Välmenande kommentarer...

”Det går över” vs ”Njut av den här tiden, den kommer aldrig tillbaka”

Det är två saker man hör väldigt ofta som nybliven mamma. Förresten börjar det redan under graviditeten. Foglossning, karpaltunnelsyndrom och kramper här och var tröstas med ”Det går över, du kommer att glömma det så fort barnet är fött.” I nästa andetag hörs ”Åh, det är så uuuuunderbart att vara gravid, det är fantastiskt att skapa ett nytt liv! Njut medan du kan!”

Sen kommer barnet och graviditeten har gått över. Förlossningen har också klarats av och gått över. Barnet skriker och har kolik. Barnet vill aldrig släppa bröstet utan äter tills brösten blöder. Barnet sover aldrig. Alla runtomkring beundrar det söta lilla barnet och säger ”Njut av den här tiden! De är små så kort tid!” Beklagar man sig får man ofelbart höra ”Det går över.”

Jag undrar när fan det ska sluta gå över? Trotsåldern går också över. Tonåren likaså. Slutar det gå över när barnen flyttar hemifrån? Är det meningen att man ska njuta av barnbarnen, för då tar de egna barnen hand om allt det jobbiga?

Och varför är det aldrig nån som säger att man ska njuta av tonåren? De varar ju också endast en kort period och mina barn kommer aldrig mer att vara i tonåren.

Jag kanske ska börja säga: ”Njut, det här kommer bara gå över en gång!”

Skrivet av inger i Ingers iakttagelser aug 28 2007 kl 08:15 | Kommentarer (6)