Kvällsskoj

Lite roar nyblivna föräldrar:

När Rickard väl sover sover han djupt. Han fick somna på min mage idag, och sov där en timme eller två. Sen kom vi på att vi glömt att byta för natten. Så det gjorde vi. Han låg och sov på vår säng medan vi bytte blöja, och vaknade inte ens!

Första partyt!

Igår hade vi lite folk på middag här - Rickards första hemparty. Han klarade det med glans. Somnade innan de kom, men vaknade när de var lite högljudda i köket. Var med en lång stund, satt i pappas knä när vi åt.

När han började bli kinkig och trött sjöng farbror Kalle och farbror Niklas snapsvisor för honom.

Det var ganska skoj, men han hade ju inte fått middag, så han somnade inte. Inte förrän farbröderna gick ut och rökte cigarr och lät oss tjejer sitta i soffan och småprata tyckte Rickard att han vågade somna. Och det gjorde han med besked, vaknade inte ens när de högljudda farbröderna kom tillbaka.

Ännu en första

Idag bestämde vi oss för en promenad i det vackra vädret. Vi gick i Tanto och fram till Nyfiken Gul, där vi fikade och Rickard fick lite mat. Sen gick vi vidare, över till Årstasidan och hem den vägen. Nu låg Rickard vaken i vagnen och lekte med lammen och tittade upp i himlen. Det är faktiskt första gången han åker vagn vaken och det det gick jättebra.

Men han är ju numera en liten solstråle som tar alla chanser att le, skratta och prata. Så det var kanske inte så konstigt, det är bara jag som tror att han ska vara en skrikis i vagnen.

Jojo

Rickard lekte sängjojo idag. Vid åtta föll ögonen ihop på honom. Tio minuter senare var han klarvaken. Somnade igen, vaknade. Fick lite mat, somnade, vaknade. Vid nio gav vi upp och satte honom i sittern medan vi åt middag. Där satt han först och lekte lite, sen fick han glasartad blick. Vaknade, lekte. Sen föll ögonen ihop på honom. Somnade. Vaknade, med ett ryck och spelade klarvaken. "Titta, jag sov inte alls!" skrattade han och snurrade på björnarna. Föll sedan i glasartad koma igen, tills jag tog honom och försökte sjunga. Båtlåt föll inte i smaken men kvart i tio var han däckad av en tutte. Äntligen.

Än så länge sover han, och klockan är halv elva. Men det blir snuggle nest i hans säng i natt, så att han tror att han ligger bredvid mig.

Lammkött

Rickard älskar lammkött, redan!
De här fina lammen som alltså hänger i vagnen har iHanna gjort.

Ny sjal!

I ett par veckors tid har jag och en annan nybliven mamma försökt ses för att jag ska få titta på hennes kortsjal, en BäraBarnsjal i färgen peppar. Jag älskar vår MobyWrap men vill ha en enklare variant också, som går snabbare att få på sig. Vi har ju den fina ringsjalen som Christian har på sig på bilden intill, men den får jag inte riktigt att funka.

Så idag lyckades vi, Christian hämtade sjalen och vi provade genast, på gården. Rickard var glad och nöjd och lekte att vagnen var sittvagn, så det var ett bra tillfälle.

Funkade finfint! Jag älskade genast den tunna, smidiga sjalen och den gick att dra åt ordentligt så att Rickard satt fint. Den här är redan en favorit. Rickard invigde den genom att kräkas ned den. Tur att vi har tvättstuga imorgon!

Leka själv!

Rickard har börjat leka själv. Nu ligger han, spritt naken, i babygymmet och pratar med alla leksakerna. Uhuhuuuu, nyuuuu och höööö låter det från golvet. Han sprattlar en massa och får oftast tag i en leksak med en hand. Kissar gör han också, då och då.

MIN säng!

I söndags när vi kom hem från landet la vi Rickard i hans egen säng. Där sov han gott hela natten! Gnuffade lite vid tretiden och fick mat, och sov vidare sen. Samma sak igår natt, han somnade sött i sin säng. Dock lite sent, vid tolvtiden eftersom vi missade schemat en aning. Vid två var jag så trött att när han ätit klart och somnat sov jag också, och då fick han ligga kvar i vår säng. Vid fem upptäckte jag att jag låg halvvägs utanför sängen och lyfte ner honom.

Idag har han också gått och lagt sig, tvärtrött, i sin säng. Det går ju finfint!

Vi trivs enormt bra med att ha honom i vår säng, men den är inte tillräckligt bred. 160 cm räcker helt enkelt inte för oss tre.

Coola killar

Bedårande!

