigg som en liten mört och simmade som en sådan också.

Punktering eller Gå aldrig ut utan sjal!

När jag för en gångs skull tar vagnen till babysimmet - återbad idag - och glömmer lägga ner en sjal i väskan, så får jag punktering. Typiskt. Den vanligen svårstyrda vagnen blev helt oreglerlig och jag slet och drog för att få den att gå rakt.

Barnaffären på Hornsgatan pumpade upp däcket - för att se det pysa ut igen. Så det blev att byta slang. Skönt att de gör sånt åt en, jag betalar gladeligen för att slippa bolla Rickard, smutsigt hjul och två slangar.

Vagnsovning, del tre

Han somnade vid åttatiden igår och vaknade bara en enda gång under kvällen! Rekord!

Sen sov han ända till klockan ett, då han tyckte det var matdags. Mat fick han men sen var det lite svårt att somna. Jag vagnade honom i 25 minuter - det hade gått snabbare om inte Christian hade hostat varenda gång Rickis precis somnat. Det verkade nästan vara en inbyggd radar...

Nästa gång vaknade han vid halv tre och ville äta. Morotssoppan var nog inte lika mättande som gröten han i vanliga fall får. Nu somnade jag också, så vid fem lyfte jag över honom i vagnen när han kastade sig fram och tillbaka - luft i magen som vanligt. I vagnen gick det bättre, så han sov ända till tjugo i åtta! Nästan tolv timmar. Helt underbart!

Nu har jag också fått veta att vid ca sex månaders ålder börjar barn ofta sova sämre, det är så mycket motoriskt som de ska lära sig och det gör att sömnen försämras. Det hade jag ju hört förut, men glömt bort...

Sova i vagn, del två

Igårkväll fick han återigen lägga sig i vagnen. Han somnade rätt tidigt, vid halv åtta. Vaknade vid nio och ville inte somna om. Var dock helt tyst, slog bara upp sina enorma blåa ögon och tittade på mig när jag drog vagnen fram och tillbaka. Till slut, vid tiotiden, somnade han in för natten.

Halv ett var han hungrig och då fick han mat. Halv fyra vaknade jag igen, av att han sparkade och vred på sig. Då fick han gå tillbaka till vagnen och sov där ganska bra fram till halv sex. Då skrek han och fick komma upp och äta lite till, sen fick Christian ta över vid kvart i sju.

Det gick alltså över förväntan! Han sover gott i vagnen, han har inga problem med att somna om bara vi drar den fram och tillbaka och han skriker inte när han vaknar! Fantastiskt. Ikväll blir det den tredje natten.

En trevlig bieffekt är ju också att jag har fått sova ovanligt mycket.

Det där med att sova

Rickard har haft trubbel med att sova nu ett tag. Han vaknar ohemult många gånger per natt och vill upp och vaggas till sömns. Det är ganska påfrestande.

Igår blev han plötsligt förkyld. Troligen är det Christians förkylning som hoppat över. Han vaknade 20 minuter efter att han somnat och var hes och hostig och snorig. Vi gav honom alvedon (mums!) och det verkade snabbt - på bara några minuter var han klubbad som en säl och babblade osammanhängande.

Sen fick han sova i vagnen, i halvt sittläge, för att inte slemma igen helt. Det var inga problem, en stund. Sen vaknade han i snitt en gång i timmen hela natten. Mellan halv tre och kvart över fyra sov jag någon kvart eller så, sammanlagt. Fem över sex fick Christian ta över, så att jag fick sova åtminstone nån timme sammanhängande.

Men, en stor ljuspunkt: jag behövde inte ta upp honom ur vagnen varje gång han vaknade! Han somnade om när jag drog vagnen fram och tillbaka, med bara lite gnäll. Det är väldigt bra, så nu kommer vi köra vagnen ett par nätter framöver och sen sängen med vyssantassarna, så kanske han kan somna om av sig själv snart. Det vore ju helt underbart att slippa gå upp och bära honom varje gång han vaknar på natten. Eller kanske kommer han inte vakna alls lika mycket...

Hoppgunga

Vi var och hälsade på Vilhelm och han var gentil och lånade ut sin hoppgunga. Det tyckte Rickard var riktigt roligt, han fattade snabbt galoppen och hoppade upp och ner. Vi gick ut på en promenad och gick förbi en barnbutik på Valhallavägen som råkade ha en grön hoppgunga för det facila priset av 175 kr. Den köpte vi genast.

Vi invigde den hemma, men den var aningens för hög för att ha i dörren mellan sovrum och vardagsrum. I dörren till badrummet satt den dock som en smäck. Nu kan han hoppa hemma också.

Favoritsång i repris

De senaste nätterna har vi fått tillfälle att sjunga en gammal favoritsång i repris.

Melodi: Mors lilla Olle

Pruttar är dumma som bara den
Ut med dem alla, ta i nu och kläm
Pruttarna inte i magen ska va'
Ut med dem nu, får vi sova idaaaa

Räckvidd

På stickcafét en dag höll en tjej upp sin stickning och frågade rakt ut "Hur långa armar har en tvååring egentligen?"

Christian var reptilsnabb och replikerade "Menar du faktisk längd eller räckvidd?"

Så sant, så sant...

Det där med att somna...

Häromdagen sa Vilhelms pappa:

"Ja, när jag funderade på hur det skulle vara att ha barn så såg jag framför mig hur jag låg med mitt barn i sängen, sådär gosigt, och barnet låg i min famn eller på armen, och så somnade vi."
"Nu vet jag att det inte är så."

Jag kunde inte sagt det bättre själv...

Varför är det så svårt att somna av sig själv? Rickard verkar bara kunna somna i upprätt läge - i famnen, sittandes i vagnen eller i bilbarnstolen. Konstigt.

Barnvakt

Vi lämnade Rickard hos mormen och morf idag för att gå en snabbis på IKEA (jag var inne i varuhuset i max tio minuter, en lönehelg! Det ni!) och sen kolla in ASKOs rea. Han var aningens gnällig så vi (jag...) var lite oroliga för att han skulle bli mammig och ledsen, men de hade stränga instruktioner att ringa oss om han inte slutade skrika.

Vi hittade kanske en soffa på ASKO men åkte sen hem och hittade lilla rackarungen gapandes som en fågelunge, jätteglatt. Mormen hade grävt fram en puréburk ur gömmorna och det hade Rickard absolut ingenting emot. När purén var slut gnagde han på bordet. Han hade varit solen själv hela tiden, lekt med plastburkar och gosat och haft sig. Härligt!

Afrikansk köttfärslåda

Rickard får oftast vår mat, om han inte får gröt. Idag hade vi lagat en jättegod afrikansk köttfärslåda som han fick smaka. Först var han lite tveksam, men sen åt han med god aptit upp hela sin portion - säkert nästan en deciliter!

Sen fick han banan, och det var också mums.

Mammas goda mat

Idag fick Rickard hemgjord köttfärssås med lite quinoa i. Han såg förväntansfullt på mig när jag laddade skeden med AD-droppar och gapade stort. Men... Huvva, vad var det här? Inte var det gott iallafall, men han svalde ändå. Och gapade stort. Samma grimaser.

Han fortsatte gapa och svälja en lång stund, han trodde nog att det skulle komma god banangröt snart. Men han la av efter ett tag och lät mig förstå att det där, det kunde jag äta upp själv.

Somna klockan sju

Rickard somnade tidigt igår. Han sov en tidig eftermiddagslur och vid sju sov han sött. Perfekt, tyckte vi. Dessutom vaknade han inte så mycket som vanligt, så vi såg fram emot en lugn natt. Det fick vi, fram till klockan halv fyra. Då tyckte Rickis att det var dags att gå upp och öva pruttljud, så det gjorde han. Dessutom övade han fotbollssparkar.

Jag underhöll honom sömnigt - dvs lät honom göra ungefär vad han ville i sängen fram till halv fyra. Då tryckte jag in tutten i munnen på honom igen och hoppades på det bästa. Han kastade sig fram och tillbaka (utan att släppa...) tills jag tog upp honom i famnen. Då slocknade han på vägen upp. Han kan bara somna i upprätt ställning, tydligen. Sen sov han till halv sju.

