Ännu en lunch i solen

Igår packade jag in min matlåda och lade den i en kasse. Vid tiotiden ringde Christian och sa "Jag kan komma förbi med din matlåda om du vill..." och det ville jag ju.

Vi dejtade med Gustaf III igen och den här gången var tant Ing-Britt med. Hon matade Rickard och efter några tuggor insåg han att det var hon som hade godsakerna. Så fort han svalt kom pekfingret fram och han sa "Iiiih!" och så fick han en sked till.

När han hade ätit upp sin mat fick han ett kycklingvingeben av mig som han gnagde rent. Sen roade han sig med att skrämma tant Ing-Britt. Han spänner hela kroppen, rycker till och säger "Ehe!!". Då ska man bli rädd. Det var hon duktig på, så han gjorde det säkert 20 gånger. Mycket nöjd.

Ny kamera

Här har vi busungen!

Han vet vad han vill, och vad man gör med en fjärrmoj.

Det är skoj att flyga när mamma kastar upp i luften. Notera greppet om fjärrkontrollen.

Pappas telefon är bland det godaste som finns. Det kittlar så härligt på tungan när man slickar på laddningsstället...

På grönbete

Vi var på landet i helgen i det soliga vädret. Rickard fullkomligt älskade det. Han kröp, satt och gick i gröngräset och åt allt han kunde hitta. Gullvivor, löv, gräs och grus ville han stoppa i munnen. Jag lyckades hindra honom för det mesta.

När han kom till jordhögarna där vildsvinen bökat upp gräsmattan tänkte jag "Äh, lite jord gör ju ingenting. Det spottar han ju ut.

Jag glömde att det var Rickard det handlade om. Han tog en liten jordkockla, stoppade in den i munnen, tuggade och svalde. Och ville ha mer. Då bestämde vi att det var dags för mat.

När man ätit klart välter man bordet. Såklart.

Sen var det dags att hjälpa pappa med skottkärran. Sånt orkar han ju inte själv.

Man kan även hjälpa till med verktygen när mamma försöker få igång grillen. Det kan ju tänkas att hon behöver en polygrip.

Fin var han när han satt i gräset!

Leka i sängen är det bästa som finns!

Men sen blir man väldigt trött. Då är det tur att det är en stor säng!

Sluttuttat

Tänka sig. Ricke-snick tycker inte längre det är så jätteintressant med tutte. Fyra dagar utan mamma (som slog runt med jobbet i Paris) gjorde tydligen att det gick bra att sluta. Och all avocado som konsumeras kanske gjorde sitt till.

Det känns lite konstigt. Det var en lång period, nästan ett år och det har gått bra (förutom en jobbig början) och vi har trivts med det. Ska nog fälla en liten tår, ändå.

Men samtidigt är det ju spännande, det är en milstolpe precis som alla andra. Nu börjar en annan tid, när det inte går att muta med tutte eller söva till sömns. Slut med genvägar för den här mamman, alltså.

Succé!

Christian och Rickard kom förbi jobbet på lunch idag. Rickard fick äta i vagnen medan vi andra satt på Gustaf IIIs sockel. Efter maten ville han upp. Det är svårt att gå i skor, men de fantastiska pipljuden möttes av ovationer från läktaren!

När han sen sittandes på min höft började digga musiken som kom från grannens mobiltelefon skrattade Ana så att hon nästan grät.

Klar succé. Den enda som inte var nöjd var I-B, för hon missade kalaset och får vänta tills nästa gång.

Äta själv!

Hemma hos moster idag vankades kokt potatis och grillad fläskfilé med aioli. Lite gurka föstes runt på tallriken/skärbrädan också.

Efterrätten var mixade bär i grädde, fryst till nästan glass. Det gick också ner, om än med lite tvekan. När handen kom fram och viftade att det var nog tänkte jag prova ett nytt grepp. Han fick stoppa ner handen i glasskålen. Det var intressant. Han viftade lite på fingrarna. Och stack ut tungan.

Så jag satte skålen till munnen och han lapade glatt i sig. Dök längre och längre in i skålen och snart var hela han vackert rödrosa.

Han var mycket nöjd med sin bragd.

Underhållning på tunnelbanan

I lördags kväll när vi åkte hem från konserten och sushin var Rickard ganska trött. Han gnällde och gnölade i vagnen på tunnelbanan och vi bara väntade på att han skulle explodera av ilska och trötthet och skrika så det ekade i vagnen.

