Vårt långväga besök råkar vara keyboardist och spelade med Lizz Wright på Berns igårkväll. Vi klädde på Rickard pyjamas, tog med oss välling och hörselskydd och knatade iväg. Naturligtvis stod vi på gästlistan och den trevlige vakten blev pappa i fredags, så vi fick massor av hjälp. Rickard somnade innan konserten började och sov ett bra tag. Men sen blev applåderna lite för höga och jag gissar att basen vibrerade ganska bra i hans lilla bröstkorg, så han vaknade. Christian gick bakom scenen med honom och vaggade och vyssjade så han sov hos pappa ett tag till. När konserten var slut gick vi och pratade med bandet i rummet de disponerade - för övrigt samma konferensrum som jag var på möte i för ett par månader sen - och då hade Rickard vaknat. Han var hungrig igen och slukade sushi, bröd och vindruvor till bandets förtjusning. Jag fick berätta om hur han äter kycklingben, gång på gång. Alla ville ha ett barn som äter som Rickard. Jag gissar att de inte vill ha baksidan - ett barn som vaknar en gång i timmen. Tack och lov var det Christian som hade nattjouren, så jag gick upp klockan halv åtta då Rickard tyckte det var dags för mat. Christian fick sova vidare.