Fläskläpp

Vi hittade en ny lekpark idag, jag och Rickard, när Christian var på Prisextra och handlade. Den hade en jättefin bil som man kunde sitta i och vrida på ratten och skrika högt på Mammaaaa! Rickard var överlycklig och blev ännu gladare när Christian/Mammaaaa kom och tittade på.

Så klättrade han runt lite och - ramlade huvudstupa rätt på ratten. Inte roligt alls, han slog tanden i läppen och blödde ordentligt. Blåmärke på kinden fick han också så det var riktigt ledset en stund. Vi gick till några andra som lekte och frågade om de hade lite papper och ett av barnen frågade "Vad ska ni ha papper till?" När jag sa att han ramlat och blödde blev det fart på killen som var där med barnen och han hade en hel första hjälpenväska i det lilla skjulet. Så mycket behövde inte vi, lite hushållspapper räckte. Rickard var inte nöjd med sin nya läpp, han sög på den hela vägen hem.

Minne som en...

Jag lagade mat och lillsniffen rotade runt på golvet. Plötsligt ser jag att han fått tag på en insexnyckel, en som vi använde när vi tog bort bygeln på tripptrappstolen för typ tre veckor sen. Han gick direkt fram till stolen och till en av skruvarna och försökte få in nyckeln.

Hur 17 kom han ihåg det?

Bil och blåbär

Idag gick Rickard och jag en långpromenad, runt Årstaviken. När vi kom över Skanstullsbron lärde sig Rickard hur man tecknar "bil" så det gjorde han många, många gånger, varje gång lika nöjd.

Sen fick han komma ner ur vagnen och gå själv. Det går fort. När han går. När han står och tittar på saker, plockar stenar och vinkar åt förbipasserande hundar, pensionärer, joggare, cyklister och annat löst folk går det långsammare.

Han samlade alla sina stenar i skötväskan. Där låg de bra. Förutom dem han sparade i munnen, förstås. Han är blixtsnabb på att stoppa in stenar i munnen. De stora hinner jag oftast få ut, men en av dem fick jag tvinga ut. Det var inte muntert.

Att hoppa in i vagnen igen efter en timme och 250 meter var inte heller populärt. Snart hittade jag dock blåbär och det var mycket gott! När han såg att handen var tom tecknade han "slut" och när jag bekräftat pekade han in i skogen. Smart kille!

Så det var bara att hoppa in i skogen igen och plocka fler. Det var lite krångligt att peta in dem i munnen på honom, så till slut tömde jag hans vattenkopp och lade dem där, och så fick han äta själv. Han var mycket nöjd. Och blå.

Äta själv

Nu har Rickard börjat äta själv med sked. Med händerna har han ju alltid ätit själv men nu vill han också ha en sked och röra i gröten när man matar honom. Det är med varierande resultat, får jag säga. Det beror mycket på dagsformen hur mycket som hamnar i munnen och hur mycket som kommer på haklappen.

Det går bättre och bättre och i fredags åt han faktiskt en hel portion gröt utan att spilla allt för mycket. Idag däremot, var det roligare att hälla ut gröten på bordet/benet/stolen och sedan ta handduken och torka upp.

Jag vill ha mer!

När vi satt vid frukostbordet imorse sa Rickard: "Mamma, mjölken är slut, jag vill ha mer."

Gestagrant var det såhär:

Pekar på koppen med mjölk i, där mjölken är slut. Håller händerna med handflatorna uppåt, i öronhöjd. Betyder "slut" eller "borta". Pekar på kylskåpet.

Mamma hajjade på en gång och gick och hällde upp mer mjölk. Rickard drack nöjt.

Nya lekar

Att bli skrämd är bland det bästa som finns. Han älskar att bli skrämd av oss när han går runt ett hörn eller skrämma någon av oss (med viss hjälp av den andre) genom att titta fram bakom en dörr eller ett hörn.

Att gömma saker är också roligt. Telefonen eller nappen kan gömmas under mammas och pappas täcken. Då betar han systematiskt av hela täcket och hittar till slut nappen. Om han inte gör det är han säker på att den finns i hans egen säng, och pekar ditåt.

En annan rolig lek är att lägga saker bakom soffan. Allt han kan ta i handen ska ner bakom soffan. I skrivande stund ligger det en fjärrkontroll, en sked och en liten flaska babyschampoo där.

Han börjar också bli duktig på att lägga saker i varandra, och att bygga ihop sina pop-onz. Han har greppat hur man får ihop dem och är väldigt nöjd när han lyckas. Det är dock väldigt viktigt att inte sätta ihop vilka färger som helst! Den gröna får bara sitta med den gula. Möjligen att en röd propeller får sitta med, men inte alltid. Den ska helst sitta på den gröna bilen.

Krypa? Varför det?

Ett tag brukade Rickard krypa vidare om han gick och ramlade på rumpan. Det har han slutat med nu. Nu är det gång och spring för hela slanten.