Idag har han inte sovit sedan klockan två. Vi får se hur natten blir.

Välkommen, Rickard

Idag hade vi välkomstfest för Rickard. Vi har valt att inte ha nåt traditionellt dop, vi tycker att Rickard kan få välja själv vad han vill tro på för gud eller annat. Så vi hade en välkomstfest där vi berättade om hans namn, vad de betyder och varför vi valde dem. Dessutom berättade vi lite om vad hans olika horoskop säger att han blir för person. Han är Oxe i det västerländska och Eldgris i det kinesiska.

Hela släkten kom (den allra närmaste) och han fick fina presenter och de fick goda bullar och kakor. Rickard var en exemplarisk bebis nästan hela tiden, han klagade inte ens på dopklänningen utan satt fint och tittade nyfiket.

Det var i sista sekunden vi hade denna fest - hade vi väntat någon vecka till hade han inte kommit i pappas fina dopklänning! Tur att den är öppen bak och knäpps med kardborrar så även lite större barn kommer i den...

Vill ni se en stjärna?

Igår var Rickis och Vilhelm och castade för Lindex barnkläder!

Två polaroidbilder och två digitala och "Tack så mycket, vi hör av oss i nästa vecka!" Andra barn fick prova Lindexkläder och fota igen.

Vi gick och fikade på Röda Korset och sa "Äh, vi vill ändå inte exploatera våra barn på det sättet!"

Surt, sa räven...

Hur man roar en liten pojke

Det är ofta ganska lätt att roa Rickard. Sätt en låda med nåt skoj framför honom så är han nöjd en lång stund. Och när han är klar och har kastat ut allt är det bara att plocka in igen så har han kul ett bra tag till.

Spegel, spegel...

Vi har satt en stor spegel mot väggen där Rickard brukar sitta. Nu sitter han och viftar, låter och hoppar och tittar noga i spegeln så att den där andra killengör likadant.

Då och då möter han min blick i spegeln, utan att vända sig om.

Det måste vara ljuset...

I vissa ljus ser Rickard alldeles blond ut. Men han blir nog mörk, som pappa.

Sötast...

I typ hela vida stora världen...

Morr och mutter!

Rickard skriker i falsett i tiosekundersintervaller. Rickard bänder sig som en ostbåge åt alla håll. Rickard vill inte göra nånting utom att dra mig i håret och äta på mitt öra eller möjligen haka. Rickard är en omöjlig bebis.

In träder pappa.

Rickard sitter snällt och tyst alldeles själv i fåtöljen och tittar på pappa i fem minuter.

Mamma går sin väg. Långt bort.

Långa armar...

Om du var på buss 4 igår vid halv fem och kände en liten hand rumstera runt under din jacka... Så var det Rickard.

Han charmade alla tanterna runtomkring men jag vet inte riktigt vad den man i 50-årsåldern tänkte, när han ryckte honom i jackan och kände lite på manchesterbyxorna.

Busunge!

Ojojoj. Det ser ut som om vi har fått en riktigt liten bestämd busunge i huset. Det är nåt med den där minen jag känner igen, eller vad säger mormen?

Sommartider, bye, bye...

Idag gick vi över till vintertid. Alla får sova en timme längre. Utom småbarnsföräldrar, de får sova lika lite som vanligt, eller, om de är som vi, lite mindre. Vi hade folk över igårkväll och hade jättetrevligt. Vi försökte hålla Rickis vaken extra länge för att han skulle sova längre idag. Han somnade kvart i nio. Det gjorde inte vi.

Han vaknade 0520. Med vanliga mått mätt var det ju aningens - typ 20 minuter - senare än vanligt. Men en klocka som visar på före 06 hånflinar, så vi hade inte alls lust att gå upp. Christian ligger kvar.

Åka morfar

Rickard är ju van vid att åka sjal eller bli buren och numera trivs han också väldigt bra i vagnen. Häromdagen fick han dock en annorlunda åktur - han åkte på morfar i Meitaien. Vi skulle shoppa på Myrorna och morf tyckte han kunde bära. Att bära en niokilosklump på armen är dock lite jobbigt, så vi knöt på Meitaien och så fick Rickard åka. Han trivdes utomordentligt och satt och pratade och pladdrade glatt i en och en halv timme. Perfekt, då visste vi var de höll hus i den stora bokhandeln!

Prosit!

Hela familjen är förkyld. Rickard är snörvlig och hostig och Christian och jag nyser och har ont i halsen.

Rickard satt glatt och lekte med sina leksaker på golvet när jag plötsligt nös. Han föll rakt bakåt och blev jättearg! Det är svårt att trösta ledsen bebis när man inte kan låta bli att skratta åt honom.

Sova (nästan) hela natten-kuren!

Nu vet vi hur man gör för att få små bebbar att sova som stockar nästan hela natten, med bara ett avbrott för mat.

Man går på födelsedagskalas! Gammelfaster fyllde år och kusin Atott hade bjudit in mormen och morf, syskon och en hop med sysslingar. Maten var fantastisk och ljudnivån enorm. Rickard och sysslingen Fredrik delade säng en stund, och sov säkert en hel halvtimme. Resten av tiden spenderades mest i ett knä eller en famn. När det var dags att åka hem var Rickard totalslut och skrek så fort bilen stannade. När den rullade igång igen somnade han.

När vi väl var hemma somnade han på tre röda och vaknade bara en gång i natt innan han tyckte att det var dags att gå upp klockan sju. Vi var överförtjusta men frågan är om vi orkar med såna fester varje kväll...

Utgångsvikt!

Idag är jag nere på samma vikt som jag hade när jag blev gravid! Tjohej, alla 19 kilona som jag la på mig är borta. Härligt.

Nu väger jag lika mycket som min syster, som är i 27e veckan...

Att leka med andra

Vi var på det fina bokcafét vid Mariatorget, Anna St, Vilhelm, Rickard och jag. Där hade de en matta med leksaker på, så vi satte ner killarna. Rickard satt upp och Vilhelm låg på magen bredvid. Rickard tyckte att Vilhelm var väldigt intressant och började känna, faktiskt väldigt försiktigt, på honom. Det hade Vilhelm ingenting emot.

Sen blev det dock allvar - Rickard upptäckte att även Vilhelm har hår att dra i. Så han tog ett stadigt tag i håret och drog. Vilhelm var som tur var inte så håröm, men det var ju inte speciellt trevligt, så han försökte dra sig åt sidan. När Rickard så släppte så rullade Vilhelm ett helt varv... Sen flyttade vi dem till varsin sida av mattan, kändes säkrast så.

Mycket osmart

Om man tömmer diskmaskinen ska man inte ha en bebis i famnen. Närsomhelst kan den kräkas ner den rena disken.

Kökslådorna

Det är snart dags för Rickard att undersöka vad som finns i alla kökslådor, och slänga ut allt på golvet. Tills han kan göra det själv hjälper hans ömma moder till. Idag fick han äta på en silikonpensel. Det var riktigt roligt - tyckte hans mor och far. Penselspröten kittlar nämligen i gommen. Då gör han roliga grimaser.

Eftermiddagsgos

Rickard var lite kinkig idag på eftermiddagen. Han ville inte sova, han ville inte leka, han ville ingenting. Trots att han just fått mat så fick han lite till, lite gos kan ju inte skada, tänkte jag. Han somnade. Jag läste senaste Harry Potter och låg kvar.

Efter en stund vaknade han. Började prata lite och leka med täcket. Han fick sin pensel, sin niin och en bitring. Lyckligt låg han där och bet på penseln i säkert en kvart. Sen blev han otålig. Då fick han sitta upp, och så bet han på penseln en kvart till. Fast då hade han tröttnat! Nu var det roligare att leka med mammas hår. Och näsa. Och tröja. Så vi lekte en stund. En lång stund. Han pratade och skrattade och var helt enkelt en supergosig bebis.

