Gästspel från Shanghai

Några bilder från Shanghai.

Utsikten från hotellfönstret, såklart.

utsikt.jpg

Vi hittade till slut till Face, barernas bar i stan. De hade en trevlig trädgård som vi satt i.

tradgard.jpg

Själva huset gick inte av för hackor, det heller.

bar.jpg

I trädgården satt en vacker kvinna.

beauty.jpg

Sen fortsatte vi till en restaurant som generalkonsulatet, Lonely Planet och Fridas granne rekommenderat. Vi kan rekommendera den vidare!

dinner.jpg

Utsikt hade vi därifrån också.

dinnerview.jpg

Efter middagen, som var helt fantastisk, hängde vi i sofforna ett tag.

afterdinnerdrinks.jpg

Den vackra kvinnan var här också. Det var tre år sen, men det känns som om det vore igår. Det är verklig vänskap!

beautyagain.jpg

Nu ska jag njuta av en ostörd natt. Hoppas jag.

Vi lägger ner

Här har det inte hänt nåt på länge, som ni sett.

Men i våra liv har det hänt massor. Rickard går på dagis och älskar det. Om man säger dagis tecknar han genast samma sak och går och hämtar sina skor. När han sitter på pottan - numera i fönstret - tecknar han allt han ser. Bil, buss, cykel, folk som går. Han älskar när vi bekräftar att han tecknar rätt.

Igår var han och dagiset nere vid Årstaviken och matade änderna. Rickard och Algot åt upp det mesta av brödet själva, men till slut fattade de att någon annan ville ha.

När vi var på thailändsk restaurang med kompisar blev Rickard kär i servitrisen. Han flörtade hejvilt och ville inte släppa henne. Vi kom på att hans favoritfröken på dagis är koreanska, så det var nog därför. Eller så var hon väldigt söt.

Dagis innebär ju att både Christian och jag jobbar. Christian på halvtid ett par veckor till, och jag på heltid redan nu. Det blir inte så mycket tid över då. Så jag har bestämt mig för att inte låta bloggen ge mig dåligt samvete. Vi lägger ner nu. Jag kommer fortsätta skriva små betraktelser när andan faller på, men jag tror jag håller dem för mig själv. Den här bloggen får ligga kvar på nätet. Det är så praktiskt när folk kan googla på mig eller Rickard och hitta hit.

Från början var planen att skriva till ettårsdagen och sedan ge ut allt i en bok, som present till nära och kära. Och Rickard själv, förstås. Planen finns där fortfarande och då är väl dagisstarten ett väldigt bra slut på en bok.

Gourmet, sa Bull

Vi har ju celebert besök från Shanghai/Taipei, så igår var vi på Wedholms fisk. Vi hade bokat bord klockan fem och bokat deras enda barnstol.

Vi bestämde oss naturligvis för deras avsmakningsmeny och in kom tallrikarna fulla med läckerheter. Rickard åt allt. Och då menar jag verkligen allt. Löjrom, sill med rödlök, pilgrimsmussla, potatis med brynt smör, parmesangratinerad sjötunga, ost... När jag inte var snabb nog med skeden skrek han högt. Så jag skyndade på.

Då och då ville han ner på golvet och gå iväg. Med mig i släptåg. Han gick inte en meter utan mitt finger i sin hand. Christians finger, pfft! Corbett eller Irene - skulle inte tro det! Nä, bara mamma som duger, fortfarande. Vi inspekterade toaletten säkert 711 gånger, klättrade upp och ner i stolar ungefär lika många och lekte välkomstkommitté ett bra tag. Klockan sju när det började bli fler gäster skyndade vi på vår chokladpudding så att vi kunde komma hem utan att störa alltför mycket folk.

Det var fantastiskt gott men vi gör inte om det förrän Rickard är större eller har barnvakt. Det är ganska påfrestande med en ettåring som ska dra i allt, peta på allt, undersöka allt och äta precis allt i två timmars tid. När det bara är mamma som får ta hand om honom...

Fläskläpp

Vi hittade en ny lekpark idag, jag och Rickard, när Christian var på Prisextra och handlade. Den hade en jättefin bil som man kunde sitta i och vrida på ratten och skrika högt på Mammaaaa! Rickard var överlycklig och blev ännu gladare när Christian/Mammaaaa kom och tittade på.