Ställa sig upp

Nu kan han ställa sig upp från sittande/liggande på golvet. Ingen vägg eller annat behövs, det är bara att puta upp rumpan och ställa sig upp.

Byta?

Rickard är en snäll liten pojk. I sandlådan var det en flicka som inte ville dela med sig av sina leksaker. Rickard försökte ta den fina röda sandsilen från henne. Det gick inte. Han försökte smyga den åt sig när hon lagt den ifrån sig. Hon såg honom och snodde tillbaka den. Till slut kom han på nåt som alltid funkar med pappa: han gav henne sin fina gröna kratta. Hon nobbade. Attans!

Man kan vända också!

Första kvällen hos farfar kom Rickard på att man inte behövde gå in i mammas eller pappas famn när man gått en bit på golvet. Nu utforskades hela farfars vardagsrum med enorm frenesi. Han kunde gå från bokhyllan, runt soffan, fram till fönstret, vända och gå tillbaka igen. Och så kunde man gå fram till tvn och runt den och tillbaka.

Sötast var han dock när han rev tag i en prydnadsgrej och tog den med sig. När han skulle ställa tillbaka den på sin plats upptäckte han att den virkade runda duken var på golvet. Han la upp den på hyllan. Den vek sig dubbel. Han rättade till den och sedan ställde han dit prydnaden!

Här är beviset

En stolt pappa hörs (och ses lite) i videon.

Han går!!

Stoppa pressarna!

Han går. Han gick från soffan till mamma. Sen fick han hjälp tillbaka. Och gick en gång till, från soffan till mamma. En meter, ungefär. Två gånger.

Sen gick jag och handlade och då passade han på att gå en sväng till.

Nu jäklar är han på gång.

De första stegen

Nu börjar det lossna med gåendet. Efter att ha gått och hållit oss i händerna en ganska lång period börjar han nu dels släppa ena handen och gå ändå och dels ibland faktiskt ta ett par steg på egen hand. Han är mycket nöjd när han lyckas. Och vi med.

Härmapa

Eller "barn gör som vi gör, inte som vi säger". Det kan vi redan nu konstatera.

Rickard pratar i telefon, byter kanal på fjärrkontrollen med samma bestämda min som pappa, går i trappor på "vuxet" sätt dvs med varannan fot på trappstegen och han ska helst gå ner för soffan framlänges. Men där har han insett att det går enklare baklänges, om han inte håller oss i händerna.

Första ordet

Det första ordet var inte mamma. Inte var det pappa, säng, napp eller mat heller. Nope.

Inte helt oväntat var det första ordet Rickard hade för att benämna något, ett ord som han ofta säger och som han vet vad det betyder, "telefon". Fast i Rickard-tappning blir det "tutuu". För så lät Christians telefon när den fick ett sms. Innan Rickard åt upp telefonen så till den milda grad att den inte längre går att ladda.

Han förstår när vi pratar om telefoner. "Kan jag få min telefon" säger jag till Christian som är närmare och "tutuu" säger Rickard. En annan mamma sitter och pratar i telefon vid babysimbassängskanten och "tutuu" säger Rickard. Han håller telefonen vid örat och pratar bestämt när han leker. Eller, örat och örat, han håller telefonen vid bakhuvudet.

Kommunikation

Idag sa Rickard att han var törstig. Då fick han sin vattenflaska och så drack han. En stund senare sa han att han var hungrig, och pekade på bananerna. Fast då busade han bara, och spottade ut allt han fick.

I bilen sa han att han var bajsnödig. Tyvärr hade vi ingen potta till hands. Han blev mer och mer desperat och sa flera gånger att han ville på pottan. Till slut fick han ge upp, stackarn.

Det är hur häftigt som helst, att så små barn kan teckna och göra sig förstådda. Han kan än så länge inte så många tecken, men han lär sig snabbt som tusan. "Dricka" lärde jag honom i bilen. Och han kan göra skillnad på det och "äta". Otroligt.

http://teckna.ecsweden.se/ har mer info!

Åka flygplan är rätt skoj

Första gången Rickard skulle ut och flyga. Destinationen var Nice och därefter Ste Maxime där gudmorfar har hus och gentilt låtit oss komma ner och lära Rickard att simma i poolen, nu när han fyllt ett.

Vi hade bestämt oss för att ta morgonflyget - han är lättare att ha att göra med på morgonen. Det gick över förväntan! Han var glad i taxin ut till Arlanda, han knatade runt hela utrikeshallen innan planet kom iväg och han satt snällt i mitt knä och lekte gömma leksaker när vi lyfte. Sov en sväng på pappas mage innan det var dags att landa. Även det gick finfint.

Och när vi kom fram väntade gudfar och sambo med en stor fin bil och han somnade snart igen. Över huvud taget gick bilåkningen i Frankrike bättre än den här hemma. Det sitter nog ett häftstift någonstans i morfars bilbarnstol.

Kalas!