Då kom vår räddarinna. I kortkort hår, stora hörlurar och pratandes i telefon ställde hon sig framför Rickard och dansade. Han stirrade. Hon sa i sin telefon "Jag står här och dansar framför det här blåögda barnet." Hon viftade med händerna, gungade med kroppen och Rickard stirrade. Så sa hon "Vänta!!!" och tog undan telefonen, stoppade pekfingret i munnen och ploppade flera gånger, innan hon hoppade av precis innan dörrarna stängdes. Rickard hade jättestora ögon och blev väldigt ledsen när hon hoppade av.

Konsert

Vårt långväga besök råkar vara keyboardist och spelade med Lizz Wright på Berns igårkväll.

Vi klädde på Rickard pyjamas, tog med oss välling och hörselskydd och knatade iväg. Naturligtvis stod vi på gästlistan och den trevlige vakten blev pappa i fredags, så vi fick massor av hjälp. Rickard somnade innan konserten började och sov ett bra tag. Men sen blev applåderna lite för höga och jag gissar att basen vibrerade ganska bra i hans lilla bröstkorg, så han vaknade.

Christian gick bakom scenen med honom och vaggade och vyssjade så han sov hos pappa ett tag till. När konserten var slut gick vi och pratade med bandet i rummet de disponerade - för övrigt samma konferensrum som jag var på möte i för ett par månader sen - och då hade Rickard vaknat.

Han var hungrig igen och slukade sushi, bröd och vindruvor till bandets förtjusning. Jag fick berätta om hur han äter kycklingben, gång på gång. Alla ville ha ett barn som äter som Rickard.

Jag gissar att de inte vill ha baksidan - ett barn som vaknar en gång i timmen. Tack och lov var det Christian som hade nattjouren, så jag gick upp klockan halv åtta då Rickard tyckte det var dags för mat. Christian fick sova vidare.

Mammig simmare

Det var babysim idag igen. Rickard är inne i en väldigt mammig fas, troligen för att jag börjat jobba. Han ville mest klamra sig fast vid mig och suga på min örsnibb. Fröken tyckte vi kunde utnyttja mammigheten med att låta honom simma från henne till mig. Hon började ångra sig när Rickard högg tag i hennes öra. Med handen, tack och lov...

Men det gick bättre och bättre. På slutet var han helt lycklig hela tiden. Vi dök och tittade på varandra, vi simmade med korvar, vi hoppade från stången, vi satt på ett flytetyg. Och sen när vi var klara gick han uppför trappan! Han som aldrig gått i trappor förut ens, visste precis hur högt man skulle lyfta fötterna för att komma upp.

Ny lek

Rickard har kommit på en ny och rolig lek. Han öppnar munnen och lägger den försiktigt om min näsa. Då ska jag blåsa ut luft i näsborrarna. Det är jätteroligt, tycker han. Så det gör han mest hela tiden.

Jag är väldigt glad över att han är så försiktig eftersom fyra små tänder börjar titta fram i överkäken. Små sylvassa saker har redan spruckit fram.

Klappa händerna!

I veckan lärde sig Rickard att klappa händerna. Nu gör han det mest hela tiden.

I fredags sa jag till Christian "Vad häftigt att han lärt att klappa händerna så fort!" och det hörde Rickard och - klappade händerna. Såklart. Han hör och förstår allt mer också.

Stå!

Det går riktigt bra att stå numera. Med en telefon i handen, till exempel. Eller en kloss, kanske? En lång stund, sen sätter han sig ner.

Mycket god mat

Vi hade långväga besök idag, så vi gick på Grand Hotels Veranda och åt smörgåsbord. Det är fantastiskt gott och det tyckte Rickard också.

Vi fick ett silverfat att äta på - porslin har en tendens att gå sönder när Rickard släpper det från hög höjd.

Fläskfilé, potatis, blomkål, morötter och såklart favoriten broccoli trycktes in i munnen i rasande fart. Den fantastiska jordgubbsefterrätten och lite fruktsallad gick också att äta. Olika sorters kex och bröd var dock roligare att smula sönder och vinka med.

När servitrisen höll på att ta hans tallrik och jag stoppade henne vände han sig om mot henne och sade med hög röst "Dadadaaadaaah!" så att hon förstod att han verkligen ville ha kvar tallriken.

