Gourmet, sa Bull

Vi har ju celebert besök från Shanghai/Taipei, så igår var vi på Wedholms fisk. Vi hade bokat bord klockan fem och bokat deras enda barnstol.

Vi bestämde oss naturligvis för deras avsmakningsmeny och in kom tallrikarna fulla med läckerheter. Rickard åt allt. Och då menar jag verkligen allt. Löjrom, sill med rödlök, pilgrimsmussla, potatis med brynt smör, parmesangratinerad sjötunga, ost... När jag inte var snabb nog med skeden skrek han högt. Så jag skyndade på.

Då och då ville han ner på golvet och gå iväg. Med mig i släptåg. Han gick inte en meter utan mitt finger i sin hand. Christians finger, pfft! Corbett eller Irene - skulle inte tro det! Nä, bara mamma som duger, fortfarande. Vi inspekterade toaletten säkert 711 gånger, klättrade upp och ner i stolar ungefär lika många och lekte välkomstkommitté ett bra tag. Klockan sju när det började bli fler gäster skyndade vi på vår chokladpudding så att vi kunde komma hem utan att störa alltför mycket folk.

Det var fantastiskt gott men vi gör inte om det förrän Rickard är större eller har barnvakt. Det är ganska påfrestande med en ettåring som ska dra i allt, peta på allt, undersöka allt och äta precis allt i två timmars tid. När det bara är mamma som får ta hand om honom...

Vår lilla gourmet

Efter Rickards gröt - havregrynsgröt med blåbär - vid halv sex var det dags för oss att äta vid kvart i sju. Jag och Rickard lekte i vardagsrummet när Christian ropade att det var mat. Rickard tog mig i handen och drog mig in i köket. Där luktade det himmelskt av lövbiff, rullad med parmaskinka och fylld med gorgonzola. Spagettin var klar och det var bara att duka och äta.

Rickard började rusa fram och tillbaka och sa "Mmmmm! Mmmm!". Han fick sin tallrik och ställde den på bordet. Han försökte nästan klättra upp i stolen själv och hela tiden sa han "Mmmmmm!".

Han hetsade på medan jag skar upp hans kött och lade upp spagetti. Han var inte riktigt nöjd med att jag skulle blåsa på maten, men när han stoppat ner handen en gång gick han med på att den skulle vara lite svalare.

Sen åt han i fullkomlig tystnad tills tallriken var tom. Då bad han om mer. Det fick han. Han åt nästan en hel rullad själv. Det tog inte många minuter för den fulla lilla magen att somna, tio minuter senare!

Matglad liten kille

Om man är på besök på Rivieran ska man äta gott. Så Rickard fick naturligtvis en smörgås med gåsleverpastej till frukost. Samt lite grekisk yoghurt med hallon. Mycket smarrigt.

När vi andra åt förrätt på kvällarna ville han också ha. Peruanska lila oliver smakade gott, och baguette med tapenade likaså. Den utsökta pastejen vi åt slank också ner, utan problem.

Sista kvällen åt vi på fin restaurang. De tog fram en telefonkatalog åt Rickard att sitta på, och han fick låna en skärbräda från köket att ha sin mat på. Fast avocado är ju sådär lagom skoj att äta på, när pappa sitter och äter soupe de poisson. Det är mycket godare! En sked åt pappa, två skedar åt Rickard. När pappa var för långsam drog Rickard i hans arm, så han skulle skynda sig med skeden. Lite baguette med aioli slank också ner i lillkillen.

Vi hittade nog inget som han inte åt. Det skulle möjligen vara tomat, som han mest spottade ut. Jordgubbslandet rensades och hade han fått hade han även ätit upp de gröna aprikoserna som låg i gräset.

Makaroner och köttfärssås

Det är ju alltid gott.

Mera!

Det här var smarrigt, pappa, det kan vi äta igen!

Kyckling!

Kycklingben är ju som bekant en favorit och nu har vi lyckats dokumentera hur benen ser ut. Gissa vem som ätit vilket ben?

Dela med sig!