Så var det dags för ettårskalas. Rickard var mycket spänd på detta och undrade i flera dagar vem som skulle komma...

Det var de vanliga som dök upp - farfar och faster Carin, mormen och morf, moster, morbror och Jack. Rickard var mycket nöjd med gästerna, bara lite blyg.

Presenterna var jättebra!! Farfar och faster Carin hade mjuka klossar och vattenleksaker med sig och moster och morbror kom med en Rickard-tavla och en fin tröja. Mormen och morf ska köpa present så fort föräldrarna har tid...

Så var det dags för tårtan.

Rickard var mycket spänd på hur den skulle smaka. Fast först måste man ju ha förklä på sig, när man ska äta gräddtårta med händerna. Lagom poppis!

Han är en mycket timid liten pojk, så han protesterade knappt när morbror försökte sno tårtan. Bara skickade ett förebrående ögonkast.

Han var ganska blyg hela tiden, alla försök att locka honom till sig slutade med nobben. Det var bara mamma, och ibland pappa, som dög. Farfar och mormen gjorde allt de kunde för att locka till sig honom men ack, nej. Morf lyckades till slut, och fick faktiskt förmånen att gå med honom ut i hallen och tillbaka. Leka lite i köket gick också an, innan han flydde tillbaka till mammas trygga famn.

Efter all dessa uppståndelse var Rickard trött. Han var hög som ett hus på socker och trött så att han såg i kors. Han somnade på fläcken, så fort gästerna gått, men sov inte alls bra. Sockerransonering i fortsättningen!

Ett helt år

Ett helt år har gått redan. Alldeles nyss var Rickard en liten skrutt som bara åt, sov och skrek. Sen blev han större och började le. Lyfte huvudet gjorde han väldigt tidigt. Vid cirkus fyra månaders ålder satt han som en liten stubbe och tittade sig omkring. Blev stadigare och stadigare. Kring jul/nyår förra året började kryptendenserna komma och för ca två månader sedan började han gå när han fick hålla i våra fingrar.

Det Stora Pekfingret fick vi snart stifta bekantskap med, det talar om vad han vill och vad han vill ha. Bestämt. Ofta ackompanjerat av ljud, lite olika beroende på om det är en telefon/fjärrkontroll, mat eller en bok han vill ha. Eller om han vill upp i famnen.

Att rulla runt och busa i sängen är en av favoritaktiviteterna, liksom att sitta i knät i fönstret och titta ut på allt spännande som rör sig på gatan. Åka vagn är numera riktigt roligt, det blev roligt först när han kunde sitta upp. Att ligga i liggvagn var nog det värsta som fanns. Då skreks det.

Mjölkproteinallergin kom och försvann. Idag fick han ju till exempel hallonsmoothie till lunch och magen fungerar utmärkt sånär som på lite pruttar. Det var ju tur, då kan han få tårta på söndag när släkten kommer och gratulerar.

Tittut!

Rickard står framför stora spegeln och tittar. Drar huvudet förbi kanten och tittar in i väggen. Tittar in i spegeln igen och säger "Duttuuuu". Flera gånger. Han leker tittut med sig själv.

Klappa händerna!

I veckan lärde sig Rickard att klappa händerna. Nu gör han det mest hela tiden.

I fredags sa jag till Christian "Vad häftigt att han lärt att klappa händerna så fort!" och det hörde Rickard och - klappade händerna. Såklart. Han hör och förstår allt mer också.

Stå!

Det går riktigt bra att stå numera. Med en telefon i handen, till exempel. Eller en kloss, kanske? En lång stund, sen sätter han sig ner.

Var är Ninni?

Rickard älskar att leka i sin säng. Han har en aktivitetsbräda där som är väldigt rolig. Det finns dessutom några nappar och Ninni Niin.

Ninni brukar åka ner i golvet. "Vaaar är Ninni?" frågar man då. Han häver sig upp och pekar.

Han klarar även av att peka ut lampor och morfar. Mormor är svårare. Mamma och pappa ska vi inte tala om.

Det där med att hålla i sig

Imorse när jag gjorde frukost levde Rickard rövare i ett av kökskåpen. Saker och ting flög omkring i köket. Sen lugnade han ner sig och tog tag i ett burklock och en tratt. Stod så en stund och satte sig sedan ner på baken, lugnt och kontrollerat. Med locket och tratten i varsin hand. Han höll i sig i nåt, alltså.

Kommunikation

Rickis lekte med telefonen imorse. Jag tog den ifrån honom och gick för att söva honom. Då ringde det.

Moster: Hej, ja jag höll på att ta på mig linserna.
Jag: Jasså, har vi ringt dig?
Moster: Jaaa...?

Jag tycker det var duktigt av Rickis att bläddra ända ner till "MiMaHem" i telefonboken och inte ta "Atott hem" som står först!

Står som en stubbe

Nu kryper han omkring utan problem. Reser sig upp mot det mesta och blir väldigt glad när han kommer upp. Skiner som en sol och är stolt som en tupp.