Äntligen! säger morfar

Rickards morfar har länge haft en ... ska vi säga dröm ... om barnkläder.

Idag, efter trettiofem år, gick den i uppfyllelse.

Bada är skoj!

Idag var det dags för babysim igen, sista gången. Vilken tur att vi har missat två gånger så att vi har två extragånger kvar! För Rickard tycker det är så fantastiskt roligt att simma! Han paddlar framåt så det står härliga till och simmar snart själv...

Godast!

Rickards favoritleksak!

Pappa jobbar

Häromdagen fick jag ledigt för att gå på BimBoråd. Det var en av snordagarna och när jag kom hem fick jag höra att han inte velat lägga sig ner att sova. Enda lösningen var att bära honom. Det var lite knepigt eftersom Christian satt och försökte jobba. Ganska snygg lösning, faktiskt.

Middag för två

En god och sen middag för två blev, efter en snorattack, middag för tre. Rickard vill smaka på allt som finns på bordet.

Näsofredande

Vi köpte en såndär Näsfrida ändå. Det skulle ju vara så bra.

Rickard lät som om vi stack honom med tusen nålar. Han fullkomligt gallskrek och avskydde att vi höll på så med hans näsa. Hädanefter blir det mun-mot-näs-metoden om vi ska ha ut nåt snor ur den där lilla knappnäsan.

Nån som vill köpa en obetydligt begagnad näsfrida?

Mirakelkur mot snuva och magont

Det är konstigt det här. När man har snuva går det inte att ligga ner. För då attackerar snoret i näsan och så måste man dra ner det i halsen och då känns det jätteläskigt och så vill man skrika men det är ju fullt med snor i halsen. Och så vaknar man.

Men om man äter, då går det bra, minsann! När man ligger på sidan med en tutte i munnen är snoret som bortblåst. Inte en tillstymmelse till snor i lilla näsan. Inte ens om tutten ramlar ur munnen. Förrän mamma lyfter upp en och lägger en i sin fina säng, som förkylningen till ära är upphöjd i huvudändan, för att snoret inte ska rinna till. Då, minsann! Då attackerar snoret genast! Fyller lilla näsan på en sekund och då måste man dra ner det i halsen och... Och så vaknar man och då duger bara mammas famn. Pappa, pah!

Samma sak om man har ont i magen. Ligger man i mammas famn med en tutte i munnen gör det aldrig ont i magen. Möjligen kan det klia lite i halsen när en rap vill upp, men det är allt. En tutte i munnen lugnar även den oroligaste av magar.

F1 - en välsignelse. Ibland

Imorse vaknade Rickisen tidigt som vanligt. Första gången tryckte jag in tutten i munnen på honom och så sov han en stund till. Halv åtta tyckte han dock att det verkligen var dags att gå upp! Han låg i vår säng och började prata med hög röst, så ingen skulle missa vad han tyckte.

Med len stämma sa jag "Men älskling, är det inte Formel 1 idag? Från Japan som börjar klockan halv åtta? Då kan ju du gå upp och titta nu."

En halvt road men dock mördande blick for över Rickis huvud men frestelsen var för stor. Christian gick upp och tog Rickard med sig.

Härmed röstar jag för att alla F1 lopp ska köras på morgnarna. Gärna från ca 6-halv 7 då Rickard vaknar. Aldrig trodde jag att jag skulle säga att F1 var en välsignelse på söndagarna!

Snörvel

Om Rickard hade kunnat prata hade han sagt "Ni tjejer snackar om att föda barn..." och snörvlat och tittat bedjande på mig hela natten.

Nu nöjde han sig med att dra ner snor i halsen och svälja luft samtidigt, prutta massor för att få ut nämnda luft, hosta och väcka sig själv allt som oftast.

Första förkylningen är här.

Lisas hatt

Efter dagens babysim gick vi till Knitlabs stickcafé och mötte tant Lisa. Hon virkade klart sin hatt och lät Rickard prova.

Inte snabbt nog...

Imorse satt Rickard och jag vid frukostbordet och läste hans bok, om olika djur. Jag läste och berättade hur alla djuren lät, kossan, grisen, fåret, geten etc. När vi hade läst klart tyckte jag att Rickard skulle låta som en höna. Det gjorde han inte.

"Vi har ComHem, inte Bredbandsbolaget..." sade min ibland alltför snabbtänkte man.

Kap!

Idag var vi på Barnbytardag ("Ta en utan exem i huvudet, men i övrigt precis som Rickard!" sa Christian imorse) och gjorde massor av kap!

- en spjälsäng med madrass för 175 pix
- fyra lakan och ett örngott till nämnda spjälsäng för 30 pix
- tre amningströjor, varav en ganska solkig, för 50 pix
- en bok för 10
- en leksak för 10 och en för 35
- tre fina snusnäsdukar för 10 kr styck
- massor av barnkläder för 160 pix

Och när jag kom hem med de fina manchesterbyxorna jag köpt, som jag trodde var bruna - upptäckte jag att de var gröna! När jag sedan kollade kassen som Atott kom med upptäckte jag att hon hade lagt med en matchande Paddington-fleectröja, också i grönt! Kan man ha sån tur?

Spjälsäng!

Jag tassade just in och tittade till den lilla myran. Och bestämde raskt att det är dags att skaffa en riktig spjälsäng. För vad gör Rickard? Jo, försöker sätta sig upp, i sömnen! Han greppar tag om spjälorna och drar sig uppåt - och lägger sen sig ner och sover!

Slutsprångat?

Jag vågar knappt säga det utan att knacka i bordet. Men det verkar som att språnget börjar gå över. Igår var Rickis den soligaste lilla bebis man någonsin sett. Han skrattade och pratade och såg till att Tant Lisa (som skulle göra Prästens Lilla Kråka) kom av sig efter bara några stavelser, kiknande av skratt. Han satt stadigt på golvet och välte bara några gånger. Han åt blötdjur och myra med god aptit och blev fullkomligt överlycklig när han fick låna barnstol och sitta själv vid bordet!

Och sov ganska gott inatt, dessutom.

Bildkavalkad

Det var länge sen jag laddade upp några bilder. Sömnbrist gör inte att man fipplar allt för mycket med bilder. Men nu ska det bli ändring, hoppas jag!

Babysim tycker Rickard är riktigt roligt!

Vi har haft besök här, flera gånger. Först var det Peter och Marlboro som kom och hälsade på.

Sedan lärde Christian Rickard lite nya grimaser.

Sen kom naturligtvis Anette på besök också!

Silva och Anneli tittade förbi en dag, som hastigast. Silva hade sin Clara med sig.

Ibland måste man ta igen sig och sitta och vila en stund... Då är det skönt att titta på de gröna gardinerna.

När man är hos morfar får man titta på tv! Det får man inte hemma. Spännande var det också!

Rickard är en riktig gladis när han får slå på sina kompisar björnarna. Från vänster Kommunisten, Kapitalisten och Miljöpartisten.

Vi tog en tur på Gölingstorps marknad. Rickard var väl inlindad, och det behövdes i blåsten!

Farfars knä var bra att sitta i.

Farfar hade fina kuddar i soffan. De gick att äta också, bara man ansträngde sig.

Badbaljan var väldigt poppis! Alldeles lagom stor.

Övermod

Igår var vi så fantastiskt utvilade efter några timmars ostörd sömn att vi inte gick och la oss förrän vid halv tolv! Ojojoj, när hände det senast? Rickis hade somnat redan vid nio och sov sött i sängen. Utan att gnufsa.

Han vaknade klockan ett, ungefär, och ville ha mat. Det fick han. Sen vaknade han vid två och jag var precis på väg upp ur sängen när jag kände nåt som sparkade på mig. Ojdå, han låg visst kvar sedan amningen... Han fick lite till och sen fick han sova i sin säng igen.

Klockan kvart över fyra var han igång igen och när Christian lyfte upp honom var han dyngsur. Hela pyjamasen och sängen var nedkissad så det var bara att byta. Lite mera mat och lillkillen var nöjd.

Sen väckte han både sig själv och oss med en riktig brakare vid halv sex. Så var dagen börjad.