På Kaffebar häromdagen fick Rickard smaka Villes majskrokar. Dem gillade han och bad om mer. Ville var inte sen att uppmärksamma att kompisen var hungrig, så han tog sin vältuggade majskrok och tryckte in i Rickards mun. Rickard tuggade och svalde innan någon han uppfatta vad som hände. Nästan.

Kaffe!

Efter en timmes trägen väntan fick vi ett bord på Kaffebar. Precis då kom Ville och hans mamma och pappa, perfekt tajming. Rickard var hungrig och eftersom vi nu fuskar och testar att ge honom mjölkprodukter fick han smaka kaffeskum. Sen ville han inte ha mer banan, bara kaffe.

Sluttuttat

Tänka sig. Ricke-snick tycker inte längre det är så jätteintressant med tutte. Fyra dagar utan mamma (som slog runt med jobbet i Paris) gjorde tydligen att det gick bra att sluta. Och all avocado som konsumeras kanske gjorde sitt till.

Det känns lite konstigt. Det var en lång period, nästan ett år och det har gått bra (förutom en jobbig början) och vi har trivts med det. Ska nog fälla en liten tår, ändå.

Men samtidigt är det ju spännande, det är en milstolpe precis som alla andra. Nu börjar en annan tid, när det inte går att muta med tutte eller söva till sömns. Slut med genvägar för den här mamman, alltså.

Äta själv!

Hemma hos moster idag vankades kokt potatis och grillad fläskfilé med aioli. Lite gurka föstes runt på tallriken/skärbrädan också.

Efterrätten var mixade bär i grädde, fryst till nästan glass. Det gick också ner, om än med lite tvekan. När handen kom fram och viftade att det var nog tänkte jag prova ett nytt grepp. Han fick stoppa ner handen i glasskålen. Det var intressant. Han viftade lite på fingrarna. Och stack ut tungan.

Så jag satte skålen till munnen och han lapade glatt i sig. Dök längre och längre in i skålen och snart var hela han vackert rödrosa.

Han var mycket nöjd med sin bragd.

Mycket god mat

Vi hade långväga besök idag, så vi gick på Grand Hotels Veranda och åt smörgåsbord. Det är fantastiskt gott och det tyckte Rickard också.

Vi fick ett silverfat att äta på - porslin har en tendens att gå sönder när Rickard släpper det från hög höjd.

Fläskfilé, potatis, blomkål, morötter och såklart favoriten broccoli trycktes in i munnen i rasande fart. Den fantastiska jordgubbsefterrätten och lite fruktsallad gick också att äta. Olika sorters kex och bröd var dock roligare att smula sönder och vinka med.

När servitrisen höll på att ta hans tallrik och jag stoppade henne vände han sig om mot henne och sade med hög röst "Dadadaaadaaah!" så att hon förstod att han verkligen ville ha kvar tallriken.

Han agerade också välkomstkommitté och vinkade alla både välkomna och adjö. Sen somnade han på tre röda.

Harry

Vi var på landet idag, och rensade baksidan. Rickard hängde i MTn på min rygg och hjälpte till att bära ris. Vi blev så förtjusta i att släpa ris och göra fint att vi missade att vi inte hade någon middag med åt Rickis så när han blev hungrig hade vi inte så mycket att erbjuda.

Han åt upp det sista i lunchburken och en banan och var fortfarande hungrig. Vad göra? Ingen spis och inget vatten. I skåpet stod några konservburkar och jag ratade alla kidneybönor och kikärtor. Men högst upp stod en burk med kronärtskockshjärtan - det kanske vår lille finsmakare skulle gilla? Nope.

Nästa försök var en burk med haricots verts ['harry ku'vert] och det föll honom i smaken! Han åt en kvarts burk kalla haricot verts och var mycket nöjd, där han knatade omkring den stora järnspisen.

Middag!

