Hoppgunga

Vi var och hälsade på Vilhelm och han var gentil och lånade ut sin hoppgunga. Det tyckte Rickard var riktigt roligt, han fattade snabbt galoppen och hoppade upp och ner. Vi gick ut på en promenad och gick förbi en barnbutik på Valhallavägen som råkade ha en grön hoppgunga för det facila priset av 175 kr. Den köpte vi genast.

Vi invigde den hemma, men den var aningens för hög för att ha i dörren mellan sovrum och vardagsrum. I dörren till badrummet satt den dock som en smäck. Nu kan han hoppa hemma också.

Favoritsång i repris

De senaste nätterna har vi fått tillfälle att sjunga en gammal favoritsång i repris.

Melodi: Mors lilla Olle

Pruttar är dumma som bara den
Ut med dem alla, ta i nu och kläm
Pruttarna inte i magen ska va'
Ut med dem nu, får vi sova idaaaa

Räckvidd

På stickcafét en dag höll en tjej upp sin stickning och frågade rakt ut "Hur långa armar har en tvååring egentligen?"

Christian var reptilsnabb och replikerade "Menar du faktisk längd eller räckvidd?"

Så sant, så sant...

Dagens lunch

Idag lagade jag en minestronesoppa med ekologisk pennepasta och en massa rotsaker skurna i pommes-frites-storlek. Kryddade med saltfri buljong och lite örter, samt vitlök och ingefära, förstås.

Rickard fick en egen tallrik med några stavar av varje och mumsade glatt i sig. Persiljeroten grimaserade han åt och moroten var lite hård, men det mesta åts upp med god aptit. Soppan/buljongen fick han på sked så att han skulle få i sig lite vätska också. Efteråt fick han gnaga på ett päron och höll på att äta upp precis allt. Han var supernöjd och inte speciellt kladdig.

Första vältet

Var ska vi nu ställa papperskorgen med blöjor?

Mamma är bäst!

Rickard är inne i en riktigt mammig period igen. När han ska sova är det bara mamma som gäller. Om Christian ska natta så skriker han i tio minuter. När Christian ger upp och jag tar honom tystnar han på en gång...

Han har nu börjat med en mycket sofistikerad metod för att få pappa att tröttna. Han skriker allt vad han orkar, tystnar och tittar mot dörren. "Kommer mamma och räddar mig snart?" Om jag inte kommer så skriker han igen. Och kollar dörren. Och skriker... Det brukar lyckas.

Snart kryper vi!

Den senaste veckan har Rickard blivit mycket rörlig. Han vänder sig fram och tillbaka, kravlar och har sig och tar sig nån meter i timmen. Det är jätteroligt, tycker han. Tills han tröttnar och bara bankar i golvet med knytnävarna.

Det börjar bli dags att lägga undan saker man vill ha kvar, med andra ord.

Vi fick rådet på BVC häromdagen att bjuda in en bebis som är lite äldre och gå efter den i lägenheten och på så sätt barnsäkra. Edith, vill du komma på besök?

Frukost

Vi har kommit på en jättebra frukost. Eller mellanmål, för den delen. Man tager en rostad brödskiva och brer på lite smör. I vårt fall smörfritt smör eller kanske lite olivolja. Sedan skär man den i pommes frites-stora bitar. Och ger en bit till Rickard. Då kan han hålla i den och äta själv och är supernöjd en lång stund. Sen får man i och för sig sopa golvet ganska noga.

Alltså har vi investerat i en brödrost.

Det där med att somna...

Häromdagen sa Vilhelms pappa:

"Ja, när jag funderade på hur det skulle vara att ha barn så såg jag framför mig hur jag låg med mitt barn i sängen, sådär gosigt, och barnet låg i min famn eller på armen, och så somnade vi."
"Nu vet jag att det inte är så."

Jag kunde inte sagt det bättre själv...

Varför är det så svårt att somna av sig själv? Rickard verkar bara kunna somna i upprätt läge - i famnen, sittandes i vagnen eller i bilbarnstolen. Konstigt.

Barnvakt

Vi lämnade Rickard hos mormen och morf idag för att gå en snabbis på IKEA (jag var inne i varuhuset i max tio minuter, en lönehelg! Det ni!) och sen kolla in ASKOs rea. Han var aningens gnällig så vi (jag...) var lite oroliga för att han skulle bli mammig och ledsen, men de hade stränga instruktioner att ringa oss om han inte slutade skrika.

