Vi har ju celebert besök från Shanghai/Taipei, så igår var vi på Wedholms fisk. Vi hade bokat bord klockan fem och bokat deras enda barnstol. Vi bestämde oss naturligvis för deras avsmakningsmeny och in kom tallrikarna fulla med läckerheter. Rickard åt allt. Och då menar jag verkligen allt. Löjrom, sill med rödlök, pilgrimsmussla, potatis med brynt smör, parmesangratinerad sjötunga, ost... När jag inte var snabb nog med skeden skrek han högt. Så jag skyndade på. Då och då ville han ner på golvet och gå iväg. Med mig i släptåg. Han gick inte en meter utan mitt finger i sin hand. Christians finger, pfft! Corbett eller Irene - skulle inte tro det! Nä, bara mamma som duger, fortfarande. Vi inspekterade toaletten säkert 711 gånger, klättrade upp och ner i stolar ungefär lika många och lekte välkomstkommitté ett bra tag. Klockan sju när det började bli fler gäster skyndade vi på vår chokladpudding så att vi kunde komma hem utan att störa alltför mycket folk. Det var fantastiskt gott men vi gör inte om det förrän Rickard är större eller har barnvakt. Det är ganska påfrestande med en ettåring som ska dra i allt, peta på allt, undersöka allt och äta precis allt i två timmars tid. När det bara är mamma som får ta hand om honom...