Idag vankades det taco-kryddade (ekologisk krydda, faktiskt!) kycklinglår och gulbeteris med guacamole till middag. Rickard var pigg som en liten mört och fick lite broccoli i väntan på att hans kyckling skulle svalna. Jag gjorde misstaget att ge honom lite gucka på en sked, från min tallrik, och då kom Stora Pekfingret fram. Broccolin var glömd och det enda som var nåt att ha var guckan. Christian tyckte att jag fick skylla mig själv. Avocado, tomat och vitlök, liksom, inte konstigt att han gillade det!

Så var kycklingen sval och sattes i den lilla handen. Först var det lite läskigt, han bara slickade på det. Men sen. Hej och hå vad det gick undan. Kycklingköttet försvann i den lilla munnen och tuggades och svaldes. När det var tomt på benet sög han vidare på brosket. Och när jag tog bort benet från honom kom Stora Pekfingret och krävde mitt kycklinglår!

Där gick gränsen. Pekfingret mutades med lite gucka och så åt han upp resten av broccolin av bara farten. Lite paltbröd slank ner också.

Nu sover han, mätt och belåten.

Knaperiknaperiknus

Rickard älskar att knapra på knäckebröd. Vi har tunt, järnberikat bröd som han brukar få äta på. Kras-kras-kras säger det när han knaprar med sina två tänder (båda i underkäken). Han sätter i sig en hel skiva på några minuter.

Sen får han lite vatten att skölja munnen med. *host host harkel spott och fräs* Det är svårt att svälja vatten!

Ris

Han är ingen kines, vår lille kille. När han äter ris blir han väldigt förvånad över att den där bollen han tog tag i förvandlas till en massa små bollar i handen och så kletar det fast vid fingrarna. Efter en liten stund sa han "Äääh!" och så fick jag mata med sked. Fast när han kom på att han faktiskt kunde slicka av fingarna blev han lite gladare.

Matvrak

Rickard är ett riktigt litet matvrak. Vi ger ju knappt någon puré längre utan han får plocka all sin mat själv. Ärtor, sötpotatis och vanlig potatis i stavar, broccolibuketter, kycklingbitar... Allt går ner med god aptit.

Idag fick han blodpudding i stavar med lite lingonsylt på till lunch. Han åt en och en halv skiva. Sen tryckte han ner en finriven morot på det, och flinade lite. Innan lunch hade han ätit en liten skål med hoummus, för han var så hungrig...

När vi var ute på stan blev han törstig, så han drack upp halva min flaska bubbelvatten. Drack som en hel karl rakt ur flaskan. Det blev bara lite blött på jackan.

Till middag blev det först gröt med hallon och blåbär och sen ville han inte sova. Så han fick sitta med när vi fick vår improviserade meze- och tapasmiddag. Potatis kokt i tomatsås med sambal oelek var riktigt smarrigt, tyckte Rickard!

Smarriga grötpålägg

Jag gillar att experimentera med olika frukt- och bärsylter och puréer till Rickards gröt på kvällarna. Och så får han ofta det som blir över som ett mellanmål på dagarna.

Här är två favoriter:

Äpple- och aprikosmos
Ett äpple
Fyra torkade aprikoser
Gärna lite malda valnötter (ca 4-5 stycken), för det goda fettets skull
Vatten

Riv äpplet på den grova sidan av rivjärnet, skär aprikoserna i småbitar. Häll på lite vatten, typ en halv till en dl och koka upp. Låt koka en stund. Mal eventuellt ner lite valnötter (eller andra goda nötter) med mandelkvarn. Koka tills det är lagom grötigt och aprikoserna är mjuka. Rör ner hälften i gröten, spara resten.

Fikon- och hallonmos
Fyra fikon
Lite malda nötter
Ett gäng frysta hallon, gärna självplockade förstås

Skär fikonen i småbitar, koka upp med lite vatten. Mal ner lite nötter. Låt koka tills det blir simmigt och fikonen är mjuka. Det kan behövas lite mer vatten. När det är lagom konsistens, lägg frysta hallon i stavmixerbägaren och häll på fikonmoset. Mixa. Rör ner hälften i gröten. Det här blir så gott att jag äter upp det som Rickard inte orkar...