Vi hittade kanske en soffa på ASKO men åkte sen hem och hittade lilla rackarungen gapandes som en fågelunge, jätteglatt. Mormen hade grävt fram en puréburk ur gömmorna och det hade Rickard absolut ingenting emot. När purén var slut gnagde han på bordet. Han hade varit solen själv hela tiden, lekt med plastburkar och gosat och haft sig. Härligt!

Afrikansk köttfärslåda

Rickard får oftast vår mat, om han inte får gröt. Idag hade vi lagat en jättegod afrikansk köttfärslåda som han fick smaka. Först var han lite tveksam, men sen åt han med god aptit upp hela sin portion - säkert nästan en deciliter!

Sen fick han banan, och det var också mums.

Mammas goda mat

Idag fick Rickard hemgjord köttfärssås med lite quinoa i. Han såg förväntansfullt på mig när jag laddade skeden med AD-droppar och gapade stort. Men... Huvva, vad var det här? Inte var det gott iallafall, men han svalde ändå. Och gapade stort. Samma grimaser.

Han fortsatte gapa och svälja en lång stund, han trodde nog att det skulle komma god banangröt snart. Men han la av efter ett tag och lät mig förstå att det där, det kunde jag äta upp själv.

Somna klockan sju

Rickard somnade tidigt igår. Han sov en tidig eftermiddagslur och vid sju sov han sött. Perfekt, tyckte vi. Dessutom vaknade han inte så mycket som vanligt, så vi såg fram emot en lugn natt. Det fick vi, fram till klockan halv fyra. Då tyckte Rickis att det var dags att gå upp och öva pruttljud, så det gjorde han. Dessutom övade han fotbollssparkar.

Jag underhöll honom sömnigt - dvs lät honom göra ungefär vad han ville i sängen fram till halv fyra. Då tryckte jag in tutten i munnen på honom igen och hoppades på det bästa. Han kastade sig fram och tillbaka (utan att släppa...) tills jag tog upp honom i famnen. Då slocknade han på vägen upp. Han kan bara somna i upprätt ställning, tydligen. Sen sov han till halv sju.

Idag har han inte sovit sedan klockan två. Vi får se hur natten blir.

Stor kille!

Idag var vi hos snälle doktor Per och vägde och mätte oss och tittade så allt var bra. Det var det.

Rickard väger nu 9660 gram och är 70,5 cm lång. Huvudet är 45 cm i omkrets. Viktkurvan börjar plana av lite, det är säkert för att han börjar röra på sig ordentligt och dessutom har han börjat få gröt på kvällarna istället för det vanliga raketbränslet...

Rickard var en nöjd och tyst bebis, först klädde han av sig utan protest vilket fick sköterskan att utbrista "Vad tålig han är!" flera gånger. Hos doktorn var han tyst och tittade mest, och när doktor Per klämde på magen lade Rickard sin hand på hans. Då tog doktorn hans hand och höll om den en liten stund, så var Rickard nöjd.

Doktor Per kommenterade också hans stora ögon, han tyckte de var jättefina.

När allt var klart tyckte han dock att det var dags att protestera lite, så då fick han mat. Så var han nöjd igen. Enkel bebis, ibland!

Smarrstrumpa!

Välkommen, Rickard

Idag hade vi välkomstfest för Rickard. Vi har valt att inte ha nåt traditionellt dop, vi tycker att Rickard kan få välja själv vad han vill tro på för gud eller annat. Så vi hade en välkomstfest där vi berättade om hans namn, vad de betyder och varför vi valde dem. Dessutom berättade vi lite om vad hans olika horoskop säger att han blir för person. Han är Oxe i det västerländska och Eldgris i det kinesiska.

Hela släkten kom (den allra närmaste) och han fick fina presenter och de fick goda bullar och kakor. Rickard var en exemplarisk bebis nästan hela tiden, han klagade inte ens på dopklänningen utan satt fint och tittade nyfiket.

Det var i sista sekunden vi hade denna fest - hade vi väntat någon vecka till hade han inte kommit i pappas fina dopklänning! Tur att den är öppen bak och knäpps med kardborrar så även lite större barn kommer i den...

Vill ni se en stjärna?

