Det där med att sova

Rickard har haft trubbel med att sova nu ett tag. Han vaknar ohemult många gånger per natt och vill upp och vaggas till sömns. Det är ganska påfrestande.

Igår blev han plötsligt förkyld. Troligen är det Christians förkylning som hoppat över. Han vaknade 20 minuter efter att han somnat och var hes och hostig och snorig. Vi gav honom alvedon (mums!) och det verkade snabbt - på bara några minuter var han klubbad som en säl och babblade osammanhängande.

Sen fick han sova i vagnen, i halvt sittläge, för att inte slemma igen helt. Det var inga problem, en stund. Sen vaknade han i snitt en gång i timmen hela natten. Mellan halv tre och kvart över fyra sov jag någon kvart eller så, sammanlagt. Fem över sex fick Christian ta över, så att jag fick sova åtminstone nån timme sammanhängande.

Men, en stor ljuspunkt: jag behövde inte ta upp honom ur vagnen varje gång han vaknade! Han somnade om när jag drog vagnen fram och tillbaka, med bara lite gnäll. Det är väldigt bra, så nu kommer vi köra vagnen ett par nätter framöver och sen sängen med vyssantassarna, så kanske han kan somna om av sig själv snart. Det vore ju helt underbart att slippa gå upp och bära honom varje gång han vaknar på natten. Eller kanske kommer han inte vakna alls lika mycket...