Hipps grönsaks- och kycklingrisotto

Idag tog Rickard och mormen en långpromenad. När de kom in var Rickis på ett strålande humör och pratade långa haranger, satt i soffan med morf och strålade och var rent allmänt en mönsterbebis.

Sen tog mormen in honom i köket för att mata honom, precis som igår (same procedure as every year, James...) och plötsligt byttes den lilla solstrålen till en ilsken varelse som skrek i högan sky och inte ville nåt alls. Jag gick dit för att se om det hjälpte, men det gjorde det inte. Han fick komma upp ur stolen och satt i mitt knä. Han fick lite mat och gapade väldigt försiktigt, öppnade bara halva munnen. Andra skeden ville han inte ha. Jag försökte sätta ner honom i stolen igen men då gallskrek han.

Vi testade lite banan istället, och då öppnades munnen på vid gavel, armarna viftade och han ville ha mer! Han satte sig glatt i stolen och åt en hel banan och en halv avocado, sen bestämde vi att han var mätt.

Alltså - första riktiga matvägran. Hipps grönsaks- och kycklingrisotto = riktigt äckligt!

Till middag fick han bovetegröt med äppelmos och havremjölk. Mycket nöjd. Hemlagad mat är bäst!

Gnocchi

Jag kan härmed meddela att vi hittat en maträtt som matvraket inte gillar - hemgjord gnocchi med tomatsås. Det kan i och för sig bero på att jag kryddat tomatsåsen med chili.

Intressant var att han inte spottade ut maten utan bara började gråta när det inte var gott. När vi gick över till fruktpuré blev han glad igen och nu sitter han och försöker blåsa bubblor i sin kopp. Och kastar den i bordet, vilket resulterar i att hela bordet, hela ungen och halva datorn är blöt!

Burkmat och strömming

Idag var vi på en ny öppnis och eftersom alla de andra fick burkmat begick även Rickard burkmatspremiär. Första tuggan av den indiska kycklinggrytan grimaserades åt, men resten åt han upp. Dock inte med vanlig frenesi, men det skyller vi på amningen strax innan.

Till middag blev det stekt strömming med potatismos och det var uppskattat. Han åt som en varg, som vanligt, och skrek efter mer. Dock var han så trött att han gned ut en massa mat i det nytvättade ansiktet och håret.

Kycklinglår!

Gårdagens middag var den smaskigaste på länge, tyckte Rickard.

Han åt nästan en hel potatis, gjord som potatisklyftor i ugn, tillsammans med massor av olivolja. Till det fick han ett helt kycklinglår, med tacokryddor, också det gjort i ugnen. Han slukade allt och bad om mer. Hela killen var oljig och luktade taco.

Vilket var en hit när vi gick på fest och han fick knapra på massor av gott bröd. Och vandra från famn till famn, helt oberörd.

Pankisar

Igårkväll vankades det pankisar till middag och Rickard fick en hel. Halva smordes in med mosad banan och andra halvan med mosters sockerfria äppelmos. Han åt med god aptit men tyckte det var lite annorlunda mot den vanliga kvällsgröten.

Sen var både han och vi hungriga vid tiotiden och natten blev ett rent helvete. Han sov mellan halv två och fyra, men det var nästan det enda. Halv fem gick han och jag upp och lekte ett tag, sen somnade han igen vid halv sex och sov till halv åtta.

Annandagsmiddag

Vi var hos mormen och morf på middag och Rickard åt som en liten häst, som vanligt.

Idag bestod menyn av spagetti och fisk- och skaldjursgryta med saffran. Fågelungen gapade som vanligt och det gick ner ganska mycket. När det var klart vilade vi nån timme och sen var det dags för skrädmjölsgröt med Hipp-puré. Även det var smarrigt och allt slukades. Sedan somnade det lilla matvraket i bilen.

Julmat

Idag var vi på stan hela dagen för att handla lite julklappar och titta på en del andra grejor. Lunchen intogs inte på McD, som vissa andra (rödhåriga) gjorde utan på ett asiatiskt ställe där jag och Rickard mumsade buffé och Christian fick en sushi.