Så klättrade han runt lite och - ramlade huvudstupa rätt på ratten. Inte roligt alls, han slog tanden i läppen och blödde ordentligt. Blåmärke på kinden fick han också så det var riktigt ledset en stund. Vi gick till några andra som lekte och frågade om de hade lite papper och ett av barnen frågade "Vad ska ni ha papper till?" När jag sa att han ramlat och blödde blev det fart på killen som var där med barnen och han hade en hel första hjälpenväska i det lilla skjulet. Så mycket behövde inte vi, lite hushållspapper räckte. Rickard var inte nöjd med sin nya läpp, han sög på den hela vägen hem.

Mammaaaa!

Rickard säger Mammaaaa! hela tiden. Han drar Corbett i armen "Mammaaa!". Han undrar var Christian är "Mammaaa! Mammaaaa! MAAAMMMMAAAAA!" Och han klättrar på mig. "Maaaaaaammmmmmaaaaaa!"

Men istället säger han massor med händerna. Han visar på bilarna, han vill gå ut, han vill äta, dricka, duscha och komma upp i famnen.

Minne som en...

Jag lagade mat och lillsniffen rotade runt på golvet. Plötsligt ser jag att han fått tag på en insexnyckel, en som vi använde när vi tog bort bygeln på tripptrappstolen för typ tre veckor sen. Han gick direkt fram till stolen och till en av skruvarna och försökte få in nyckeln.

Hur 17 kom han ihåg det?

Vår lilla gourmet

Efter Rickards gröt - havregrynsgröt med blåbär - vid halv sex var det dags för oss att äta vid kvart i sju. Jag och Rickard lekte i vardagsrummet när Christian ropade att det var mat. Rickard tog mig i handen och drog mig in i köket. Där luktade det himmelskt av lövbiff, rullad med parmaskinka och fylld med gorgonzola. Spagettin var klar och det var bara att duka och äta.

Rickard började rusa fram och tillbaka och sa "Mmmmm! Mmmm!". Han fick sin tallrik och ställde den på bordet. Han försökte nästan klättra upp i stolen själv och hela tiden sa han "Mmmmmm!".

Han hetsade på medan jag skar upp hans kött och lade upp spagetti. Han var inte riktigt nöjd med att jag skulle blåsa på maten, men när han stoppat ner handen en gång gick han med på att den skulle vara lite svalare.

Sen åt han i fullkomlig tystnad tills tallriken var tom. Då bad han om mer. Det fick han. Han åt nästan en hel rullad själv. Det tog inte många minuter för den fulla lilla magen att somna, tio minuter senare!

Det universella tecknet för...

Vi åkte tunnelbana hem igår, efter att ha träffat Chialing och hennes familj. Bredvid mig och Rickard satt ett par som talade teckenspråk. Rickard var mycket intresserad och stirrade på dem. Så höjde han ena handen och pekade upp i luften/utåt, samtidigt som han stirrade stint på mannen. Han försökte verkligen säga något. Han satt så i säkert tio sekunder och kvinnan mittemot exploderade till slut i ett fnitter.

Bada!

Vi var på landet i helgen och vädret var som bekant strålande. Rickard badade i poolen mest hela tiden men på lördagskvällen bestämde vi att vi skulle åka till Rosis och bada. Vi parkerade bilen i den lilla parkeringsfickan bakom ladugården och gick grusvägen ner till sjön. Vi talade om för Rickard att han skulle få bada, så han sprang hela vägen, tecknandes "duscha".

Vi kom ner och satte oss i det ljumna vattnet. Rickard lekte med ett öskar och en hink och hade det bra. Det kom lite folk och vi pratade med en liten kille på nästan sju - han fyller idag måndag! Efter en timme, ungefär, började Rickard krypa omkring lite. Sen sade han resolut "Äääh!" och tecknade "bil". Han ville åka hem. Så vi plockade upp honom, tog av honom badklänningen och torkade honom - helt utan gnäll. Så åkte vi hem och han fick välling och somnade.

Tänk så praktiskt när han vill hem själv!

Städpojken

Imorse skulle vi städa ur hela lägenheten, vi har fått pälsängrar. Christian åkte iväg med alla våra kläder, dukar - allt i textilier - till mormen och morf och deras bastu för att vi ska kunna döda allt.

Jag och Rickis skulle städa. Först var han måttligt intresserad av min trasa, men när jag gnott rent en list var han där och ville ha. Åh, vad den väggen blev ren och fin! När jag tvättat min trasa ville han byta, han ville ju också ha ren trasa. Vi fortsatte runt hela lägenheten och han gnodde som en liten liten iller överallt han kom åt. Byrån fick sig en släng också. Och så viftade han med och pratade med trasan förstås.