Han har till och med börjat stå alldeles själv i några sekunder. Oftast när han ska "byta hand", dvs ta ena handen från soffan till soffbordet för att sedan vända sig om. Går finfint.

Dessutom kan han sitta på huk. Han står upp, ser nåt han vill ha och sätter sig på huk för att sedan ställa sig upp igen. Utan att gå omvägen att sätta sig ner. Snart kutar han omkring.

Lära-gå-vagn

Vi behöver inte köpa någon lära-gå-vagn. Rickard använder dammsugaren. Den är hans bästa vän just nu. Pappas pojke!

Vinkivink!

Från babysimspoolen kom Rickis första vinkning. Det var gammelfaster Carin som förärades den fina lilla handviftningen och hon var stolt som en tupp. Senare vinkade han även till farfar, som även han var mycket nöjd.

SMACK!

Mormen har träget övat och nu har han lärt sig. Den lilla munnen skrynklas ihop, underläppen sugs in på två ställen och SMACK! så kan Rickard göra pussljud.

Och som han gör det. Mest hela tiden. Otroligt gulligt!

Kryp

Nu kryper han, utan tvivel. Det har kommit under de senaste två veckorna, från att bara stå på alla fyra till att ta några steg. Nu kryper han omkring dit han vill, han kastar sina leksaker och kryper och hämtar dem. Stora killen!

Mormen berättar

Dagen efter IKEA-dagen var vi, Rickard och jag Mormen ensamma en lååånnng stund hemma hos Rickard. Allt gick som en dans och speciellt detta:

Vi kröp på golvet båda två, vi var alldeles luddiga av mattan som vi ålade på. Rickard sjöng och dadddadddadddade glatt - ömsom på rygg, ömsom på mage, ibland stående på alla fyra, ibland sprattlandes hejvilt på sin lilla runda mage.

Elvis sjöng för full hals på Vinyl, jag halvlåg och fnittrade åt Rickard som plötsligt reste sig upp till stående med stöd av mig.

Det har han gjort förut, men det roliga var att hans små fötter pekade åt alla andra håll än framåt och benen såg ut att vara vridna i spiral - precis som hos Elvis.

Hans ansikte och de stora blå ögonen var 10 cm från mitt ansikte och han stirrade allvarligt på mig samtidigt som han svajade betänkligt.

Han förstod inte varför Mormen plötsligt såg så konstig ut och varför Mormen började frusta i hela kroppen.

Hejdlöst fnittrande fångade Mormen honom innan han föll till de sista tonerna av Elvis.

ROCK IT RICKARD - SHAKE IT BABY!!!!

Det där med att krypa

Rickard kan inte riktigt krypa än, jul var visst lite överambitiöst.

Dock kan han ta sig nästan överallt han vill genom att rumphasa sig framåt eller hasa baklänges och snurra. Häromdagen kom han på att om han åker baklänges tillräckligt länge kommer han till en vägg. Om han fortsätter att trycka sig bakåt så sitter han till slut upp. Han var mycket nöjd när han kom på det.

Medvetenhet

Det är ganska roligt. Rickard har full koll på saker och ting. Pappas och mammas saker är roligast att leka med, och där ingår alla fjärrkontroller och telefoner. Dem får han inte leka med, till hans stora och högljudda besvikelse.

Men idag, när han var supergnällig och ingenting var roligt, inte ens att stå upp, kom jag på att min taiwanesiska mobiltelefon ligger i lådan och inte gör någon glad. Jag tog fram den (och tog ur batteriet) och Rickard blev helt överlycklig. Han tog den först inte ens, tänkte väl att jag bara lurades.

Sen tog han den och fingrade på den, fingrade på alla knapparna, vände och vred på den. Den blev genast favoriten. De andra leksakerna ratades totalt.

Han har inte stoppat den i munnen en enda gång!

Vi får se hur länge lyckan varar.

En liten raket

Nu kan Rickard ta sig fram. Ålning medelst hasning, rumphasning och lite vändningar, så tar man sig dit man vill. Och främst dit mamma inte vill...

En vecka till så kan vi riva ner mosters julgran utan några som helst problem.

Torpeden

Det var babysim idag igen och efter att först ha sovit nästan utan att vakna (vaknade till nån gång men tystades snabbt med en tutte i munnen) mellan elva och sju, och sedan en lur till mellan halv nio och halv tio, var Rickard pigg som en liten mört.

Det var sista gången på den här kursen och vi fick, om vi ville, prova på "torpeden". Det innebär att fröken håller i barnet och ser om barnet vill simma själv till mamma eller pappa. Rickard hoppade upp och ner och sträckte sig genast mot Christian så hon släppte. Och han simmade själv säkert en och en halv decimeter. Sen kom pappas händer och plockade upp. Rickard tyckte det var superkul och spottade knappt ens när han kom upp, plaskade bara vidare.