Igår var Rickis och Vilhelm och castade för Lindex barnkläder!

Två polaroidbilder och två digitala och "Tack så mycket, vi hör av oss i nästa vecka!" Andra barn fick prova Lindexkläder och fota igen.

Vi gick och fikade på Röda Korset och sa "Äh, vi vill ändå inte exploatera våra barn på det sättet!"

Surt, sa räven...

Hur man roar en liten pojke

Det är ofta ganska lätt att roa Rickard. Sätt en låda med nåt skoj framför honom så är han nöjd en lång stund. Och när han är klar och har kastat ut allt är det bara att plocka in igen så har han kul ett bra tag till.

Chashao bao

Vi var på en riktigt, riktigt bra kineskrog idag till lunch. Egentligen var det en thaikrog men de har dimsum och det var fullt av kineser.

Det smakade nästan som i Hongkong, smarriga dimsum i mängder. Och billigt var det också. Nästan helt omöjligt att få bord. "Jag bokade bord, men de tar egentligen inte bokningar. Har man bokat säger de 'Vänta lite' och så får man nästa lediga bord. Har man inte bokat har man ingen chans." sa Brenda.

Rickad fick äta lite chashao bao till tant Avkrokens ära. Fast inte så mycket chashao, mest bao. Jag åt upp chashaoet åt honom. Han gillade baon.

Spegel, spegel...

Vi har satt en stor spegel mot väggen där Rickard brukar sitta. Nu sitter han och viftar, låter och hoppar och tittar noga i spegeln så att den där andra killengör likadant.

Då och då möter han min blick i spegeln, utan att vända sig om.

Citron = smarrigt!

Rickard råkade få en citron i näven häromdagen hemma hos mormen och morf. Av nån konstig anledning var flera kameror riktade mot honom... Kössi försökte lamt protestera.

Citron är gott, var Rickards omdöme. Han gnagde länge och väl på den gula skojiga saken och spottade bara ut den en enda gång. Video kommer, men mormen skrattade så mycket att den blev alldeles hoppig.

Dagen efter när han fick en brödbit och granskade den noga försäkrade Kössi "Var inte orolig, det är ingen citron. Du kan stoppa den i munnen, trots att morf har kameran framme!"

Det måste vara ljuset...

I vissa ljus ser Rickard alldeles blond ut. Men han blir nog mörk, som pappa.

Läraktig liten pojk

Linda sa en dag att hon lärt Charles att göra pruttljud med läpparna. Nu gjorde han det hela tiden. Jag testade på Rickard. Det tog några dagar, men nu övar han som tusan! Än så länge är det bara lite blåsljud mellan stängda läppar, men det tar sig.

Imorse klockan fem vaknade han och låg och blåste. Vi la över honom i hans säng så han skulle ha fritt spelrum, och så fortsatte han. "Phhhhh, phhhhh, pffhhhh" kom från sängen. Jag hade svårt att hålla mig för skratt.

Plättkillen

Det fanns precis så mycket havremjölk kvar så att det räckte till en sats pannkakor. Men plättar är roligare så vi tog fram Christians mammas gamla plättjärn och stekte ett gäng.

Rickard fick en. Han gapade stort när mina fingrar närmade sig och tuggade nöjt runt på den lilla plättbiten en stund. Och gapade igen. Och igen. Och igen... Han åt till slut två hela plättar. Sylt och grädde får vänta tills en annan gång, dock.

Dino

Sötast...

I typ hela vida stora världen...

Morr och mutter!

Rickard skriker i falsett i tiosekundersintervaller. Rickard bänder sig som en ostbåge åt alla håll. Rickard vill inte göra nånting utom att dra mig i håret och äta på mitt öra eller möjligen haka. Rickard är en omöjlig bebis.

In träder pappa.

Rickard sitter snällt och tyst alldeles själv i fåtöljen och tittar på pappa i fem minuter.

Mamma går sin väg. Långt bort.

Långa armar...

Om du var på buss 4 igår vid halv fem och kände en liten hand rumstera runt under din jacka... Så var det Rickard.

Han charmade alla tanterna runtomkring men jag vet inte riktigt vad den man i 50-årsåldern tänkte, när han ryckte honom i jackan och kände lite på manchesterbyxorna.

Arkiv

Kategorier

Annat intressant