Världens sämsta tajming...

När vi kommer hem till kusinen och langar över Rickard till morbror Kemis för att ta av sig ytterkläderna händer det. Han kräks ner hela kemisten, sig själv och golvet. Han som aldrig kräks!

Sen får han banan medan vi andra äter en groteskt stor lunchbuffé - vi var hungriga när vi gick och handlade - och det tog bara några minuter innan han kräktes igen. Så fortsatte han med det. Många gånger. Stackars liten.

Vi har kollat och kusinen verkar inte vara smittad. Han har ju fått råmjölk ett tag, så han ska ha ett bra immunförsvar. Men ändå, han är ju så liten...

Klart sjuk

Jag lade Rickad ner i sängen, när han var vaken. Stoppade in nappen och han vände sig på sidan och somnade. Det har aldrig hänt förut, någonsin.

Han är sjuk, stackarn.

Ljus i tillvaron

En bra sak är att jag fortfarande ammar Rickis. Då har jag ju perfekt sjuklingmat att tillgå utan problem.

Men det är hjärtskärande att behöva bända loss honom från tutten efter bara nån minut, för att han inte ska få i sig för mycket.

Du skojar? Två teskedar?

Rickard är inte nöjd med sin diet. Han får två teskedar sockervatten eller bröstmjölk var femte minut i 20 minuter. Sen 20 minuters uppehåll och så börjar vi om.

När vi tar fram skeden och glaset blir han överlycklig, viftar med armarna och gapar stort. Åtta teskedar (våra är pyttesmå, så han får sina 10 ml i omgångar) senare är han inte ens halvmätt. Han har knappt börjat äta, magen har inte registrerat att det kommit något. För en kille som i vanliga fall äter tre dl gröt eller en potatis, en knippe broccoli och ett halvt kycklingbröst är det här rena löjan.

Efter sex timmars duttande tyckte jag att han kunde få lite mer. Då kräktes han upp allt igen. Bara att börja om.

Seriöst barnvaktande

Idag har Rickard fått vara hos mormen och morf i många timmar! Det var planeringsdag på mitt nya jobb, så halv tolv lastade vi in oss alla i bilen och jag hoppade snart av. Rickis åkte med mormen och morf hem och lekte. Han underhölls på alla möjliga vis, fick god mat, fick rasera klosstorn och sitta i Tant Ingers knä. Hela tiden (nästan) på gott humör.

När jag kom åt vi middag och kokt kyckling med pasta och sojamjölkssås var nog bland det smarrigaste han smakat! Speciellt när han fick varva det med kokt broccoli, den absoluta favoriträtten. Nu sover han som en liten stock och har gjort så sen klockan åtta - låt oss hoppas att han fortsätter med det hela natten!

Vad sa du att han hette, sa du?

Jag ringde Christian för att berätta den trevliga nyheten om kusinen, och sade vad han hette. Christian blev alldeles tyst. En lång stund. Sen sa han: "Med G???"

När han fick höra att han heter Jack och inte Gert andades han ut.

En kusiiiiiiiiiin!!!!

Nu har kusinen kommit. Han packade väskan väl och kom ut imorse på SÖS.

På tiden, tycker Rickard, som vill ha nån att leka med.

Arkitekturmuseum

Vi var på Arkitekturmuseum med Farbror Kalle och Tant Soraya idag. Soraya är ju arkitekt, så hon ville titta på svensk arkitektur och lära sig ett och annat. Perfekt då att vi hamnade mitt i en intressant visning om Sergels torgs tillblivande!

Farbror Kalle tog en glad Rickard och gick runt och tittade. Rickard ropade och skrek så det stod härliga till, han tyckte det var jätteroligt att gå omkring bland foton och små byggnader.

Sen gick vi för att fika. Soraya tyckte det var lite jobbigt att vi lät Rickard sova i vagnen utanför cafét, trots att vi satt precis vid fönstret. När han vaknade fick han komma in och sätta sig i sin fina Sack'n'Seat och äta puré. Saturnus är ett ganska högljutt ställe, så ingen brydde sig om hans lyckliga skrik. Dit kan vi gå igen!

