Bada!

Vi var på landet i helgen och vädret var som bekant strålande. Rickard badade i poolen mest hela tiden men på lördagskvällen bestämde vi att vi skulle åka till Rosis och bada. Vi parkerade bilen i den lilla parkeringsfickan bakom ladugården och gick grusvägen ner till sjön. Vi talade om för Rickard att han skulle få bada, så han sprang hela vägen, tecknandes "duscha".

Vi kom ner och satte oss i det ljumna vattnet. Rickard lekte med ett öskar och en hink och hade det bra. Det kom lite folk och vi pratade med en liten kille på nästan sju - han fyller idag måndag! Efter en timme, ungefär, började Rickard krypa omkring lite. Sen sade han resolut "Äääh!" och tecknade "bil". Han ville åka hem. Så vi plockade upp honom, tog av honom badklänningen och torkade honom - helt utan gnäll. Så åkte vi hem och han fick välling och somnade.

Tänk så praktiskt när han vill hem själv!

Städpojken

Imorse skulle vi städa ur hela lägenheten, vi har fått pälsängrar. Christian åkte iväg med alla våra kläder, dukar - allt i textilier - till mormen och morf och deras bastu för att vi ska kunna döda allt.

Jag och Rickis skulle städa. Först var han måttligt intresserad av min trasa, men när jag gnott rent en list var han där och ville ha. Åh, vad den väggen blev ren och fin! När jag tvättat min trasa ville han byta, han ville ju också ha ren trasa. Vi fortsatte runt hela lägenheten och han gnodde som en liten liten iller överallt han kom åt. Byrån fick sig en släng också. Och så viftade han med och pratade med trasan förstås.

Sen, just när det började bli tråkigt, kom ju dammsugaren fram! Åh, då var allt roligt i säkert 20 minuter till! Om man inte får köra dammsugaren själv kan man ju trycka på alla knappar på den, speciellt den som minskar sugkraften. Jätteskoj. Tycker inte mamma.

Sammanlagt var det en ganska lycklig pojk, trots att hans säng och hans värld är uppånervänd.

Bil och blåbär

Idag gick Rickard och jag en långpromenad, runt Årstaviken. När vi kom över Skanstullsbron lärde sig Rickard hur man tecknar "bil" så det gjorde han många, många gånger, varje gång lika nöjd.

Sen fick han komma ner ur vagnen och gå själv. Det går fort. När han går. När han står och tittar på saker, plockar stenar och vinkar åt förbipasserande hundar, pensionärer, joggare, cyklister och annat löst folk går det långsammare.

Han samlade alla sina stenar i skötväskan. Där låg de bra. Förutom dem han sparade i munnen, förstås. Han är blixtsnabb på att stoppa in stenar i munnen. De stora hinner jag oftast få ut, men en av dem fick jag tvinga ut. Det var inte muntert.

Att hoppa in i vagnen igen efter en timme och 250 meter var inte heller populärt. Snart hittade jag dock blåbär och det var mycket gott! När han såg att handen var tom tecknade han "slut" och när jag bekräftat pekade han in i skogen. Smart kille!

Så det var bara att hoppa in i skogen igen och plocka fler. Det var lite krångligt att peta in dem i munnen på honom, så till slut tömde jag hans vattenkopp och lade dem där, och så fick han äta själv. Han var mycket nöjd. Och blå.
blahandliten.jpg

Äta själv

Nu har Rickard börjat äta själv med sked. Med händerna har han ju alltid ätit själv men nu vill han också ha en sked och röra i gröten när man matar honom. Det är med varierande resultat, får jag säga. Det beror mycket på dagsformen hur mycket som hamnar i munnen och hur mycket som kommer på haklappen.

Det går bättre och bättre och i fredags åt han faktiskt en hel portion gröt utan att spilla allt för mycket. Idag däremot, var det roligare att hälla ut gröten på bordet/benet/stolen och sedan ta handduken och torka upp.

Jag vill ha mer!

När vi satt vid frukostbordet imorse sa Rickard: "Mamma, mjölken är slut, jag vill ha mer."

Gestagrant var det såhär:

Pekar på koppen med mjölk i, där mjölken är slut. Håller händerna med handflatorna uppåt, i öronhöjd. Betyder "slut" eller "borta". Pekar på kylskåpet.

Mamma hajjade på en gång och gick och hällde upp mer mjölk. Rickard drack nöjt.

Mjölk!

Mjölkallergin är ett minne blott. Rickard älskar att dricka mjölk till frukost. Han sörplar glatt i sig ett par deciliter och vill gärna ha mer. Tillsammans med en macka med avocado är det en favoritfrukost. Om han sen får lite knäckebröd att slänga ner på golvet är dagen räddad.

Babyvakt

Visst är det praktiskt med babyvakt. Man hör när barnet vaknar och behöver inte sitta med öronen på helspänn. I Frankrike var den underbar att ha, likaså på landet. Men i stan fick den in byggjobbare, taxichaufförer och andra på varenda frekvens. Lagom praktiskt.

Nya lekar

Att bli skrämd är bland det bästa som finns. Han älskar att bli skrämd av oss när han går runt ett hörn eller skrämma någon av oss (med viss hjälp av den andre) genom att titta fram bakom en dörr eller ett hörn.

Att gömma saker är också roligt. Telefonen eller nappen kan gömmas under mammas och pappas täcken. Då betar han systematiskt av hela täcket och hittar till slut nappen. Om han inte gör det är han säker på att den finns i hans egen säng, och pekar ditåt.

En annan rolig lek är att lägga saker bakom soffan. Allt han kan ta i handen ska ner bakom soffan. I skrivande stund ligger det en fjärrkontroll, en sked och en liten flaska babyschampoo där.

Han börjar också bli duktig på att lägga saker i varandra, och att bygga ihop sina pop-onz. Han har greppat hur man får ihop dem och är väldigt nöjd när han lyckas. Det är dock väldigt viktigt att inte sätta ihop vilka färger som helst! Den gröna får bara sitta med den gula. Möjligen att en röd propeller får sitta med, men inte alltid. Den ska helst sitta på den gröna bilen.

Krypa? Varför det?

Ett tag brukade Rickard krypa vidare om han gick och ramlade på rumpan. Det har han slutat med nu. Nu är det gång och spring för hela slanten.