Ett helt år

Ett helt år har gått redan. Alldeles nyss var Rickard en liten skrutt som bara åt, sov och skrek. Sen blev han större och började le. Lyfte huvudet gjorde han väldigt tidigt. Vid cirkus fyra månaders ålder satt han som en liten stubbe och tittade sig omkring. Blev stadigare och stadigare. Kring jul/nyår förra året började kryptendenserna komma och för ca två månader sedan började han gå när han fick hålla i våra fingrar.

Det Stora Pekfingret fick vi snart stifta bekantskap med, det talar om vad han vill och vad han vill ha. Bestämt. Ofta ackompanjerat av ljud, lite olika beroende på om det är en telefon/fjärrkontroll, mat eller en bok han vill ha. Eller om han vill upp i famnen.

Att rulla runt och busa i sängen är en av favoritaktiviteterna, liksom att sitta i knät i fönstret och titta ut på allt spännande som rör sig på gatan. Åka vagn är numera riktigt roligt, det blev roligt först när han kunde sitta upp. Att ligga i liggvagn var nog det värsta som fanns. Då skreks det.

Mjölkproteinallergin kom och försvann. Idag fick han ju till exempel hallonsmoothie till lunch och magen fungerar utmärkt sånär som på lite pruttar. Det var ju tur, då kan han få tårta på söndag när släkten kommer och gratulerar.

Skrivet av inger i Ingers iakttagelser maj 14 2008 kl 07:19 | Kommentarer (6)