Två timmar

Två timmar är ju inte så länge. Men när det är en skrikande tolvkilosbebis som måste bäras så är det rätt länge. När de två timmarna dessutom infaller varje natt mellan klockan halv elva och halv ett, är de väldigt, väldigt långa.

Han vägrar ligga ner. Vägrar ligga i sin säng, vägrar ligga i vår säng. Vägrar ligga på min mage i soffan. Vill bara bli buren.

Dessutom ska stereon vara på. Pekfingret åker ut och hela armen säger "STEREON!!!" När jag vägrar skriker han ännu högre. När jag sätter på den lägger han huvudet på min axel och somnar. Eller sover räv, rättare sagt.

Förutom detta är det bara mamma som gäller. Pappa kan gå och lägga sig. Men när han gör det åker förstås lilla pekfingret fram och så måste vi gå och titta på pappa som ligger i sängen...

Ont i ryggen och trött i mössan är bara förnamnet.

Skrivet av inger i Ingers iakttagelser mar 03 2008 kl 09:12 | Kommentarer (7)