Pappas pratkvarn

På morgnarna sitter Rickard i köket och pratar med pappa. Jag har undrat lite varför han inte pratar lika mycket med mig, men nu har jag kommit på det.

Han skvallrar!

Idag hörde jag följande från köket:

"Ja, och sen gick vi till nåt konstigt ställe med en massa folk. Vi träffade två tanter som pratade en massa och jag fick sitta hos båda. Den första, hon hade fina röda kläder på sig men var inte så intressant egentligen. Men den andra, pappa, hon var snäll! Men när jag försökte slicka på hennes fina matbehållare så fick jag gå till mamma. Varför det, pappa? Hon hade fin tröja på sig så man såg maten, varför fick inte jag smaka?"

Sova...

Inatt sov Rickard jämförelsevis bra. Han somnade vid halv nio. Vi slocknade vid nio. Första gången han vaknade var klockan redan ett! Wow! Och sen klockan kvart i tre undrade jag om han mådde bra... Kvart över tre vaknade han igen och skrek lite. Fick mera mat och somnade om till klockan tjugo över fem. Då ville han prutta så vi gick upp och bytte blöja och masserade magen och pratade lite. Han fick mera mat och sov till sju! Vilken lyx!!!

Dessutom har vi nu fått låna en sovgunga som vi ska utvärdera över helgen. Hoppas att han gillar den och sover jättebra! Rapport kommer.

Jag mår iallafall jättemycket bättre när jag fått sova några timmar ostört! Tänk vad fyra timmars sömn kan göra för en trött småbarnsmamma.

På begäran: Citrontricket

OBS: känsliga varnas...

Om du har en partner som är känsligare än du rekommenderar jag att du inte provar detta när båda är närvarande. Visa istället videofilmen...

Ha alltså videokameran redo.

Så här går det till.

Ta ett barn, i "allt ska in i munnen-åldern". Ta dessutom en citronklyfta.
Sätt citronklyftan i barnets hand.

Följande händer: Barnet ser att h*n har något i handen. Stoppar detta något i munnen. Stor sur grimas, ut åker citronen. Barnet ser att h*n har något i handen. Stoppar detta något i munnen. Stor sur grimas, ut åker citronen. Barnet ser att h*n har något i handen...

Detta fortsätter tills någon barmhärtig människa tar bort citronen.

Om inte barnet är som Tom, som gillade citron och åt med god aptit...

Tillbaka på ruta ett - 2

Hälsporre. Hur skoj är det på en skala? Jo, väldigt tråkigt, jag har haft en i vänster häl sen början på 2005. Den gick nästan bort före graviditeten, men 19 kg extra gjorde att den kom tillbaka.

Nu börjar höger häl krångla på samma sätt. Ont när jag går upp på morgonen (läs: på natten när jag tar upp poppis) och nu börjar det göra ont på dagarna. Jag tänkte stämma i bäcken i tid, eftersom jag vet vad det handlar om, och gick till doktorn idag.

"Sluta bära omkring på din son." lät omdömet. Jag får inga anti-inflammatoriska medel eftersom jag ammar. Kortisonspruta i hälen är inte tillräckligt bra för att hon ska vilja överväga det, riskerna är för stora. Så det är bara viktreduktion och ingen bärning som gäller.

Men jag VILL ju bära på poppis. Jag har massor av snygga sjalar att använda. Jag tycker det är så mysigt med en liten bebbe i famnen som sitter så tryggt och fint så att han somnar. Jag trivs otroligt bra med det. Visst, det är tungt ibland, men då får han åka vagn en stund. En kvart eller så, tills han protesterar...

Så hon sa att då är det inte mycket att göra. Jag ska ringa en sjukgymnast och få ett träningsprogram så att jag kan ge mig lite självhjälp. Tills jag gått ner i vikt och poppis inte vill bäras lika mycket så får jag ha ont, helt enkelt.

Tillbaka på ruta ett...

Hej och hå. Så var vi tillbaka på ruta ett. Rickis har fått ont i magen igen. Han vaknar på nätterna och skriker. Han skriker vid nattning. Han skriker på dagarna. Inte alls kul.

Det enda positiva är att det går över när han får ut pruttarna eller raparna ur magen. Så vi vet ju vad det är för fel. Men varför får han in all denna luft i sin lilla mage? Jag äter ingen laktos och jag äter väldigt "snäll" mat över huvud taget. Jag dricker amningste och äter fänkålsfrön.

När han är väldigt hungrig äter han snabbt och då sväljer han en del luft. Och så är det svårare att rapa honom nu när han blivit äldre, av någon anledning. Så det är en orsak till att det blir en massa luft. Men BioGaian har ju hjälpt så länge nu, och så blir det plötsligt så här.

Jaja, jag vet. DET GÅR ÖVER. Men jag vill ju hjälpa min lille kille att inte ha ont. Utan att han ska behöva skrika sig hes.

Mammis

Nu har Rickis tydligen kommit in i en mammig period. Det är bara jag som gäller. Christian bär och gungar och vaggar men Rickard släpper inte mig med blicken. När Christian vänder sig om så att han inte ser mig längre gnäller han. För att inte tala om när de går in i ett annat rum... Tack och lov går det fortfarande bra att Christian håller honom i famnen. Så länge han ser mig.

Smickrande och väldigt fascinerande att han så totalt föredrar mig, men lite påfrestande också. Och trist för Christian. Men det hinner nog svänga många, många gånger!

Var kommer du ifrån?

Alla ni som inte kommer från syrrans Saker som händer-blogg, se till att titta in HÄR och tävla om en jättefin tavla till dopet, födelsedagen eller bara för att den är så himla snygg!

Ni har till på söndag på er!

Adjö choklad, farväl glass!

Jahapp. Det verkar som om jag blivit laktosintolerant. Nu har jag uteslutit mjölkprodukter ur kosten (även låglaktosprodukter) i ett par dagar och mår mycket bättre. Det verkar som om Rickard har lite mindre ont i magen också... *peppar peppar* Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och sluta äta laktosprodukter. Det betyder ingen mer mjölkchoklad, ingen mer glass, inga bakverk med mjölk i...

På den positiva sidan får vi väl skriva upp att jag kommer att gå ner i vikt snabbare.

Välmenande kommentarer...

”Det går över” vs ”Njut av den här tiden, den kommer aldrig tillbaka”

Det är två saker man hör väldigt ofta som nybliven mamma. Förresten börjar det redan under graviditeten. Foglossning, karpaltunnelsyndrom och kramper här och var tröstas med ”Det går över, du kommer att glömma det så fort barnet är fött.” I nästa andetag hörs ”Åh, det är så uuuuunderbart att vara gravid, det är fantastiskt att skapa ett nytt liv! Njut medan du kan!”

Sen kommer barnet och graviditeten har gått över. Förlossningen har också klarats av och gått över. Barnet skriker och har kolik. Barnet vill aldrig släppa bröstet utan äter tills brösten blöder. Barnet sover aldrig. Alla runtomkring beundrar det söta lilla barnet och säger ”Njut av den här tiden! De är små så kort tid!” Beklagar man sig får man ofelbart höra ”Det går över.”

Jag undrar när fan det ska sluta gå över? Trotsåldern går också över. Tonåren likaså. Slutar det gå över när barnen flyttar hemifrån? Är det meningen att man ska njuta av barnbarnen, för då tar de egna barnen hand om allt det jobbiga?

Och varför är det aldrig nån som säger att man ska njuta av tonåren? De varar ju också endast en kort period och mina barn kommer aldrig mer att vara i tonåren.

Jag kanske ska börja säga: ”Njut, det här kommer bara gå över en gång!”

Kille med kontrollbehov?

Idag var det dags för Boot Camp igen. Lotta och E hängde med så vi slapp åka ensamma.

