Vi var på brunch i Täby idag. Tre gamla kollegor till mig med män och barn. Fyra barn och Rickis var minst. Alla beundrade honom där han satt på flajen på bordet och åt allt vad han orkade. Scones med oliver, kycklingsallad med dressing, sojayoghurtsmoothie, spansk potatisomelett - allt gick ner med en väldig fart. Melon på slutet var också gott och som extra krydda på moset fick han lite vindruvor. Smask! Näst minsta tjejen var lite rädd för Rickis. När han kom ångande som ett litet lokomotiv, skrikande allt vad han orkade, blev hon jätterädd. Fast hon kunde gå och springa och alltså inte hade något att vara rädd för. När Rickis sen kröp fram till hennes pappa och använde honom som stöd för att ställa sig upp var måttet rågat! Hon blev jättearg och slutade inte skrika förrän Rickard gick ner på golvet igen. En stund senare var allt glömt och de bytte glatt giraffen mellan sig.