Mormen berättar

Dagen efter IKEA-dagen var vi, Rickard och jag Mormen ensamma en lååånnng stund hemma hos Rickard. Allt gick som en dans och speciellt detta:

Vi kröp på golvet båda två, vi var alldeles luddiga av mattan som vi ålade på. Rickard sjöng och dadddadddadddade glatt - ömsom på rygg, ömsom på mage, ibland stående på alla fyra, ibland sprattlandes hejvilt på sin lilla runda mage.

Elvis sjöng för full hals på Vinyl, jag halvlåg och fnittrade åt Rickard som plötsligt reste sig upp till stående med stöd av mig.

Det har han gjort förut, men det roliga var att hans små fötter pekade åt alla andra håll än framåt och benen såg ut att vara vridna i spiral - precis som hos Elvis.

Hans ansikte och de stora blå ögonen var 10 cm från mitt ansikte och han stirrade allvarligt på mig samtidigt som han svajade betänkligt.

Han förstod inte varför Mormen plötsligt såg så konstig ut och varför Mormen började frusta i hela kroppen.

Hejdlöst fnittrande fångade Mormen honom innan han föll till de sista tonerna av Elvis.

ROCK IT RICKARD - SHAKE IT BABY!!!!

Mormen och morf Rules O.K!!

Vi håller på och bygger om här hemma. På förmiddagen dyker mormen och morf upp med en massa verktyg och så sätter vi igång. Morf och jag river och bygger och fixar och donar, och mormen och Rickard roar sig.

Igår var vädret inte riktigt medgörligt, så mormen ville inte ta ut Rickis på den sedvanliga promenaden. Så hon promenerade inne, med Rickard på magen, i en timme. Han sov så gott, så gott, vaggad till Vinyl 107.

Morf fick äran att mata till lunchen, det var jordgubbs-banan-avocado-smoothie i skålen. Det gapades glatt och Rickard lämnade bara lite längst ner i skålen. Men sen när morf satte sitt eget glas till Rickards lilla mun var det så roligt och gott att morf fick se sig blåst på den smoothien. Allt rann ner i Rickards mage.

Att Rickard nu helt har accepterat mormen och morf och inte ser dem som främlingar längre fick vi sen bevis på, när han satt i soffan bredvid morf och glatt viftade med händerna. När han "blev blyg" gömde han ansiktet mot morfs tröja. Morf var mycket nöjd.

När det sen var dags att åka och handla stannade Rickis och mormen hemma och lekte. Det gjorde de med besked, Rickard var så slutlekt att han somnade redan tio över sju och inte vaknade förrän vid elva. Sen sov han till sex, med bara en uppvakning. Mormen får gärna leka varje dag!

Utmaning

Jag och Rickard har blivit utmanade av Mira. Vi ska lista fem bloggare vi inte träffat och som vi vill träffa.

Det finns bara en, just nu, som vi verkligen vill träffa.

Kusinen!

IKEA

Idag var vi på IKEA och tittade på garderobsinredningar och golv, bland annat. Eller, jag och morf tittade, mormen var upptagen med att köra Rickard fram och tillbaka i kundvagnen och Rickard var upptagen med att skrika lyckligt så det ekade i tagsjälvlagret.

Hipps grönsaks- och kycklingrisotto

Idag tog Rickard och mormen en långpromenad. När de kom in var Rickis på ett strålande humör och pratade långa haranger, satt i soffan med morf och strålade och var rent allmänt en mönsterbebis.

Sen tog mormen in honom i köket för att mata honom, precis som igår (same procedure as every year, James...) och plötsligt byttes den lilla solstrålen till en ilsken varelse som skrek i högan sky och inte ville nåt alls. Jag gick dit för att se om det hjälpte, men det gjorde det inte. Han fick komma upp ur stolen och satt i mitt knä. Han fick lite mat och gapade väldigt försiktigt, öppnade bara halva munnen. Andra skeden ville han inte ha. Jag försökte sätta ner honom i stolen igen men då gallskrek han.

Vi testade lite banan istället, och då öppnades munnen på vid gavel, armarna viftade och han ville ha mer! Han satte sig glatt i stolen och åt en hel banan och en halv avocado, sen bestämde vi att han var mätt.

Alltså - första riktiga matvägran. Hipps grönsaks- och kycklingrisotto = riktigt äckligt!