Som vanligt gillade Rickard inte alls att åka vagn. Det är så mycket skojsigare att åka sjal, då ser man ju allt som händer. Så när vi hade parkerat vagnarna och började rusa upp och ner för slänten och han började skrika kom jag på - jag sätter honom upp! Så jag satte honom i vagnen och bullade upp med kuddar bakom ryggen samt drog upp så han inte frös. Och ser man på! Han satt där glatt och tittade på när vi sprang fram och tillbaka. Sa knappt ett knyst, inte ens när det började regna på honom!

Det verkar som att han har ett litet kontrollbehov, vår lille kille. Fast Christian säger att han bara vill vara med där det händer saker.

Vatten i näsan

Idag var det äntligen dags för första babysimmet! Det var jag som fick leka med Rickis i vattnet första gången, Christian filmade.

Jag var lite nervös för att han inte skulle gilla det, men det hade jag inte behövt vara. Han fullkomligt älskade att simma omkring, han sparkade och sprattlade och verkade nästan kunna simma på egen hand. Rygg eller mage - allt var skoj!

Han flöt omkring och pratade och skrattade med mig. På slutet skulle vi blåsa bubblor i vattnet, och han skulle härma. Han hade doppat munnen i vattnet flera gånger, så jag tänkte att det skulle gå finfint. Men hoppsan... Det kom visst vatten i näsan också. Det var inte poppis! I instruktionerna stod det att man skulle stryka barnet på ryggen om det fick en kallsup, så det gjorde jag. Han lugnade ner sig ganska snabbt, men vi gick ändå upp direkt.

Efteråt var han mycket nöjd och glad och somnade i sjalen på vägen hem. Vi ser redan fram emot nästa gång!

Första ramlet

Rickard börjar bli mer och mer stadig i ryggen och han tycker det är superkul att sitta upp - med stöd av oss, såklart. Han stånkar och stönar och lyckas till sist få tag på blomman som ligger mellan fötterna. Ibland får han tag på tårna och det är konstigt - de sitter ju fast!

Igår hörde jag ett SKRAMMEL från vardagsrummet följt av ett vrål. Rickis och Christian lekte. Jag tvingade mig själv att inte rusa dit och slita till mig barnet, utan gick snabbt ut för att se vad som stod på. De hade lekt på skötbordet och Rickis hade fått sitta upp. En sekunds ouppmärksamhet för att sträcka sig efter en blöja och han välter. Rakt på vattenskålen och termosen. Slog i pannan och i huvudet och blev såklart jätteledsen.

Jag kände mig väldigt överflödig. Christian ville ju naturligtvis trösta eftersom det hänt med honom, och jag kände bara för att slita till mig barnet och trösta. Så jag gick ut och skalade potatis och andades djupt. Snart lugnade han ned sig och det blev bara en liten bula. Eller två, snarare. Men de gick ner ganska snabbt och han somnade.

Fast vi är så blödiga föräldrar, så han fick sova i vår säng inatt. Så låg jag och tittade på honom och tyckte synd om honom... Och kom på. Det lär ju inte vara sista gången den ungen ramlar och slår i huvudet...

Åkejrå, du får väl låna den...

Vi var på fest igår, Rickards första bortafest. Där träffade vi nygamla kompisar - äntligen har vi fått träffa Theo. Han fick låna Rickards sjal och såg verkligen ut att trivas i den. Jennie gjorde det definitivt, så nu har vi omvänt ännu en sjalmamma!

100%

Nu är vi snart uppe i det dubbla mot vad vi kom hem med från BB för tolv-tretton veckor sen. När vi var och fick extrasprutan idag passade vi på att väga honom också. Klockade 7600 gram - upp strax över 600 gram på två veckor! På sjalbarnsträffen efteråt träffade jag en mamma med en flicka i en likadan sjal. Hon var nio månader gammal och vägde 7300. Hej och hå!

Fortsätter det såhär väger han ca 16 kg när han fyller ett. Men de säger att det planar ut när han börjar krypa och gå. Låt oss hoppas det! Det börjar bli svårt att ha honom i trikåsjalen, redan!

Gräset är alltid grönare på andra sidan

Fast i vårt fall är alltid mjölken i det andra bröstet godast! Det spelar ingen roll vilket bröst han börjar äta på. I åtminstone 7 fall av tio kinkar han efter ett tag. Enbart en rap räcker inte. Det ska rapas och bytas sida, då äter han tills han blir mätt. Fast det finns hur mycket som helst kvar i det första!

Tremånadersdagen

Rickard firade sin tremånadersdag genom att vakna klockan fem med rejält magknip. Jag gissar att det med andra ord inte är tremånaderskolik... "Alla" säger ju att "Åh, det går över, ofta precis på tremånadersdagen till och med!"

Snarare är det nog laktosintolerans. Han var bättre i några dagar när jag åt låglaktosfil, men så glömde vi bort oss och jag åt vanlig A-fil. Och så fick han ont. Tillbaks till låglaktosträsket. Problemet är att jag avskyr vaniljyoghurt och Valio gör bara låglaktosvarianten i vaniljsmak. Och det är den som oftast finns i butikerna. Ibland finns filmjölk och ibland, hör och häpna, naturell fil. Jag får jaga rätt på en bra affär!

Boot camp!

Ojoj. Idag tog Anna St och jag oss till Mamma Boot Camp på Djurgården. Där väntade fyra andra barnvagnar och en slavdriverska.

Vi fick börja med att springa i trappa och jogga ner bredvid. Efter några varv tröttnade Rickard på att ligga i vagnen och gav upp ett par illtjut. Jag knöt in honom i sjalen och sprang vidare. Lite extra belastning skadar ju aldrig. Annas Vilhelm var ungefär lika förtjust i vagnen som Rickard, så vi kom på efterkälken när det skulle tränas styrka. Vilken otur...

Men vi kom ikapp och gjorde djupa knäböj, tränade armarna med gummiband och sprang som tättingar. När vi inte ammade, förstås. Gossarna var nog rätt nöjda och vi hade samma färg i ansiktet båda två, tomatröd.

Smart som hon var hade Anna packat ner några goda morötter så det satt vi och mumsade på när allt var över. Sen tog vi en extrapromenad, till Djurgårdsbrunnsbron och hemåt. Ungefär då var morötterna slut i magen. Rickard sov och Vilhelm kinkade, så vi tog farväl och jag satte mig på 69an för att ta mig hemåt.

Träningsvärken kommer inte att vara nådig imorgon. Tänk den som kunde göra tretusen situps utan att få träningsvärk, som Rickard!

Skoj projekt

Bilden togs för en kompis kompis projekt i Hongkong. Skicka in era bilder också! www.paperalibi.com

Kan det vara vädret...?

Eller funkade kanske min strategi igår?

Igår lekte vi nämligen "sätta sig upp" ett par tusen gånger. Däremellan hann vi med några "ställa sig upp", ett par minuters filosoferande i "titta på tårna", lite hand- och munträning i "äta strumpa" och så igång med "sätta sig upp" igen.

Och så somnade han som ett släckt ljus vid niotiden, fullpumpad med mat. Vid ett vaknade jag. Ingen vaken kotte. Inte vid tre heller. Vid fem började det gnufflas i sängen och då fick han mat. Sovrekord! Det får han gärna fortsätta med. Och får jag fortsätta önska saker så får han gärna vakna klockan sex istället för fem.

Nu fick han mat och fick sova vidare i vår säng. Han bufflades och knuffades och jag tänkte att han vill säkert rapa, så jag reste mig upp. Den lilla apan sov nöjd vidare - nu hade han ju massor av plats! Jag flyttade upp honom bredvid pappa istället, så de kunde buffla ihop!

Bara att välja...

Vill man ha en liten kille som sover nästan hela natten? Inatt sov han från halv nio till sex, med bara en matning däremellan. Vid tre bufflade han lite, då la jag på honom täcket så somnade han om. Fem i sex vaknade jag med bröst stora som bowlingklot.

Klart man vill ha en sån kille, som vaknar av radion och fyrar av ett jätteleende!

Men sen funderar man på varför det gick så bra att sova i natt. Kan det vara för att han var hysteriskt sömnvägrande igår hos mormen och morf? Ville inte sova alls, bara på mammas mage. Så fort jag lade ned honom vaknade han och skrek som om han inte sett folk på tio dagar. Alltså var han hypertrött och överaktiv igårkväll men somnade som en stock ändå, efter lite mat.

