När nu vädret i Ste Maxime lämnat en del att önska - regn, åska, blåst och mulet - så fixade vi en plaskpool och åkte till mormen och morf. Rickard påkläddes den nya fina baddräkten, en såndär som även är soldräkt, och sattes i poolen. Till en början trodde han nog att det var väldigt djupt, som i Ste Maxime, för han satt blick stilla och försökte sträcka sig efter leksakerna. Jag ställde honom på knä och han blev väldigt förvånad. Men sen rejsade han runt i poolen, speciellt när jag efter någon timme tyckte det började bli nog och skulle ta upp honom. Snabbt som en liten säl kröp han till andra sidan kanten. Det tog en stund innan jag lyckades fånga honom! Det var helt klart dagens grej. Däri kommer han sitta många gånger i sommar, om vädret tillåter. Och poolen är stor nog att rymma både honom och kusin Jack nästa sommar.
Varje morgon när han vaknat kröp Rickard ut på balkongen och ställde sig vid räcket - som han såg över - och ropade ut över världen! "Här är jag, jag bestämmer på den här balkongen och allt runtomkring!" Den högljudde grannen mittemot fick så han tålde.
Vad gör det att vädret på Rivieran är det sämsta på många år, när man har en egen pool att plaska i! Rickard var överförtjust i att få sitta på poolkanten eller nere på första trappsteget och plaska så att han tappade andan av det kyliga vattnet. Hade han inte blivit lätt blå om läpparna hade vi låtit honom sitta där än.
Om man är på besök på Rivieran ska man äta gott. Så Rickard fick naturligtvis en smörgås med gåsleverpastej till frukost. Samt lite grekisk yoghurt med hallon. Mycket smarrigt. När vi andra åt förrätt på kvällarna ville han också ha. Peruanska lila oliver smakade gott, och baguette med tapenade likaså. Den utsökta pastejen vi åt slank också ner, utan problem. Sista kvällen åt vi på fin restaurang. De tog fram en telefonkatalog åt Rickard att sitta på, och han fick låna en skärbräda från köket att ha sin mat på. Fast avocado är ju sådär lagom skoj att äta på, när pappa sitter och äter soupe de poisson. Det är mycket godare! En sked åt pappa, två skedar åt Rickard. När pappa var för långsam drog Rickard i hans arm, så han skulle skynda sig med skeden. Lite baguette med aioli slank också ner i lillkillen. Vi hittade nog inget som han inte åt. Det skulle möjligen vara tomat, som han mest spottade ut. Jordgubbslandet rensades och hade han fått hade han även ätit upp de gröna aprikoserna som låg i gräset.
Första gången Rickard skulle ut och flyga. Destinationen var Nice och därefter Ste Maxime där gudmorfar har hus och gentilt låtit oss komma ner och lära Rickard att simma i poolen, nu när han fyllt ett. Vi hade bestämt oss för att ta morgonflyget - han är lättare att ha att göra med på morgonen. Det gick över förväntan! Han var glad i taxin ut till Arlanda, han knatade runt hela utrikeshallen innan planet kom iväg och han satt snällt i mitt knä och lekte gömma leksaker när vi lyfte. Sov en sväng på pappas mage innan det var dags att landa. Även det gick finfint. Och när vi kom fram väntade gudfar och sambo med en stor fin bil och han somnade snart igen. Över huvud taget gick bilåkningen i Frankrike bättre än den här hemma. Det sitter nog ett häftstift någonstans i morfars bilbarnstol.
Dagen efter kalaset kom farfar och hälsade på igen. Nu gick det bättre och farfar och Rickard kröp omkring på golvet tillsammans. Farfar fick också hjälpa Rickard att knata runt i lägenheten. Nu är de kompisar!