Han kan också simma själv med hjälp av "skumkorvar" som han lägger armarna på och sparkar sig fram. Värsta lilla vattendjuret!

En tand!

Imorse satt vi i sängen och lekte med Rickard och Christian spelade "Lilla katt" på hans underläpp när han kände nånting vasst... Visst var det en liten tand som tittat upp i underkäken!

När jag matade honom till middagen skrapade den mot skeden.

Första lilla risgrynet! Två dagar efter sjumånadersdagen.

Tänder, månne?

Idag har Rickard varit helt omöjlig. Eller, det kanske inte är rätt ord. Han har varit gnällig, grinig och trött, hela dagen. Lite febrig också. Kanske är det små tänder på gång. Vi hoppas det, och att det går över fort.

Första vältet

Var ska vi nu ställa papperskorgen med blöjor?

Mamma är bäst!

Rickard är inne i en riktigt mammig period igen. När han ska sova är det bara mamma som gäller. Om Christian ska natta så skriker han i tio minuter. När Christian ger upp och jag tar honom tystnar han på en gång...

Han har nu börjat med en mycket sofistikerad metod för att få pappa att tröttna. Han skriker allt vad han orkar, tystnar och tittar mot dörren. "Kommer mamma och räddar mig snart?" Om jag inte kommer så skriker han igen. Och kollar dörren. Och skriker... Det brukar lyckas.

Snart kryper vi!

Den senaste veckan har Rickard blivit mycket rörlig. Han vänder sig fram och tillbaka, kravlar och har sig och tar sig nån meter i timmen. Det är jätteroligt, tycker han. Tills han tröttnar och bara bankar i golvet med knytnävarna.

Det börjar bli dags att lägga undan saker man vill ha kvar, med andra ord.

Vi fick rådet på BVC häromdagen att bjuda in en bebis som är lite äldre och gå efter den i lägenheten och på så sätt barnsäkra. Edith, vill du komma på besök?

Frukost

Vi har kommit på en jättebra frukost. Eller mellanmål, för den delen. Man tager en rostad brödskiva och brer på lite smör. I vårt fall smörfritt smör eller kanske lite olivolja. Sedan skär man den i pommes frites-stora bitar. Och ger en bit till Rickard. Då kan han hålla i den och äta själv och är supernöjd en lång stund. Sen får man i och för sig sopa golvet ganska noga.

Alltså har vi investerat i en brödrost.

Stor kille!

Idag var vi hos snälle doktor Per och vägde och mätte oss och tittade så allt var bra. Det var det.

Rickard väger nu 9660 gram och är 70,5 cm lång. Huvudet är 45 cm i omkrets. Viktkurvan börjar plana av lite, det är säkert för att han börjar röra på sig ordentligt och dessutom har han börjat få gröt på kvällarna istället för det vanliga raketbränslet...

Rickard var en nöjd och tyst bebis, först klädde han av sig utan protest vilket fick sköterskan att utbrista "Vad tålig han är!" flera gånger. Hos doktorn var han tyst och tittade mest, och när doktor Per klämde på magen lade Rickard sin hand på hans. Då tog doktorn hans hand och höll om den en liten stund, så var Rickard nöjd.

Doktor Per kommenterade också hans stora ögon, han tyckte de var jättefina.

När allt var klart tyckte han dock att det var dags att protestera lite, så då fick han mat. Så var han nöjd igen. Enkel bebis, ibland!

Chashao bao

Vi var på en riktigt, riktigt bra kineskrog idag till lunch. Egentligen var det en thaikrog men de har dimsum och det var fullt av kineser.

Det smakade nästan som i Hongkong, smarriga dimsum i mängder. Och billigt var det också. Nästan helt omöjligt att få bord. "Jag bokade bord, men de tar egentligen inte bokningar. Har man bokat säger de 'Vänta lite' och så får man nästa lediga bord. Har man inte bokat har man ingen chans." sa Brenda.

Rickad fick äta lite chashao bao till tant Avkrokens ära. Fast inte så mycket chashao, mest bao. Jag åt upp chashaoet åt honom. Han gillade baon.

Citron = smarrigt!

Rickard råkade få en citron i näven häromdagen hemma hos mormen och morf. Av nån konstig anledning var flera kameror riktade mot honom... Kössi försökte lamt protestera.

Citron är gott, var Rickards omdöme. Han gnagde länge och väl på den gula skojiga saken och spottade bara ut den en enda gång. Video kommer, men mormen skrattade så mycket att den blev alldeles hoppig.

Dagen efter när han fick en brödbit och granskade den noga försäkrade Kössi "Var inte orolig, det är ingen citron. Du kan stoppa den i munnen, trots att morf har kameran framme!"

Läraktig liten pojk

Linda sa en dag att hon lärt Charles att göra pruttljud med läpparna. Nu gjorde han det hela tiden. Jag testade på Rickard. Det tog några dagar, men nu övar han som tusan! Än så länge är det bara lite blåsljud mellan stängda läppar, men det tar sig.