Rickard charmar alla. Det kom två killar och levererade vår nya fullstora diskmaskin idag. Den ena fick syn på Rickard i Christians famn och sa till den andra "En sån där har väl du också hemma?"

Så fortsatte han, pirran, diskmaskinen och jag in i köket och lämpade av maskinen. Den andra killen stannade och gullade med Rickard och pratade med Christian.

Körsång

Ikväll när jag skulle natta Rickard så gjorde vi som vanligt.
Han sitter på min vänstra arm och lutar sig ömsom mot min mage ömsom ut för att se sig omkring, han faller alltid pladask tillbaka på magen och ju fortare desto tröttare.

Men ikväll när jag gick och nynnade julsånger (fråga inte varför) så började Rickard att sjunga med....

Jag nynnade och han svarade Uhhuu-ooohoo. Han tyckte det var ofantligt roligt och jag blev så paff att jag inte kunde göra annat än skratta med honom. Inger kom och tittade och sjöng med hon också.
Så där stod vi hela familjen och Ooohh:ade till någon hemsnickrad julsång, inte så länge dock för solisten somnade ganska snabbt, pladask mot pappas mage

Carmencita

Två gånger av hela "Samborombon" behövs för att söva lillkillen när det är sovdags. Jag kan hela utantill och tack vare en nitisk mellanstadielärare har jag även hela Rönnerdal, Om dig (den svenska versionen av Bright Eyes), Calle Schewens vals och några andra på min repertoar. Men Rickard verkar gilla Fritiof och Carmencita.

På landet

Det var dags för Rickard att på riktigt bekanta sig med den svenska sommaren. Vi åkte ut till Riddarhuset och stannade där i fyra dagar. Det finns vatten och el, men inte mycket annat. Jo, tak över huvudet.

Han trivdes rätt bra där, inte minst för att sängen är 240 cm bred, så han kunde rulla runt så mycket han ville. Ibland hittade vi honom knappt bland alla täcken och kuddar.

Numera får ju inte småbarn ligga nakna i solen med bara en liten solhatt på, som vi fick när vi var små, så han fick sitta i skuggan i babysittern på altanen med myggnätet från vagnen över sig. Det är gott om flygg och knytt i luften där. Han trivdes finfint men hade nog föredragit utan myggnät. Det är så svårt att snurra på björnarna när man har ett myggnät över sig och dem.

Sov gjorde han i vagnen, i skuggan, med samma myggnät över sig. Ibland var han iallafall naken! Det är ju sommar.

Borta bra...

men hemma bäst! Rickard gjorde stora ögon och skrattade högt när vi kom hem. Han älskade sin lilla mobil över skötbordet och tittade länge på den kinesiska dikten bredvid. När vi gick omkring med honom tittade han noga på allting, och verkade vara riktigt glad över att vara hemma igen.

Hört i kantarellskogen

Om man lyssnade väldigt noga i kantarellskogen idag, kunde man nog höra följande konversation:

Vildsvin 1: Fy tusan vad rädd jag blev, blev du?
Vildsvin 2: Ja! Hur kunde hon komma susande sådär utan att vi hörde henne? Bara helt plötsligt var hon där mitt ibland oss.
V1: Ja, tack och lov att vi hann undan. Pappa säger alltid att det inte är någon fara, de är räddare än vad vi är. Men det vete tusan!
V2: Till och med pappa blev ju rädd. Han var ju på andra sidan vägen från oss, så han kände sig nog rätt ensam.
V1: Ja, tur att hon försvann så fort. Det kanske stämmer ändå vad pappa säger, för hon vände ju om rätt snabbt...

Jo, jag cyklade rakt in i en vildsvinsflock när jag skulle plocka kantareller. Det blev inte många kantareller plockade den gången! Jag cyklade hem igen, snabbt som en virvelvind, och kom ifatt Christian och Rickard som var på väg för att låna gräsklipparen. De fortsatte sjungande och jag plockade hallon som terapi. Efter en liter kände jag att jag var redo att möta vildsvinen igen, och sjöng på vägen. Det kändes väldigt löjligt, så jag busvisslade istället.

I skogen visslade jag Här kommer Pippi Långstrump och andra glada visor medan jag plockade kantareller, men när jag kom ut igen hörde jag vildsvinen 15 meter bort, på andra sidan åkern. De var tydligen inte räddare än jag!

Stå upp!

Rickard har kommit på att det är jätteskoj att ställa sig upp när man ligger i knät. Det rycker i de små armarna och han vill dra sig upp till sittande och gärna stående, gång på gång. Står han hos pappa så dansar han gärna lite också, när han har kommit upp.

