Plättkillen

Det fanns precis så mycket havremjölk kvar så att det räckte till en sats pannkakor. Men plättar är roligare så vi tog fram Christians mammas gamla plättjärn och stekte ett gäng.

Rickard fick en. Han gapade stort när mina fingrar närmade sig och tuggade nöjt runt på den lilla plättbiten en stund. Och gapade igen. Och igen. Och igen... Han åt till slut två hela plättar. Sylt och grädde får vänta tills en annan gång, dock.

Skrivet av inger i Landvinningar nov 03 2007 kl 12:04 | Kommentarer (2)