F1 - en välsignelse. Ibland

Imorse vaknade Rickisen tidigt som vanligt. Första gången tryckte jag in tutten i munnen på honom och så sov han en stund till. Halv åtta tyckte han dock att det verkligen var dags att gå upp! Han låg i vår säng och började prata med hög röst, så ingen skulle missa vad han tyckte.

Med len stämma sa jag "Men älskling, är det inte Formel 1 idag? Från Japan som börjar klockan halv åtta? Då kan ju du gå upp och titta nu."

En halvt road men dock mördande blick for över Rickis huvud men frestelsen var för stor. Christian gick upp och tog Rickard med sig.

Härmed röstar jag för att alla F1 lopp ska köras på morgnarna. Gärna från ca 6-halv 7 då Rickard vaknar. Aldrig trodde jag att jag skulle säga att F1 var en välsignelse på söndagarna!

Snörvel

Om Rickard hade kunnat prata hade han sagt "Ni tjejer snackar om att föda barn..." och snörvlat och tittat bedjande på mig hela natten.

Nu nöjde han sig med att dra ner snor i halsen och svälja luft samtidigt, prutta massor för att få ut nämnda luft, hosta och väcka sig själv allt som oftast.

Första förkylningen är här.

En hel halv potatis

Det vankades potatismos och pannbiffar till middag idag, så vi tog ut en nästanhalv potatis till Rickisen och mosade den i vitlökspressen. På med lite spad och mjölk och så var lille herrns middag klar.

Christian matade den lille sjuklingen som åt med god aptit och återigen ville styra skeden själv. Hälften av potatisen gick ner, och ingenting hamnade på den fina haklappen. Sen satte vi stopp, trots att han var pigg och glad har han ju ändå en liten förkylning.

Olycksfall i arbetet

Rickard har börjat visa intresse för mat på sista tiden. Han är nyfiken när vi äter och vill gärna testa. Lotta gav honom banan häromdagen, när hon ändå matade E, och det gick ner.

Imorse ville han ha när jag åt frukost och eftersom jag åt avocado skrapade jag av lite åt honom. Det var väldigt intressant, han högg tag i skeden och kunde själv. Men svälja själv kunde han inte. Vi försökte ett par gånger men det mesta bara åkte runt i munnen och kom ut igen. När jag gick och lade undan skeden ryckte han tag i dregellappen och drog den några varv runt i ansiktet. När jag kom tillbaka var han ren i ansiktet och dregellappen såg ut som något från Shrek. Duktig kille!

Av detta drog vi slutsatsen att bananen häromdagen var ett rent olycksfall i arbetet!

Stoppa undan den där, jag är upptagen!

Hur mycket gillar Rickard att simma? Så mycket att när jag skulle mata honom före badet vred han bort huvudet så han kunde se barnen i bassängen!

Han fullkomligt älskade simmet i söndags. Skrattade och pratade hela tiden, flöt på rygg och höll sig i tårna. Provade alla nya mystiska ställningar och stod stoiskt ut med vatten i näsan. Och bubblade när han fick munnen under vattnet!

Mamma ser skojig ut

Rickard är lite snål med sitt skratt. Han ler ofta med hela ansiktet men skrattar sällan högt. Det krävs en del busande för att få höra det där lilla skrattet.

Så döm om min förvåning idag! Jag stod utanför Öppna förskolan och pratade i telefon - hade tagit fel jacka och nu var det stängt - och när jag tittar ner på Rickis som sitter i sjalen börjar han skratta ordentligt. Jag såg tydligen väldigt rolig ut när jag pratade i telefon.

När vi kom hem ringde Christian och vi pratade en stund. Rickard satt i babysittern, tittade på mig och skrattade!

Jag undrar hur jag ser ut när jag pratar i telefon, egentligen!

Lisas hatt

Efter dagens babysim gick vi till Knitlabs stickcafé och mötte tant Lisa. Hon virkade klart sin hatt och lät Rickard prova.

Kaninskrikaren

Ni kanske har sett på TV4+, "Mannen som kunde tala med hundar"? Jag säger bara "Cesar Millan, the dog whisperer, släng dig i väggen! Hemma hos oss har vi The rabbit shouter!"

Dagens godis - Mingla haklapp

Inte snabbt nog...

Imorse satt Rickard och jag vid frukostbordet och läste hans bok, om olika djur. Jag läste och berättade hur alla djuren lät, kossan, grisen, fåret, geten etc. När vi hade läst klart tyckte jag att Rickard skulle låta som en höna. Det gjorde han inte.

"Vi har ComHem, inte Bredbandsbolaget..." sade min ibland alltför snabbtänkte man.

Kap!

Idag var vi på Barnbytardag ("Ta en utan exem i huvudet, men i övrigt precis som Rickard!" sa Christian imorse) och gjorde massor av kap!

- en spjälsäng med madrass för 175 pix
- fyra lakan och ett örngott till nämnda spjälsäng för 30 pix
- tre amningströjor, varav en ganska solkig, för 50 pix
- en bok för 10
- en leksak för 10 och en för 35
- tre fina snusnäsdukar för 10 kr styck
- massor av barnkläder för 160 pix

Och när jag kom hem med de fina manchesterbyxorna jag köpt, som jag trodde var bruna - upptäckte jag att de var gröna! När jag sedan kollade kassen som Atott kom med upptäckte jag att hon hade lagt med en matchande Paddington-fleectröja, också i grönt! Kan man ha sån tur?

Spjälsäng!

Jag tassade just in och tittade till den lilla myran. Och bestämde raskt att det är dags att skaffa en riktig spjälsäng. För vad gör Rickard? Jo, försöker sätta sig upp, i sömnen! Han greppar tag om spjälorna och drar sig uppåt - och lägger sen sig ner och sover!