Världens bästa morm

En överraskning väntade på Rickard när vi kom till mormor och morfar i lördags. Mormen hade varit och köpt en babysitter! Det var nära att hon inte kom hem med någon, hon blev alldeles matt när den säljsugna expediten (det stod nog "nybliven mormor till första barnbarnet" väldigt tydligt i pannan på henne) visade upp sina lyxvarianter med vibrator och annat nymodigt!

Mormen valde en fin liten stol med massor av hängande saker på. Vi var lite skeptiska - sånt gillar väl inte Rickard? Och dessutom hängde de ju rakt framför ögonen på honom. Lite justeringar av starka mamma och så var stolen klar.

Döm om vår förvåning när han lyckligt lekte med leksakerna i närmare 40 minuter utan att knappt titta upp! De var rätt färger - svarta och vita och stora kontraster - och så lät de skojsigt när man slog på dem! Nu är vi rädda att vår BabyBjörn är utkonkurrerad...

Pappstinens

När man inte har pratat och pussat på pappa på jättelänge får man pappstinens.

Att få mamstinens går inte. Där är man jämt, för just nu är det tydligen en tillväxtperiod. Mat, mat och mera mat är det som gäller. Annars är det kink och gnäll och lite skrik. Fast ganska lite skrik, mest är det skrik när det är ont i magen och pruttar på gång.

Dagens outfit

Lite bilder från farfarbesöket

Klicka på bilderna för att se dem lite större.

Vem behöver tv när Rickard övar på sin pussmun?

Vi passade på att ta en bild på alla tre generationerna när vi var nere hos farfar.

När man är liten och blir trött behöver man ingen säng. Det räcker med ett täcke under sig och en liten filt ovanpå så sover man så sött, så sött. Trots att alla stojar och springer omkring och äter supersmaskig chokladkaka runtomkring!

Dagens outfit: mamma och sjal. Och röda byxor.

Leenden

Någon gång i förra veckan började Rickard le ordentligt. Nu smajlar han allt som oftast och har dessutom börjat upptäcka sin röst. Han kan sitta i sittern när vi lagar mat och säga "Eh!!" och när vi kommer och tittar blir han överlycklig. Ibland blir det till och med ett litet skratt.

Dessutom är han nu väldigt duktig på att lyfta på huvudet när han ligger på golvet, det tyckte till och med tant doktorn. Han följer saker med ögonen och han är väldigt nyfiken på det mesta. Med tanke på hur han hjälper till när man drar upp honom till sittande dröjer det nog inte heller länge förrän han sitter upp. Och kryper, hemska tanke! Då får vi börja städa...

Göt-la-borg

Rickard ville hemskt gärna träffa tant Cecilia, som förärat honom en sån fin body. Så vi tog bilen in till Götet för att gå på café - även det ett första för Rickard.

Tyvärr visade sig Göteborg från sin sämsta sida, det öste ner regn och det blåste så vi höll på att ha sönder paraplyerna. Trots detta satt Rickard som en liten ekorre i sjalen och tittade nyfiket på alla fina hus i Haga, när vi efter fikat gick för att titta på marknaden i parken. Sen somnade han ändå, medan vi gick i Nordstan. Där fick han nya strumpor, eftersom vi glömt att ta med alla de fina han fick av gammelfaster.

Ny mage

BioGaian fortsätter göra underverk. Nu har han "regelbunden avföring" till och med. Ontet i magen har lugnat sig och massagen gör att pruttarna kommer ut lättare. En gladare liten kille, helt enkelt.

En känslig liten själ

Vi åkte ner till farfar. Det var Rickards första längre bilresa (fyra timmar i vanliga fall) och det var inte poppis. Han skrek mest hela tiden. Vi stannade i Norrköping, i Mantorp och en gång till, nånstans jag inte minns. Jönköping, kanske. Från Jönköping åt han iallafall på mitt lillfinger ända tills vi kom fram. Då började han skrika igen.

Han gjorde alltså inte världens bästa intryck på farfar. Dock är farfar van vid känsliga små pojkar och sa bara "Tja, han känner la inte riktigt igen sig." och så var det bra med det.

Full pott

Vi var hos tant doktorn och pratade med henne. Rickard fick väl godkänt på allt och hon sa att han var en mycket fin liten pojk. "'Stolta föräldrar' skriver jag här" sa hon. Så bra.

Vi undrade lite över fontanellen som inte känns och hon sa att den faktiskt var ganska liten, men att det brukar ordna sig ändå. Det är ju inte ben runtom ändå. Så skrev hon in i journalen och sa "Ja, så kommer säkert er barnsjuksköterska vilja... Vem har ni som sköterska?" När vi sa Gunnel sa hon "Asch, då är det inga problem." och vi undrade lite vad hon inte skulle vilja... som någon annan skulle vilja.

Arkiv

Kategorier

Annat intressant