Så, vilket väljer man?

Lösningen kan kanske vara att sova aningens mindre och aktivera mera på dagarna. Att ställa sig upp är ju bland det roligaste som finns, slås bara av att vända sig om. Så om han får göra det dagarna i ända kanske han blir tillräckligt trött för att sova hela natten?

Två Båtlåt och en Carmencita, tack!

Idag har Rickard älskat att somna! Lite kink - när det inte är roligt att dra sig upp till sittande längre är det dags - och sen beställer han sånger. En Fritiof och Carmencita och två Båtlåt senare sover han sött. Härligt!

Med andra ord skulle det vara bortslösade pengar för honom att gå på konsert med Robert Broberg...

Dagens "gör inte"

Om du sitter i godan ro och äter frukost med Poppisen glatt sprattlande i babysittern och ser att han bajsar och minns att blöjan var aningens på sniskan. Säg då inte "Mamma ska bara äta sin macka först älskling, så fixar vi det där."

När bajset rinner ner i pyjamasbenet och ut i babysittern är det för sent.

Första dagen...

Idag var det tillbaka till saltgruvan för Christians del. Och alltså första gången på sex veckor som Rickard och jag var ensamma hela dagen. Först tänkte jag ringa Lotta, men kände mig lite dum - en dag själv ska jag väl klara? Så Rickis och jag gick och handlade och hälsade på Christine på bibblan. När vi stod på Apoteket och köpte medicin ringde Lotta! Hon och E skulle ut i parken och ville ha sällskap, så vi gick dit.

Där inväntade vi båda papporna som hade svår abstinens - och Rickard hade klar pappstinens, trots att han just somnat när pappa kom - och knatade hemåt. Skönt att få lite sol, i skuggan.

Nu ligger Rickis och sover på pappas mage. Allt är som vanligt, med andra ord!

Kvälls- och nattstrul

Det sammanfaller oroväckande väl med min kaffekonsumtion. De senaste dagarna har jag druckit en kopp kaffe om dagen. Normal ranson är en kopp varannan, var tredje vecka.

Och Rickard har alltså varit otroligt strulig på kvällar och nätter de senaste dagarna. Igår somnade han i min famn vid halv nio, efter mycket bråkande. Sen sov han i Christians famn till halv elva, då han fick lägga sig. Vaknade. Fick mat, somnade. Vaknade halv tolv, fick mat. Samma visa halv ett. Halv tre var det dags nästa gång och sen halv fem. Halv sex skulle han ha mat igen och då gav jag upp och hämtade babygymmet och lade honom där.

Men det är svårt att somna med en lycklig bebis som pratar med sina böcker och leksaker, så han och jag äter frukost nu. Han i babysittern, han ska få andrafrukost om en liten liten stund. Kinkar redan. Det tar på krafterna att vara vaken halva nätterna, verkar det som...

Kvällsskoj

Lite roar nyblivna föräldrar:

När Rickard väl sover sover han djupt. Han fick somna på min mage idag, och sov där en timme eller två. Sen kom vi på att vi glömt att byta för natten. Så det gjorde vi. Han låg och sov på vår säng medan vi bytte blöja, och vaknade inte ens!

Första partyt!

Igår hade vi lite folk på middag här - Rickards första hemparty. Han klarade det med glans. Somnade innan de kom, men vaknade när de var lite högljudda i köket. Var med en lång stund, satt i pappas knä när vi åt.

När han började bli kinkig och trött sjöng farbror Kalle och farbror Niklas snapsvisor för honom.

Det var ganska skoj, men han hade ju inte fått middag, så han somnade inte. Inte förrän farbröderna gick ut och rökte cigarr och lät oss tjejer sitta i soffan och småprata tyckte Rickard att han vågade somna. Och det gjorde han med besked, vaknade inte ens när de högljudda farbröderna kom tillbaka.

Ännu en första

Idag bestämde vi oss för en promenad i det vackra vädret. Vi gick i Tanto och fram till Nyfiken Gul, där vi fikade och Rickard fick lite mat. Sen gick vi vidare, över till Årstasidan och hem den vägen. Nu låg Rickard vaken i vagnen och lekte med lammen och tittade upp i himlen. Det är faktiskt första gången han åker vagn vaken och det det gick jättebra.

Men han är ju numera en liten solstråle som tar alla chanser att le, skratta och prata. Så det var kanske inte så konstigt, det är bara jag som tror att han ska vara en skrikis i vagnen.

Jojo

Rickard lekte sängjojo idag. Vid åtta föll ögonen ihop på honom. Tio minuter senare var han klarvaken. Somnade igen, vaknade. Fick lite mat, somnade, vaknade. Vid nio gav vi upp och satte honom i sittern medan vi åt middag. Där satt han först och lekte lite, sen fick han glasartad blick. Vaknade, lekte. Sen föll ögonen ihop på honom. Somnade. Vaknade, med ett ryck och spelade klarvaken. "Titta, jag sov inte alls!" skrattade han och snurrade på björnarna. Föll sedan i glasartad koma igen, tills jag tog honom och försökte sjunga. Båtlåt föll inte i smaken men kvart i tio var han däckad av en tutte. Äntligen.

Än så länge sover han, och klockan är halv elva. Men det blir snuggle nest i hans säng i natt, så att han tror att han ligger bredvid mig.

Lammkött

Rickard älskar lammkött, redan!
De här fina lammen som alltså hänger i vagnen har iHanna gjort.

Ny sjal!

I ett par veckors tid har jag och en annan nybliven mamma försökt ses för att jag ska få titta på hennes kortsjal, en BäraBarnsjal i färgen peppar. Jag älskar vår MobyWrap men vill ha en enklare variant också, som går snabbare att få på sig. Vi har ju den fina ringsjalen som Christian har på sig på bilden intill, men den får jag inte riktigt att funka.

Så idag lyckades vi, Christian hämtade sjalen och vi provade genast, på gården. Rickard var glad och nöjd och lekte att vagnen var sittvagn, så det var ett bra tillfälle.

Funkade finfint! Jag älskade genast den tunna, smidiga sjalen och den gick att dra åt ordentligt så att Rickard satt fint. Den här är redan en favorit. Rickard invigde den genom att kräkas ned den. Tur att vi har tvättstuga imorgon!

MIN säng!

I söndags när vi kom hem från landet la vi Rickard i hans egen säng. Där sov han gott hela natten! Gnuffade lite vid tretiden och fick mat, och sov vidare sen. Samma sak igår natt, han somnade sött i sin säng. Dock lite sent, vid tolvtiden eftersom vi missade schemat en aning. Vid två var jag så trött att när han ätit klart och somnat sov jag också, och då fick han ligga kvar i vår säng. Vid fem upptäckte jag att jag låg halvvägs utanför sängen och lyfte ner honom.

Idag har han också gått och lagt sig, tvärtrött, i sin säng. Det går ju finfint!

Vi trivs enormt bra med att ha honom i vår säng, men den är inte tillräckligt bred. 160 cm räcker helt enkelt inte för oss tre.

Bedårande!

Rickard charmar alla. Det kom två killar och levererade vår nya fullstora diskmaskin idag. Den ena fick syn på Rickard i Christians famn och sa till den andra "En sån där har väl du också hemma?"

Så fortsatte han, pirran, diskmaskinen och jag in i köket och lämpade av maskinen. Den andra killen stannade och gullade med Rickard och pratade med Christian.

Carmencita

Två gånger av hela "Samborombon" behövs för att söva lillkillen när det är sovdags. Jag kan hela utantill och tack vare en nitisk mellanstadielärare har jag även hela Rönnerdal, Om dig (den svenska versionen av Bright Eyes), Calle Schewens vals och några andra på min repertoar. Men Rickard verkar gilla Fritiof och Carmencita.

På landet

Det var dags för Rickard att på riktigt bekanta sig med den svenska sommaren. Vi åkte ut till Riddarhuset och stannade där i fyra dagar. Det finns vatten och el, men inte mycket annat. Jo, tak över huvudet.