Han agerade också välkomstkommitté och vinkade alla både välkomna och adjö. Sen somnade han på tre röda.

Var är Ninni?

Rickard älskar att leka i sin säng. Han har en aktivitetsbräda där som är väldigt rolig. Det finns dessutom några nappar och Ninni Niin.

Ninni brukar åka ner i golvet. "Vaaar är Ninni?" frågar man då. Han häver sig upp och pekar.

Han klarar även av att peka ut lampor och morfar. Mormor är svårare. Mamma och pappa ska vi inte tala om.

Ramla!

Imorse fick Rickard bananmacka. Jag fick överkokt havregrynsgröt med banan i. Rickard tyckte att bananmackan var god en liten stund. Sen var det roligare att systematiskt ta en liten bit i taget och släppa ner den från stolen. När mackan var slut lutade han sig över stolskanten och pekade ner. "Dääh".

Där låg en prydlig bananmackehög. Jag åt upp min gröt.

Vem är jag?

Idag åt Rickards mamma lunch med Villes mamma. Rickard och Ville var med sina pappor. Det var första gången mammorna träffades utan barn.

På grönbete

Vi passade på att sätta Rickard naken i vårsolen på landet. Han satt där på rumpan och drog upp gammalt gräs och löv. Löven var inte så goda, tyckte han. Sen fick han gå barfota. Det gillade han och knatade runt flera varv.

Harry

Vi var på landet idag, och rensade baksidan. Rickard hängde i MTn på min rygg och hjälpte till att bära ris. Vi blev så förtjusta i att släpa ris och göra fint att vi missade att vi inte hade någon middag med åt Rickis så när han blev hungrig hade vi inte så mycket att erbjuda.

Han åt upp det sista i lunchburken och en banan och var fortfarande hungrig. Vad göra? Ingen spis och inget vatten. I skåpet stod några konservburkar och jag ratade alla kidneybönor och kikärtor. Men högst upp stod en burk med kronärtskockshjärtan - det kanske vår lille finsmakare skulle gilla? Nope.

Nästa försök var en burk med haricots verts ['harry ku'vert] och det föll honom i smaken! Han åt en kvarts burk kalla haricot verts och var mycket nöjd, där han knatade omkring den stora järnspisen.

Fullmåne?

Är det månne fullmåne ikväll? Jag får gå och kolla ut genom fönstret snart. Rickis var nämligen superpigg och leksugen när han skulle sova. Istället för att somna ca halv åtta höll han sig vaken till nästan nio.

Han hoppade i sin säng, bet Ninni Niin i baken, kastade ut napparna och lekte med aktivitetsbrädan. Sen ville han komma upp och då skulle han kasta sig baklänges i vår säng. Rulla runt på mage och rulla tillbaka på rygg och slå ut med både armar och ben så han såg ut som om han hade kastat sig baklänges. Om och om och om och om och om... igen.

Och detta var efter att han fått nattvällingen, som i vanliga fall klubbar honom till zombiestadium på fyra-fem minuter.

Tydligen har Ville också velat vara uppe och leka hela kvällen. Om det inte är fullmåne har dessa killar telepatisk kontakt med varandra.

Det där med att hålla i sig

Imorse när jag gjorde frukost levde Rickard rövare i ett av kökskåpen. Saker och ting flög omkring i köket. Sen lugnade han ner sig och tog tag i ett burklock och en tratt. Stod så en stund och satte sig sedan ner på baken, lugnt och kontrollerat. Med locket och tratten i varsin hand. Han höll i sig i nåt, alltså.

© Rickard Werner Sandor Ridderstolpe

Arkiv

2008 oktober
2008 september
2008 augusti
2008 juli
2008 juni
2008 maj
2008 april
2008 mars
2008 februari
2008 januari
2007 december
2007 november
2007 oktober
2007 september
2007 augusti
2007 juli
2007 juni

Kategorier

All pictures
Ingers iakttagelser
Landvinningar
Matdagbok
Pappas prat
Rickardbilder

Klicka här för att lägga till Rickard i din favoritlista på Nyligen

Annat intressant

Moster
Nio månader
Att bli mamma
Nora och Hanna
iHanna
Mölnbo-Melvin
Solkatten
Wille
SveÖrt