Så var det dags för ettårskalas. Rickard var mycket spänd på detta och undrade i flera dagar vem som skulle komma... Det var de vanliga som dök upp - farfar och faster Carin, mormen och morf, moster, morbror och Jack. Rickard var mycket nöjd med gästerna, bara lite blyg. Presenterna var jättebra!! Farfar och faster Carin hade mjuka klossar och vattenleksaker med sig och moster och morbror kom med en Rickard-tavla och en fin tröja. Mormen och morf ska köpa present så fort föräldrarna har tid... Så var det dags för tårtan. Han är en mycket timid liten pojk, så han protesterade knappt när morbror försökte sno tårtan. Bara skickade ett förebrående ögonkast. Han var ganska blyg hela tiden, alla försök att locka honom till sig slutade med nobben. Det var bara mamma, och ibland pappa, som dög. Farfar och mormen gjorde allt de kunde för att locka till sig honom men ack, nej. Morf lyckades till slut, och fick faktiskt förmånen att gå med honom ut i hallen och tillbaka. Leka lite i köket gick också an, innan han flydde tillbaka till mammas trygga famn. Efter all dessa uppståndelse var Rickard trött. Han var hög som ett hus på socker och trött så att han såg i kors. Han somnade på fläcken, så fort gästerna gått, men sov inte alls bra. Sockerransonering i fortsättningen!
Rickard var mycket spänd på hur den skulle smaka. Fast först måste man ju ha förklä på sig, när man ska äta gräddtårta med händerna. Lagom poppis!
Ibland sitter Rickard stilla nog för att läsa en bok. Men han läser rekordsnabbt, så det gäller att hänga med.
Ett helt år har gått redan. Alldeles nyss var Rickard en liten skrutt som bara åt, sov och skrek. Sen blev han större och började le. Lyfte huvudet gjorde han väldigt tidigt. Vid cirkus fyra månaders ålder satt han som en liten stubbe och tittade sig omkring. Blev stadigare och stadigare. Kring jul/nyår förra året började kryptendenserna komma och för ca två månader sedan började han gå när han fick hålla i våra fingrar. Det Stora Pekfingret fick vi snart stifta bekantskap med, det talar om vad han vill och vad han vill ha. Bestämt. Ofta ackompanjerat av ljud, lite olika beroende på om det är en telefon/fjärrkontroll, mat eller en bok han vill ha. Eller om han vill upp i famnen. Att rulla runt och busa i sängen är en av favoritaktiviteterna, liksom att sitta i knät i fönstret och titta ut på allt spännande som rör sig på gatan. Åka vagn är numera riktigt roligt, det blev roligt först när han kunde sitta upp. Att ligga i liggvagn var nog det värsta som fanns. Då skreks det. Mjölkproteinallergin kom och försvann. Idag fick han ju till exempel hallonsmoothie till lunch och magen fungerar utmärkt sånär som på lite pruttar. Det var ju tur, då kan han få tårta på söndag när släkten kommer och gratulerar.
Det är ju alltid gott. Mera! Det här var smarrigt, pappa, det kan vi äta igen!
Rickard gillar telefoner. Eller "dindong" som han kallar dem. Han har ett par egna, men de gör inte alltid som han vill. Han brukar dock inte ha några större problem med att vinna över dem.
Vi fick låna en sjal av Anna och Ville. Passar fint till vår nya vägg och min tröja.
Kycklingben är ju som bekant en favorit och nu har vi lyckats dokumentera hur benen ser ut. Gissa vem som ätit vilket ben?
På Kaffebar häromdagen fick Rickard smaka Villes majskrokar. Dem gillade han och bad om mer. Ville var inte sen att uppmärksamma att kompisen var hungrig, så han tog sin vältuggade majskrok och tryckte in i Rickards mun. Rickard tuggade och svalde innan någon han uppfatta vad som hände. Nästan.
Rickard står framför stora spegeln och tittar. Drar huvudet förbi kanten och tittar in i väggen. Tittar in i spegeln igen och säger "Duttuuuu". Flera gånger. Han leker tittut med sig själv.
Efter en timmes trägen väntan fick vi ett bord på Kaffebar. Precis då kom Ville och hans mamma och pappa, perfekt tajming. Rickard var hungrig och eftersom vi nu fuskar och testar att ge honom mjölkprodukter fick han smaka kaffeskum. Sen ville han inte ha mer banan, bara kaffe.