Imorse klockan fem vaknade han och låg och blåste. Vi la över honom i hans säng så han skulle ha fritt spelrum, och så fortsatte han. "Phhhhh, phhhhh, pffhhhh" kom från sängen. Jag hade svårt att hålla mig för skratt.

Plättkillen

Det fanns precis så mycket havremjölk kvar så att det räckte till en sats pannkakor. Men plättar är roligare så vi tog fram Christians mammas gamla plättjärn och stekte ett gäng.

Rickard fick en. Han gapade stort när mina fingrar närmade sig och tuggade nöjt runt på den lilla plättbiten en stund. Och gapade igen. Och igen. Och igen... Han åt till slut två hela plättar. Sylt och grädde får vänta tills en annan gång, dock.

Lappar

Lappar är skoj. Små och sladdriga, helst. Tunna och mjuka som går att knyckla in i munnen.

Hej!!!

Ropade jag glatt långt innan jag kommit över bäcken. Eller var det att jag glömde ett "peppar, peppar" i förra inlägget?

Rickard vägrar vara längre ifrån mig än tre centimeter. En stund går det att leka i soffan. Leka = sparka på mig. Sitta på golvet är det inte tal om. Ligga i sängen och leka med min vattenflaska går an en stund. Om jag är bredvid. Till slut tröttnade jag på att ligga där och leka mjölkko och leksak och knöt helt sonika in honom i Annas Meitai som jag fått låna.

Så gick jag omkring i 45 minuter och stickade lite, städade bland papper och sjöng. Han pladdrade glatt i selen och tyckte livet var toppen, mamma var ju nära. Till slut somnade han. Pust. Nu ligger han i sin säng och sover. Länge, hoppas jag!

Förresten

Som tillägg till föregående inlägg vill jag bara påpeka att på dagarna är han världens soligaste, gosigaste och roligaste bebis. Han leker gärna själv en längre stund på golvet, och en stund till bredvid mig i soffan. Det mesta är skoj, att ligga på mage, rygg, sitta upp och försöka ta sig framåt/bakåt. Alla leksaker är toppen och dessutom är det jätteroligt att leka med en tygblöja!

Spring språng sprang

Detär ett nytt språng på gång. Anna St sa det redan förra veckan, men jag satte händerna för öronen och ville inte lyssna. Men nu är det rätt tydligt. Han har varit och tjyvläst Boken igen.

Han har börjat sova dåligt igen - vad fick vi, en veckas respit? På kvällarna somnar han som vanligt - och vaknar igen efter någon timme, håller sig klarvaken och vill upp och leka. Egentligen är han trött, men det ignorerar han. Sen sover han rätt dåligt natten igenom.

Han älskar att ta av sig sina strumpor. Oftast har han en på trekvart och en avdragen, instoppad i munnen. Jag brukar jäklas med honom och sätta på honom strumpbyxor.

Han gillar att titta på småsaker och har börjat utforska ännu mer med munnen. Imorse fick han en bit brödskalk som han satt och tuggade på länge. Citrontrick, here we come!

Att titta på oss när vi gör nåt konstigt är väldigt poppis. Mina käcka danser framför skötbordet är otroligt intressanta.

Och medan jag skriver det här vänder han sig för första gången från mage till rygg! Tjoho! Äntligen. Andra hållet har han kunnat länge, men nu äntligen kan han göra tvärtom. Väldigt praktiskt, eftersom han tycker mycket illa om att ligga på mage...

Han har också börjat inse att vi kan gå vår väg. Det är inte populärt när jag går på toaletten eller går och hämtar något i köket. Då protesterar han högljutt och jag måste prata hela tiden så han hör att jag är här.

Hans konsonant är B eller möjligen V. Kanske är det ett D, inte helt säker. Det är ganska bedårande när han blir arg och hela ansiktet skrynklar ihop sig, ögonen blir små springor, den lilla knappnäsan alldeles röd och munnen dominerar stort. Det börjar med ett argt Uaäääähäääää och fortsätter dädädädädäääääää. En kille med egen vilja, helt klart.

Ålning medelst hasning...

Om man lägger Rickard på mage på golvet för att han ska öva sig på att vända sig från mage till rygg så gör han inte det. Han ålar sig istället baklänges nån halvmeter tills han är utanför filten.

Första riktiga barnvakteriet

I fredags behövde jag åka bort utan Rickisen. Jag hade erbjudande om barnvakt på stället jag skulle till, men vågade inte riktigt eftersom det var dagen efter sprutorna och han var aningens kinkig.

Kavalleriet ställde upp - mormen och morf kom för att vakta. Jag skyndade mig allt jag kunde men det var alldeles onödigt. När jag kom hem låg Rickard och sov kind mot kind med mormen i soffan och hade det alldeles fantastiskt bra.

Vi firade med en pizza på Dellos pizza och Rickard fick en grissini. Dock var det alldeles för intressant att titta på pizzabagande, lyssna på italienska och flirta med de andra gästerna för att han skulle få ro att äta sin grissini.