Han trivdes rätt bra där, inte minst för att sängen är 240 cm bred, så han kunde rulla runt så mycket han ville. Ibland hittade vi honom knappt bland alla täcken och kuddar.

Numera får ju inte småbarn ligga nakna i solen med bara en liten solhatt på, som vi fick när vi var små, så han fick sitta i skuggan i babysittern på altanen med myggnätet från vagnen över sig. Det är gott om flygg och knytt i luften där. Han trivdes finfint men hade nog föredragit utan myggnät. Det är så svårt att snurra på björnarna när man har ett myggnät över sig och dem.

Sov gjorde han i vagnen, i skuggan, med samma myggnät över sig. Ibland var han iallafall naken! Det är ju sommar.

Borta bra...

men hemma bäst! Rickard gjorde stora ögon och skrattade högt när vi kom hem. Han älskade sin lilla mobil över skötbordet och tittade länge på den kinesiska dikten bredvid. När vi gick omkring med honom tittade han noga på allting, och verkade vara riktigt glad över att vara hemma igen.

Hört i kantarellskogen

Om man lyssnade väldigt noga i kantarellskogen idag, kunde man nog höra följande konversation:

Vildsvin 1: Fy tusan vad rädd jag blev, blev du?
Vildsvin 2: Ja! Hur kunde hon komma susande sådär utan att vi hörde henne? Bara helt plötsligt var hon där mitt ibland oss.
V1: Ja, tack och lov att vi hann undan. Pappa säger alltid att det inte är någon fara, de är räddare än vad vi är. Men det vete tusan!
V2: Till och med pappa blev ju rädd. Han var ju på andra sidan vägen från oss, så han kände sig nog rätt ensam.
V1: Ja, tur att hon försvann så fort. Det kanske stämmer ändå vad pappa säger, för hon vände ju om rätt snabbt...

Jo, jag cyklade rakt in i en vildsvinsflock när jag skulle plocka kantareller. Det blev inte många kantareller plockade den gången! Jag cyklade hem igen, snabbt som en virvelvind, och kom ifatt Christian och Rickard som var på väg för att låna gräsklipparen. De fortsatte sjungande och jag plockade hallon som terapi. Efter en liter kände jag att jag var redo att möta vildsvinen igen, och sjöng på vägen. Det kändes väldigt löjligt, så jag busvisslade istället.

I skogen visslade jag Här kommer Pippi Långstrump och andra glada visor medan jag plockade kantareller, men när jag kom ut igen hörde jag vildsvinen 15 meter bort, på andra sidan åkern. De var tydligen inte räddare än jag!

Världens bästa morm

En överraskning väntade på Rickard när vi kom till mormor och morfar i lördags. Mormen hade varit och köpt en babysitter! Det var nära att hon inte kom hem med någon, hon blev alldeles matt när den säljsugna expediten (det stod nog "nybliven mormor till första barnbarnet" väldigt tydligt i pannan på henne) visade upp sina lyxvarianter med vibrator och annat nymodigt!

Mormen valde en fin liten stol med massor av hängande saker på. Vi var lite skeptiska - sånt gillar väl inte Rickard? Och dessutom hängde de ju rakt framför ögonen på honom. Lite justeringar av starka mamma och så var stolen klar.

Döm om vår förvåning när han lyckligt lekte med leksakerna i närmare 40 minuter utan att knappt titta upp! De var rätt färger - svarta och vita och stora kontraster - och så lät de skojsigt när man slog på dem! Nu är vi rädda att vår BabyBjörn är utkonkurrerad...

Pappstinens

När man inte har pratat och pussat på pappa på jättelänge får man pappstinens.

Att få mamstinens går inte. Där är man jämt, för just nu är det tydligen en tillväxtperiod. Mat, mat och mera mat är det som gäller. Annars är det kink och gnäll och lite skrik. Fast ganska lite skrik, mest är det skrik när det är ont i magen och pruttar på gång.

Lite bilder från farfarbesöket

Klicka på bilderna för att se dem lite större.

Vem behöver tv när Rickard övar på sin pussmun?

Vi passade på att ta en bild på alla tre generationerna när vi var nere hos farfar.

När man är liten och blir trött behöver man ingen säng. Det räcker med ett täcke under sig och en liten filt ovanpå så sover man så sött, så sött. Trots att alla stojar och springer omkring och äter supersmaskig chokladkaka runtomkring!

Göt-la-borg

Rickard ville hemskt gärna träffa tant Cecilia, som förärat honom en sån fin body. Så vi tog bilen in till Götet för att gå på café - även det ett första för Rickard.

Tyvärr visade sig Göteborg från sin sämsta sida, det öste ner regn och det blåste så vi höll på att ha sönder paraplyerna. Trots detta satt Rickard som en liten ekorre i sjalen och tittade nyfiket på alla fina hus i Haga, när vi efter fikat gick för att titta på marknaden i parken. Sen somnade han ändå, medan vi gick i Nordstan. Där fick han nya strumpor, eftersom vi glömt att ta med alla de fina han fick av gammelfaster.

Ny mage

BioGaian fortsätter göra underverk. Nu har han "regelbunden avföring" till och med. Ontet i magen har lugnat sig och massagen gör att pruttarna kommer ut lättare. En gladare liten kille, helt enkelt.

En känslig liten själ

Vi åkte ner till farfar. Det var Rickards första längre bilresa (fyra timmar i vanliga fall) och det var inte poppis. Han skrek mest hela tiden. Vi stannade i Norrköping, i Mantorp och en gång till, nånstans jag inte minns. Jönköping, kanske. Från Jönköping åt han iallafall på mitt lillfinger ända tills vi kom fram. Då började han skrika igen.

Han gjorde alltså inte världens bästa intryck på farfar. Dock är farfar van vid känsliga små pojkar och sa bara "Tja, han känner la inte riktigt igen sig." och så var det bra med det.

Full pott

Vi var hos tant doktorn och pratade med henne. Rickard fick väl godkänt på allt och hon sa att han var en mycket fin liten pojk. "'Stolta föräldrar' skriver jag här" sa hon. Så bra.

Vi undrade lite över fontanellen som inte känns och hon sa att den faktiskt var ganska liten, men att det brukar ordna sig ändå. Det är ju inte ben runtom ändå. Så skrev hon in i journalen och sa "Ja, så kommer säkert er barnsjuksköterska vilja... Vem har ni som sköterska?" När vi sa Gunnel sa hon "Asch, då är det inga problem." och vi undrade lite vad hon inte skulle vilja... som någon annan skulle vilja.

Vem är det här?

Något har hänt! Kanske är det borta imorgon, men jag njuter för fulla muggar.

Igår somnade Rickard vid halv tio. Han sov till klockan fem innan han buffade på mig för att få mat. Efter en rejäl slurk somnade han om och vaknade vid åtta. Då kunde inte jag somna om, men det kunde han. Så sov han till tio, och pappa likaså. Själv åt jag frukost och lite annat.

Sen var Rickard en glad liten kille som fick massage och som satt i babysittern. Han pjollrade och hade trevligt nästan hela dagen, antingen själv eller i våra knän. Han sov när han skulle, åt när han skulle. Han skrek knappt alls, förutom när BVC-sköterskan tittade i hans öga efter ögonfransen som ramlade in där igår. Men han SLUTADE skrika direkt när vi lyfte upp honom. Likadant i bussen på vägen hem från sysslingarna.

Nu har han fått mat och sover igen. Kanske är det bara en rekyl på att han knappt sov alls igår. Kanske är det nåt nytt. Han får inte minifom längre, det slutade vi med igår. Kanske var han allergisk mot det... Kanske har han bara kommit igenom någon mystisk tillväxtfas och har nu inte ont längre.

Oavsett vilket så njuter vi för fulla muggar av vår nya lilla bebbe!

Åksjuk?

