Morr och mutter!

Rickard skriker i falsett i tiosekundersintervaller. Rickard bänder sig som en ostbåge åt alla håll. Rickard vill inte göra nånting utom att dra mig i håret och äta på mitt öra eller möjligen haka. Rickard är en omöjlig bebis.

In träder pappa.

Rickard sitter snällt och tyst alldeles själv i fåtöljen och tittar på pappa i fem minuter.

Mamma går sin väg. Långt bort.

Skrivet av inger i Ingers iakttagelser nov 02 2007 kl 01:34 | Kommentarer (4)