Idag gick Rickard och jag en långpromenad, runt Årstaviken. När vi kom över Skanstullsbron lärde sig Rickard hur man tecknar "bil" så det gjorde han många, många gånger, varje gång lika nöjd. Sen fick han komma ner ur vagnen och gå själv. Det går fort. När han går. När han står och tittar på saker, plockar stenar och vinkar åt förbipasserande hundar, pensionärer, joggare, cyklister och annat löst folk går det långsammare. Han samlade alla sina stenar i skötväskan. Där låg de bra. Förutom dem han sparade i munnen, förstås. Han är blixtsnabb på att stoppa in stenar i munnen. De stora hinner jag oftast få ut, men en av dem fick jag tvinga ut. Det var inte muntert. Att hoppa in i vagnen igen efter en timme och 250 meter var inte heller populärt. Snart hittade jag dock blåbär och det var mycket gott! När han såg att handen var tom tecknade han "slut" och när jag bekräftat pekade han in i skogen. Smart kille! Så det var bara att hoppa in i skogen igen och plocka fler. Det var lite krångligt att peta in dem i munnen på honom, så till slut tömde jag hans vattenkopp och lade dem där, och så fick han äta själv. Han var mycket nöjd. Och blå.