Rickard åt en halv skål med ris, ett antal små tofutärningar, två pyttesmå sushibitar (lax), ett gäng majskorn och till sist några mandarinklyftor och vattenmelonbitar till efterrätt. Han var mycket nöjd med smakerna men tyckte det var lite lite.

Kiwi

Kiwibitar på tallrik framför sjumånadersbebis ger:
- kladdigt bord
- mycket kiwi på bordet
- uppånervänd tallrik
- lycklig och tyst bebis

Uppdatering: tallriken blev ett lock och bebisen blev arg. Bättre med kiwibitar direkt på bordet.

Macktoppen

Vi experimenterar lite med olika mack-pålägg här hemma. Rostad macka med smör/olja gick i några dagar, sen var det tråkigt. Olika sylter är skoj, blåbärssylt är fantastiskt gott, liksom morfars hemmagjorda svartvinbärssylt. Mammas jordgubbssylt får inte lika högt betyg.

Än så länge är den absoluta favoriten dock mosad avokado. Då hinner jag inte läsa många rader i tidningen innan det skriks om mer.

Pasta med broccoli och jordärtskockor

Inspirerade av Vilhelm vars favoritmat är pasta med broccoli gjorde jag en egen variant idag. Finfin pasta kokades i saltfri buljong och några bitar broccoli och jordärtskockor slängdes i. När allt var kokt mixade jag det med olivolja, peppar och havregrädde till lagom konsistens. Rickis åt med god aptit. Då och då tryckte jag in en hel jordärtskocksbit från min tallrik, i tomatsås, och det var också gott.

Lunchen avslutades med lite äppelmos, nåt som är horrorgott enligt Rickard. Det innebär att han gapar stort och vill ha mer, men ryser och fnyser när han får det i munnen.

Moster upp i dagen

Rickard är moster upp i dagen. Idag fick han en av hennes favoriträtter, blodpudding med lingonsylt och rårivna morötter med apelsinjos, till lunch. Han smaskade glatt i sig det mesta av den femkronorsstora blodpuddingsbiten och skrek till så fort jag var det minsta långsam med skeden. Även morötterna gick ner, men de var lite svårätna, lite för stort rivna. Det ska jag fixa till nästa gång.

Sen sprang vi ihop med moster på stan också, vilket sammanträffande!

Morotssoppa

När vi testade morotspuré för någon månad sedan gick det ner. Inte jättegott, men det gick ner.

Idag gjorde vi morotssoppa med citron och ingefära på ekologiska danska gula morötter. En vackert gul soppa med en klick crème fraiche med citronskal i.

Rickard fick en egen skål och oj, vad det var populärt! Han fixerade skålen med blicken och gapade långt innan skeden var nära munnen. När vi försökte ta oss en egen slurk ur våra skålar ropade han högt! Mera, mera!

Han åt upp hela sin skål och fick sedan lite sojavaniljyoghurt till efterrätt. Mätt och nöjd liten kille ska nu gå och lägga sig.

Dagens lunch

Idag lagade jag en minestronesoppa med ekologisk pennepasta och en massa rotsaker skurna i pommes-frites-storlek. Kryddade med saltfri buljong och lite örter, samt vitlök och ingefära, förstås.

Rickard fick en egen tallrik med några stavar av varje och mumsade glatt i sig. Persiljeroten grimaserade han åt och moroten var lite hård, men det mesta åts upp med god aptit. Soppan/buljongen fick han på sked så att han skulle få i sig lite vätska också. Efteråt fick han gnaga på ett päron och höll på att äta upp precis allt. Han var supernöjd och inte speciellt kladdig.

Frukost

Vi har kommit på en jättebra frukost. Eller mellanmål, för den delen. Man tager en rostad brödskiva och brer på lite smör. I vårt fall smörfritt smör eller kanske lite olivolja. Sedan skär man den i pommes frites-stora bitar. Och ger en bit till Rickard. Då kan han hålla i den och äta själv och är supernöjd en lång stund. Sen får man i och för sig sopa golvet ganska noga.

Alltså har vi investerat i en brödrost.

Arkiv

Kategorier

Annat intressant