Till middag fick han bovetegröt med äppelmos och havremjölk. Mycket nöjd. Hemlagad mat är bäst!

Det där med att krypa

Rickard kan inte riktigt krypa än, jul var visst lite överambitiöst.

Dock kan han ta sig nästan överallt han vill genom att rumphasa sig framåt eller hasa baklänges och snurra. Häromdagen kom han på att om han åker baklänges tillräckligt länge kommer han till en vägg. Om han fortsätter att trycka sig bakåt så sitter han till slut upp. Han var mycket nöjd när han kom på det.

Gnocchi

Jag kan härmed meddela att vi hittat en maträtt som matvraket inte gillar - hemgjord gnocchi med tomatsås. Det kan i och för sig bero på att jag kryddat tomatsåsen med chili.

Intressant var att han inte spottade ut maten utan bara började gråta när det inte var gott. När vi gick över till fruktpuré blev han glad igen och nu sitter han och försöker blåsa bubblor i sin kopp. Och kastar den i bordet, vilket resulterar i att hela bordet, hela ungen och halva datorn är blöt!

På nya öppnis

oppnis.jpg
Foto: Anna St

Burkmat och strömming

Idag var vi på en ny öppnis och eftersom alla de andra fick burkmat begick även Rickard burkmatspremiär. Första tuggan av den indiska kycklinggrytan grimaserades åt, men resten åt han upp. Dock inte med vanlig frenesi, men det skyller vi på amningen strax innan.

Till middag blev det stekt strömming med potatismos och det var uppskattat. Han åt som en varg, som vanligt, och skrek efter mer. Dock var han så trött att han gned ut en massa mat i det nytvättade ansiktet och håret.

Vad är det han säger?

Rickard är ju ganska högljudd, även när han bara pratar. Han tar i och skriker allt vad han kan, och morrar lite ibland.

Nu har vi börjat undra vad det är han säger, egentligen, eftersom hans kompisar börjar gråta så ofta. Först var det stora starka Joel som grät och gömde sig hos mamma; och häromdagen Vilhelm som blev alldeles förskräckt och kröp upp hos mamma och kramade henne när Rickard började prata.

Så nu undrar vi vad han egentligen säger.

"Du är ful och din mamma är dum!"

Eller nåt annat trevligt.

Eller så är hans kompisar helt enkelt lite lättskrämda. De får gaska upp sig lite och käfta emot. Ville började bra genom att sno Rickards telefon ett antal gånger, slet den ur händerna på honom.

No more Frapino?

Vi satt och fikade på Frapino idag, Anna och jag och killarna. Rickard fick fruktpuré men Ville var mätt. När purén var slut hade Rickard invändningar. Han skrek allt vad han orkade. Inte gråt-skrik, utan ge-mig-mer-skrik.

Han fick gnaga på en aväten majskolv och blev tyst i tre minuter. Sen ville han ha mer. Det var slut. När vi till slut var helt ensamma i rummet förstod vi piken och gick därifrån. Frågan är om vi får komma tillbaka.

Glad och hungrig bebis = skrikande bebis. Glatt skrikande, alltså. Han låter så man hör honom genom tre stängda dörrar. Väl i vagnen somnade han.

Kycklinglår!

Gårdagens middag var den smaskigaste på länge, tyckte Rickard.

Han åt nästan en hel potatis, gjord som potatisklyftor i ugn, tillsammans med massor av olivolja. Till det fick han ett helt kycklinglår, med tacokryddor, också det gjort i ugnen. Han slukade allt och bad om mer. Hela killen var oljig och luktade taco.

Vilket var en hit när vi gick på fest och han fick knapra på massor av gott bröd. Och vandra från famn till famn, helt oberörd.

Pankisar

Igårkväll vankades det pankisar till middag och Rickard fick en hel. Halva smordes in med mosad banan och andra halvan med mosters sockerfria äppelmos. Han åt med god aptit men tyckte det var lite annorlunda mot den vanliga kvällsgröten.

Sen var både han och vi hungriga vid tiotiden och natten blev ett rent helvete. Han sov mellan halv två och fyra, men det var nästan det enda. Halv fem gick han och jag upp och lekte ett tag, sen somnade han igen vid halv sex och sov till halv åtta.