Vi tog en promenad i det vackra vädret idag. Längs stranden i Tantolunden var det vi och några andra morgonpigga människor som flanerade. Rickard blev hungrig lagom till Reggae-cafét där han fick mat under den fina amningssjalen. Så knatade vi tillbaka hemåt.

Det tog inte många minuter innan han gnällde och ville upp. Vi tänkte att det var nog en rap som ville ut, så Christian lyfte upp honom. Kräks. Ordentligt. Så mådde han bättre och fick åka igen. I säkert tre och en halv minut. Gnällpip - brukar betyda ont i magen. Upp igen och... kräks. På Christians blöta tröja.

Tre gånger kräktes han - vi börjar undra om han blir åksjuk av att åka vagn!

Midsommarpojken

Såhär fin är man på sin första midsommarafton!

Notera att det är smultron och en kotte i kransen!

Och om man tittar noga på de små fötterna ser man...

små kaniner!

Modell: Rickard
Rickardställ: morfar
Kransgörare: mormen
Fotograf: pappa
Åskådare: mamma

En nöjd liten en!

När han inte har ont i magen är han en ganska glad liten skit. Imorse låg han där och pratade lite, bredvid oss i sängen. Blippeliblopp, häpp knäpp och liknande hävde han ur sig.

Varm om stjärten som en sommardag låg han där - med kiss både i och utanför blöjan. Glatt viftade han med händer och fötter när vi plockade upp honom och bytte på honom. En stund senare var det dags igen. Vi låg och pratade när han började koncentrera sig och så - jättebrak i brallan. Sen låg han kvar och viftade och pratade och hade allmänt trevligt.

Fast duschen är han inte helt förtjust i, trots att den spolar bort allt kladd. Det kanske är kladdet han gillar?

Rickard - en kändis

Rickard blev igenkänd på stan! Trots att det bara var den svarta kalufsen som stack upp ur sjalen där vi satt på tunnelbanan.

En bloggläsare kom och satte sig bredvid oss med en egen liten bebbe, två veckor äldre än Rickard. Vi pratade lite och så kom hon på - "Men... Då är det honom jag läst om på Internet!" och det var det ju.

Himla skoj! Speciellt som vi inte har sådär värst många läsare. Och de flesta vi har är ju såna som vi (redan) känner.

Så nu vinkar Rickard till sin nya kompis, som vi kan hälsa på någon gång när vi är hos mormor och morfar!

BioGaia

Vi provar en ny medicin. Tack vare Anna St fick vi veta att Sempers magdroppar BioGaia fanns på Apoteket i Fältöversten. Efter att ha ringt till Apotekets växel och fått veta att de inte har dem, samt frågat på Apoteket i Globen och fått samma svar, hittade vi dem alltså på Fältöversten. Knepet är att fråga efter Magdroppar, inte efter BioGaia...

Det är lactobacillus reuteri i mängder, som ska hjälpa små pruttande barn. Vi häller i och håller tummarna!

Att rapa barn

Man sätter barnet på ena låret, i vårt exempel det vänstra. Bebins fötter och ben hänger ned mellan dina ben. Ta din högra hand och lägg den framför bebin, med tumgrepp om bebins vänstra arm. Lyft sedan vänster häl och stampa i golvet så att bebin hoppar. Det samlar ihop luften i magen. Med din andra hand klappar du bebin i ryggen och får upp luften till en finfin rap!

Ny rapmetod

Vi fick en ny rapmetod igår, så nu är livet lite enklare! Tack, Lotta!

Godmorgon!

Rickard hade sovit sin förmiddagslur och ville upp. Jag gick för att gosa lite och böjde mig ned för att pussa den lilla körsbärsmunnen. RAAAP fick jag i ansiktet.

Nåja, då har han inte ont i magen. Man får vara glad för det lilla!

Kolik?

Vår lille kille har någonting kolikliknande. Han är fruktansvärt glupsk och sväljer massor med luft när han äter. Vi har upptäckt att om vi rapar och pruttar honom direkt efter maten så mår han mycket, mycket bättre.

De säger ju numera att barnen inte behöver rapas, för det var på 70-talet man förespråkade det och då flaskmatades de flesta barn... Men mormor är en jäkel på att rapa småbarn och när hon har honom blir han mycket bättre. Så vi lär av henne och rapar honom konstant. Och om han vaknar - som han gjorde nyss - och bara gnäller och skriker så blir han mycket gladare av en rap och en prutt.

Som Christian sa häromdagen "Jag undrar när man slutar glädjas åt att han pruttar...?"

Man tar det som finns tillhanda...

Jomen. Är man hungrig så tar man det som är närmast. Mormor ståtar med ett sugmärke på kinden...

Mobil

Vi är de enda i Stockholms innerstad som har barn och som bor i en lägenhet med tre meter i takhöjd. Eller? Det verkar iallafall så när man rekar mobilmarknaden.

Mobil = en grunka som bebisar tittar på. Den är oftast färgglad och har en massa små figurer på sig och dinglar ovanför bebisens näsa när bebisen ligger på skötbordet.

Men alla mobiler är gjorda för att hängas i taket. Möjligen finns det en och annan som kan sättas fast i kakel, i badrummet. Eller så kan man ha en som hänger ovanför spjälsängen. Men en som kan sättas fast på skötbordet, det finns inte. Så om man som vi har skötbordet i ett rum i lägenheten, inte i badrummet, kan man inte ha en mobil.

Jag blev arg, så vi åkte till IKEA. Där köpte vi en lampa för 69 kr. Den ursprungliga planen var att ta lampan - en vanlig ledad skrivbordslampa - och ta bort kupan och sätta mobilen där. Lampan har ju en tvingliknande sak längst ner och kan skruvas fast i bordet. På vägen ut såg vi dock värmeljushållare - pinne med en hängande hink - som var perfekta! Tre för 29 så vi köpte dem genast!

Lite pyssel senare så var saken biff!

Tina å Ina

Rickard och jag blev utskickade idag. Pappa skulle städa. Då tog vi vagnen och gick ut i Tanto. På vägen höll vi på att bli övercyklade av Tina, som alltså fick sig en ny titt på lillkillen. Han har vuxit nästan ett kilo sen hon såg honom senast, så det var som en ny unge.

Längs med stranden i Tanto var vi inte ensamma med barnvagn. Vi mötte Ina och hennes pappa med lilltjejen i vagnen, och de rekommenderade fänkålsfrön mot ont i magen. Så nu tuggar jag fänkål, kummin och anis efter varje mål. Hoppas att lillploppet blir bättre av det.

Välkommen!

Välkommen till Rickards egen hemsida! Här kommer vi lägga upp bilder och noteringar om hans framsteg i livet, och fundera lite kring livet med barn, förstås.

Rickardvecka!

Det är Rickardvecka hos Minna Illustrationer! Skynda att fynda!

En kotte!

Gudmorfar med sambo tittade förbi idag. De hade med sig ett paket. Åh, en orkidé, sa jag! -Nähä! sa gudmorfar! Jag packade vidare. Åh, en nalle! -Nähä! fortsatte gudmorfar. Till slut hade jag packat upp hela krukan och däri låg - En Kotte! Såklart.

Första kotten vi fått sen Kotten kom.

Sen fick vi bassning. Först jag för att Rickard inte har nåt eget bankkonto. Sen Christian för städningen. Fast det var jag som städat...

Tjockis!

Vi var hos BVC och vägde Rickard idag, på enmånadersdagen. Han fick åka bil dit och sjal hem.

Vikten var nu 5050 gram! Gunnel sa "Om han inte går upp lika mycket till nästa vägning är det helt ok..." Subtilt sätt att säga 'tjockis' skulle jag tro. Men vi är nöjda.

Dock har vi upptäckt att han har ont i magen. Troligen tror han att han är hungrig när han får ont, och skriker efter mat. Och vi matar. Och han får mer ont i magen. Och vill ha mer mat. Och går upp ett kilo på en månad. Nu är vi mer restriktiva och försöker höra vad det är för skrik - ont eller mat.

På vägen hem hälsade vi på hos Lotta och hade med oss kaffebröd. Härligt med lite fika!

Arkiv

Kategorier

Annat intressant