Morot

Smakportionerna avlöser varandra. Här är det morot. Mer på haklappen än i lilla munnen. Innan vi hittade en drös med haklappar i garderoben var Minglalappen vårt mest tvättade plagg..

Tomtebobarnen

Rickard kan koncentrera sig på en boksida i flera sekunder nu. Vi läser Tomtebobarnen med stor inlevelse men har ännu inte hunnit igenom hela boken innan han tröttnat. Skam den som ger sig!

Humlan

Han blir stadigare och stadigare, den lille krabaten. Nu sitter han långa stunder och leker med alla sakerna i leklådan. Ibland faller han åt sidan och blir mycket förvånad.

En hel halv potatis

Det vankades potatismos och pannbiffar till middag idag, så vi tog ut en nästanhalv potatis till Rickisen och mosade den i vitlökspressen. På med lite spad och mjölk och så var lille herrns middag klar.

Christian matade den lille sjuklingen som åt med god aptit och återigen ville styra skeden själv. Hälften av potatisen gick ner, och ingenting hamnade på den fina haklappen. Sen satte vi stopp, trots att han var pigg och glad har han ju ändå en liten förkylning.

Olycksfall i arbetet

Rickard har börjat visa intresse för mat på sista tiden. Han är nyfiken när vi äter och vill gärna testa. Lotta gav honom banan häromdagen, när hon ändå matade E, och det gick ner.

Imorse ville han ha när jag åt frukost och eftersom jag åt avocado skrapade jag av lite åt honom. Det var väldigt intressant, han högg tag i skeden och kunde själv. Men svälja själv kunde han inte. Vi försökte ett par gånger men det mesta bara åkte runt i munnen och kom ut igen. När jag gick och lade undan skeden ryckte han tag i dregellappen och drog den några varv runt i ansiktet. När jag kom tillbaka var han ren i ansiktet och dregellappen såg ut som något från Shrek. Duktig kille!

Av detta drog vi slutsatsen att bananen häromdagen var ett rent olycksfall i arbetet!

Stoppa undan den där, jag är upptagen!

Hur mycket gillar Rickard att simma? Så mycket att när jag skulle mata honom före badet vred han bort huvudet så han kunde se barnen i bassängen!

Han fullkomligt älskade simmet i söndags. Skrattade och pratade hela tiden, flöt på rygg och höll sig i tårna. Provade alla nya mystiska ställningar och stod stoiskt ut med vatten i näsan. Och bubblade när han fick munnen under vattnet!

Mamma ser skojig ut

Rickard är lite snål med sitt skratt. Han ler ofta med hela ansiktet men skrattar sällan högt. Det krävs en del busande för att få höra det där lilla skrattet.

Så döm om min förvåning idag! Jag stod utanför Öppna förskolan och pratade i telefon - hade tagit fel jacka och nu var det stängt - och när jag tittar ner på Rickis som sitter i sjalen börjar han skratta ordentligt. Jag såg tydligen väldigt rolig ut när jag pratade i telefon.

När vi kom hem ringde Christian och vi pratade en stund. Rickard satt i babysittern, tittade på mig och skrattade!

Jag undrar hur jag ser ut när jag pratar i telefon, egentligen!

Kaninskrikaren

Ni kanske har sett på TV4+, "Mannen som kunde tala med hundar"? Jag säger bara "Cesar Millan, the dog whisperer, släng dig i väggen! Hemma hos oss har vi The rabbit shouter!"

Illvrål

Rickard har varit på Ljudbutiken och köpt nya ljud. Han måste ha smugit iväg när vi sov, för en morgon när vi vaknade kunde han skrika i falsett. Han verkar tycka det är väldigt roligt och har inkorporerat detta falsettskrik i både gladskrik, hungerskrik och argskrik. Med vissa variationer, då.

Idag var vi hos Gunnel och vägde och mätte. Först visade vågen på sex och ett halvt kilo och jag blev lite orolig... Hade de där diarréerna verkligen varit så illa? Ned ett helt kilo, det kan väl inte stämma.

Det gjorde det inte, vågen var inte nollad. Istället väger han 8440 gram.

Gunnel talade inte om för honom att han inte är tillräckligt utvecklad för att sitta upp själv än, så han visade glatt upp det på hennes skötbord. Hon sa att han kunde få roa sig med det, för egentligen kunde han det inte. Så det gjorde han sen när vi kom hem. Satt stadig som en stubbe och lekte med allehanda grejor. Välte bara nån enstaka gång och blev väldigt förvånad. Han kan dock inte sätta sig upp själv än.

Tår

Rickard har hittat sina tår. Han rycker och drar i dem allt vad han kan. De blir alldeles blåa ibland.

Och så biter han som tusan i våra fingrar. Om han får in fingret med toppen först så suger han hårt. Får han tag i knogen biter han ordentligt. Det känns som om det kan bli blåmärken av det!