Sen, just när det började bli tråkigt, kom ju dammsugaren fram! Åh, då var allt roligt i säkert 20 minuter till! Om man inte får köra dammsugaren själv kan man ju trycka på alla knappar på den, speciellt den som minskar sugkraften. Jätteskoj. Tycker inte mamma.

Sammanlagt var det en ganska lycklig pojk, trots att hans säng och hans värld är uppånervänd.

Bil och blåbär

Idag gick Rickard och jag en långpromenad, runt Årstaviken. När vi kom över Skanstullsbron lärde sig Rickard hur man tecknar "bil" så det gjorde han många, många gånger, varje gång lika nöjd.

Sen fick han komma ner ur vagnen och gå själv. Det går fort. När han går. När han står och tittar på saker, plockar stenar och vinkar åt förbipasserande hundar, pensionärer, joggare, cyklister och annat löst folk går det långsammare.

Han samlade alla sina stenar i skötväskan. Där låg de bra. Förutom dem han sparade i munnen, förstås. Han är blixtsnabb på att stoppa in stenar i munnen. De stora hinner jag oftast få ut, men en av dem fick jag tvinga ut. Det var inte muntert.

Att hoppa in i vagnen igen efter en timme och 250 meter var inte heller populärt. Snart hittade jag dock blåbär och det var mycket gott! När han såg att handen var tom tecknade han "slut" och när jag bekräftat pekade han in i skogen. Smart kille!

Så det var bara att hoppa in i skogen igen och plocka fler. Det var lite krångligt att peta in dem i munnen på honom, så till slut tömde jag hans vattenkopp och lade dem där, och så fick han äta själv. Han var mycket nöjd. Och blå.
blahandliten.jpg

Äta själv

Nu har Rickard börjat äta själv med sked. Med händerna har han ju alltid ätit själv men nu vill han också ha en sked och röra i gröten när man matar honom. Det är med varierande resultat, får jag säga. Det beror mycket på dagsformen hur mycket som hamnar i munnen och hur mycket som kommer på haklappen.

Det går bättre och bättre och i fredags åt han faktiskt en hel portion gröt utan att spilla allt för mycket. Idag däremot, var det roligare att hälla ut gröten på bordet/benet/stolen och sedan ta handduken och torka upp.

Jag vill ha mer!

När vi satt vid frukostbordet imorse sa Rickard: "Mamma, mjölken är slut, jag vill ha mer."

Gestagrant var det såhär:

Pekar på koppen med mjölk i, där mjölken är slut. Håller händerna med handflatorna uppåt, i öronhöjd. Betyder "slut" eller "borta". Pekar på kylskåpet.

Mamma hajjade på en gång och gick och hällde upp mer mjölk. Rickard drack nöjt.

Mjölk!

Mjölkallergin är ett minne blott. Rickard älskar att dricka mjölk till frukost. Han sörplar glatt i sig ett par deciliter och vill gärna ha mer. Tillsammans med en macka med avocado är det en favoritfrukost. Om han sen får lite knäckebröd att slänga ner på golvet är dagen räddad.

Babyvakt

Visst är det praktiskt med babyvakt. Man hör när barnet vaknar och behöver inte sitta med öronen på helspänn. I Frankrike var den underbar att ha, likaså på landet. Men i stan fick den in byggjobbare, taxichaufförer och andra på varenda frekvens. Lagom praktiskt.

Nya lekar

Att bli skrämd är bland det bästa som finns. Han älskar att bli skrämd av oss när han går runt ett hörn eller skrämma någon av oss (med viss hjälp av den andre) genom att titta fram bakom en dörr eller ett hörn.

Att gömma saker är också roligt. Telefonen eller nappen kan gömmas under mammas och pappas täcken. Då betar han systematiskt av hela täcket och hittar till slut nappen. Om han inte gör det är han säker på att den finns i hans egen säng, och pekar ditåt.

En annan rolig lek är att lägga saker bakom soffan. Allt han kan ta i handen ska ner bakom soffan. I skrivande stund ligger det en fjärrkontroll, en sked och en liten flaska babyschampoo där.

Han börjar också bli duktig på att lägga saker i varandra, och att bygga ihop sina pop-onz. Han har greppat hur man får ihop dem och är väldigt nöjd när han lyckas. Det är dock väldigt viktigt att inte sätta ihop vilka färger som helst! Den gröna får bara sitta med den gula. Möjligen att en röd propeller får sitta med, men inte alltid. Den ska helst sitta på den gröna bilen.