Vi satt och fikade på Frapino idag, Anna och jag och killarna. Rickard fick fruktpuré men Ville var mätt. När purén var slut hade Rickard invändningar. Han skrek allt vad han orkade. Inte gråt-skrik, utan ge-mig-mer-skrik. Han fick gnaga på en aväten majskolv och blev tyst i tre minuter. Sen ville han ha mer. Det var slut. När vi till slut var helt ensamma i rummet förstod vi piken och gick därifrån. Frågan är om vi får komma tillbaka. Glad och hungrig bebis = skrikande bebis. Glatt skrikande, alltså. Han låter så man hör honom genom tre stängda dörrar. Väl i vagnen somnade han.