Det är konstigt det här. När man har snuva går det inte att ligga ner. För då attackerar snoret i näsan och så måste man dra ner det i halsen och då känns det jätteläskigt och så vill man skrika men det är ju fullt med snor i halsen. Och så vaknar man. Men om man äter, då går det bra, minsann! När man ligger på sidan med en tutte i munnen är snoret som bortblåst. Inte en tillstymmelse till snor i lilla näsan. Inte ens om tutten ramlar ur munnen. Förrän mamma lyfter upp en och lägger en i sin fina säng, som förkylningen till ära är upphöjd i huvudändan, för att snoret inte ska rinna till. Då, minsann! Då attackerar snoret genast! Fyller lilla näsan på en sekund och då måste man dra ner det i halsen och... Och så vaknar man och då duger bara mammas famn. Pappa, pah! Samma sak om man har ont i magen. Ligger man i mammas famn med en tutte i munnen gör det aldrig ont i magen. Möjligen kan det klia lite i halsen när en rap vill upp, men det är allt. En tutte i munnen lugnar även den oroligaste av magar.