Rickard har hittat sina tår. Han rycker och drar i dem allt vad han kan. De blir alldeles blåa ibland. Och så biter han som tusan i våra fingrar. Om han får in fingret med toppen först så suger han hårt. Får han tag i knogen biter han ordentligt. Det känns som om det kan bli blåmärken av det! Han har slutat sova ordentligt. Han vaknar med ca 90-minutersintervaller den första halvan av natten. Sen går han över till att vakna var 20e minut. Det är fruktansvärt, jag är så trött att jag håller på att gå av på mitten. Dessutom vill han alltid bli buren när han ska sova och vi börjar båda få rätt ordentligt ont i ryggen. Jaja. Snart är han stor och i målbrottet och vill inte bli buren längre. Jag tror det är som Anna säger. I boken "Växa och upptäcka världen" står samma sak, samt att mamma och pappa är trötta som tusan och har ont i ryggen. Ibland undrar jag om Rickis har läst boken, när han växlar mellan skratt och gråt på en halvsekund, eller när han försöker krypa och blir skitförbannad när det inte funkar. Eller när han äter på nallarna på babysittern. Snart dags för citrontricket...