Han har slutat sova ordentligt. Han vaknar med ca 90-minutersintervaller den första halvan av natten. Sen går han över till att vakna var 20e minut. Det är fruktansvärt, jag är så trött att jag håller på att gå av på mitten. Dessutom vill han alltid bli buren när han ska sova och vi börjar båda få rätt ordentligt ont i ryggen.

Jaja. Snart är han stor och i målbrottet och vill inte bli buren längre.

Jag tror det är som Anna säger. I boken "Växa och upptäcka världen" står samma sak, samt att mamma och pappa är trötta som tusan och har ont i ryggen.

Ibland undrar jag om Rickis har läst boken, när han växlar mellan skratt och gråt på en halvsekund, eller när han försöker krypa och blir skitförbannad när det inte funkar. Eller när han äter på nallarna på babysittern. Snart dags för citrontricket...

Vändplan

Vår gröna babygymsmatta används nu inte bara till att ligga och slå på saker. Rickard vänder sig från rygg till mage! Det började idag hos Fredrik, Brenda och Filip. Plötsligt sa Fredrik "Kan han vända på sig?" och vi svarade unisont nej. Sen såg vi att han låg på sidan...

Och när vi kom hem fullbordade han alltså övningen.

Nu äter han på min tumknoge som han själv stoppat i sin mun. Snart dags för citrontricket!

Phu, bara sju...

Idag fick Rickard sina tremånadersvacciner. Fast han bara är två och två tredjedels månad. Gunnel var tillbaka från semestern och hon är duktig på småbarn - och sprutor. Rickard satt i mitt knä och hon stack honom i låret. Tre små skrik, sen var skallran som Gunnel viftade med intressantare.

Vi passade också på att väga och mäta honom. Jag befarade att han kanske närmade sig åtta kilo, men så var det inte. 7010 gram och 63 cm. Huvudmåttet hade också vuxit, nu har han 41 i hattstorlek. Stor kille!

Leka själv!

Rickard har börjat leka själv. Nu ligger han, spritt naken, i babygymmet och pratar med alla leksakerna. Uhuhuuuu, nyuuuu och höööö låter det från golvet. Han sprattlar en massa och får oftast tag i en leksak med en hand. Kissar gör han också, då och då.

Stå upp!

Rickard har kommit på att det är jätteskoj att ställa sig upp när man ligger i knät. Det rycker i de små armarna och han vill dra sig upp till sittande och gärna stående, gång på gång. Står han hos pappa så dansar han gärna lite också, när han har kommit upp.

Leenden

Någon gång i förra veckan började Rickard le ordentligt. Nu smajlar han allt som oftast och har dessutom börjat upptäcka sin röst. Han kan sitta i sittern när vi lagar mat och säga "Eh!!" och när vi kommer och tittar blir han överlycklig. Ibland blir det till och med ett litet skratt.

Dessutom är han nu väldigt duktig på att lyfta på huvudet när han ligger på golvet, det tyckte till och med tant doktorn. Han följer saker med ögonen och han är väldigt nyfiken på det mesta. Med tanke på hur han hjälper till när man drar upp honom till sittande dröjer det nog inte heller länge förrän han sitter upp. Och kryper, hemska tanke! Då får vi börja städa...

En större kille!

Vi var och vägde och mätte vår lilla kille idag. Och fick veta att han gått upp 1,5 kilo på sex veckor. Hej och hå! Nu väger han 5575 gram och är 59,5 cm lång. Inte konstigt att vi fått lägga undan alla kläder i storlek 50. Det är inte heller konstigt att han har ont i magen, när han växer så.

Hattmåttet har också ökat, nu har han 39,2 i hattstorlek.

Hålla huvudet högt

Rickard växer som en raket! Han blir större och större och det ska bli roligt att se hur lång han är imorgon när vi går till BVC.

Han är riktigt duktig på att hålla huvudet högt, mycket stadig i nacken! När han ligger på mage, på någon av våra magar oftast, håller han upp huvudet och kollar omkring sig.

Och efter maratonbesöket på IKEA igår, när han vaknade i sjalen, satt han stadig som en liten kung och såg sig om. Sjalen var neddragen till midjan och gav honom riktigt bra sittstöd. Mellan skrikattackerna, vill säga. Han hade sovit i fyra timmar och var hungrig som en liten varg. Amningssjalen vi fick av Brenda kom väl till pass, i en av IKEAs röda skinnsoffor!

Kommunikation

Rickard har börjat kommunicera med oss. När han tycker att maten dukas upp för långsamt kommer det ett bestämt "Wah!!" från unge herrn. Vi förstår genast vad han menar, men tycker han är lite otålig. Han har bara inte hunnit de sista tre centimeterna fram till maten.

Häromdagen gjorde han också ett utfall mot skeden med minifom. Han hugger som en liten vessla mot allt som möjligen kan innehålla mat. Försöket att suga på skeden var dock inte så lyckat.

Arkiv

Kategorier

Annat intressant