Slutsprångat?

Jag vågar knappt säga det utan att knacka i bordet. Men det verkar som att språnget börjar gå över. Igår var Rickis den soligaste lilla bebis man någonsin sett. Han skrattade och pratade och såg till att Tant Lisa (som skulle göra Prästens Lilla Kråka) kom av sig efter bara några stavelser, kiknande av skratt. Han satt stadigt på golvet och välte bara några gånger. Han åt blötdjur och myra med god aptit och blev fullkomligt överlycklig när han fick låna barnstol och sitta själv vid bordet!

Och sov ganska gott inatt, dessutom.

Bildkavalkad

Det var länge sen jag laddade upp några bilder. Sömnbrist gör inte att man fipplar allt för mycket med bilder. Men nu ska det bli ändring, hoppas jag!

Babysim tycker Rickard är riktigt roligt!

Vi har haft besök här, flera gånger. Först var det Peter och Marlboro som kom och hälsade på.

Sedan lärde Christian Rickard lite nya grimaser.

Sen kom naturligtvis Anette på besök också!

Silva och Anneli tittade förbi en dag, som hastigast. Silva hade sin Clara med sig.

Ibland måste man ta igen sig och sitta och vila en stund... Då är det skönt att titta på de gröna gardinerna.

När man är hos morfar får man titta på tv! Det får man inte hemma. Spännande var det också!

Rickard är en riktig gladis när han får slå på sina kompisar björnarna. Från vänster Kommunisten, Kapitalisten och Miljöpartisten.

Vi tog en tur på Gölingstorps marknad. Rickard var väl inlindad, och det behövdes i blåsten!

Farfars knä var bra att sitta i.

Farfar hade fina kuddar i soffan. De gick att äta också, bara man ansträngde sig.

Badbaljan var väldigt poppis! Alldeles lagom stor.

Outfit 070901

Outfit 070830

Mammas kille!

Outfit 070908

Illvrål

Rickard har varit på Ljudbutiken och köpt nya ljud. Han måste ha smugit iväg när vi sov, för en morgon när vi vaknade kunde han skrika i falsett. Han verkar tycka det är väldigt roligt och har inkorporerat detta falsettskrik i både gladskrik, hungerskrik och argskrik. Med vissa variationer, då.

Idag var vi hos Gunnel och vägde och mätte. Först visade vågen på sex och ett halvt kilo och jag blev lite orolig... Hade de där diarréerna verkligen varit så illa? Ned ett helt kilo, det kan väl inte stämma.

Det gjorde det inte, vågen var inte nollad. Istället väger han 8440 gram.

Gunnel talade inte om för honom att han inte är tillräckligt utvecklad för att sitta upp själv än, så han visade glatt upp det på hennes skötbord. Hon sa att han kunde få roa sig med det, för egentligen kunde han det inte. Så det gjorde han sen när vi kom hem. Satt stadig som en stubbe och lekte med allehanda grejor. Välte bara nån enstaka gång och blev väldigt förvånad. Han kan dock inte sätta sig upp själv än.

Övermod

Igår var vi så fantastiskt utvilade efter några timmars ostörd sömn att vi inte gick och la oss förrän vid halv tolv! Ojojoj, när hände det senast? Rickis hade somnat redan vid nio och sov sött i sängen. Utan att gnufsa.

Han vaknade klockan ett, ungefär, och ville ha mat. Det fick han. Sen vaknade han vid två och jag var precis på väg upp ur sängen när jag kände nåt som sparkade på mig. Ojdå, han låg visst kvar sedan amningen... Han fick lite till och sen fick han sova i sin säng igen.

Klockan kvart över fyra var han igång igen och när Christian lyfte upp honom var han dyngsur. Hela pyjamasen och sängen var nedkissad så det var bara att byta. Lite mera mat och lillkillen var nöjd.

Sen väckte han både sig själv och oss med en riktig brakare vid halv sex. Så var dagen börjad.

Pappas pratkvarn

På morgnarna sitter Rickard i köket och pratar med pappa. Jag har undrat lite varför han inte pratar lika mycket med mig, men nu har jag kommit på det.

Han skvallrar!

Idag hörde jag följande från köket:

"Ja, och sen gick vi till nåt konstigt ställe med en massa folk. Vi träffade två tanter som pratade en massa och jag fick sitta hos båda. Den första, hon hade fina röda kläder på sig men var inte så intressant egentligen. Men den andra, pappa, hon var snäll! Men när jag försökte slicka på hennes fina matbehållare så fick jag gå till mamma. Varför det, pappa? Hon hade fin tröja på sig så man såg maten, varför fick inte jag smaka?"

Sova...

Inatt sov Rickard jämförelsevis bra. Han somnade vid halv nio. Vi slocknade vid nio. Första gången han vaknade var klockan redan ett! Wow! Och sen klockan kvart i tre undrade jag om han mådde bra... Kvart över tre vaknade han igen och skrek lite. Fick mera mat och somnade om till klockan tjugo över fem. Då ville han prutta så vi gick upp och bytte blöja och masserade magen och pratade lite. Han fick mera mat och sov till sju! Vilken lyx!!!

Dessutom har vi nu fått låna en sovgunga som vi ska utvärdera över helgen. Hoppas att han gillar den och sover jättebra! Rapport kommer.

Jag mår iallafall jättemycket bättre när jag fått sova några timmar ostört! Tänk vad fyra timmars sömn kan göra för en trött småbarnsmamma.

På begäran: Citrontricket

OBS: känsliga varnas...

Om du har en partner som är känsligare än du rekommenderar jag att du inte provar detta när båda är närvarande. Visa istället videofilmen...

Ha alltså videokameran redo.

Så här går det till.

Ta ett barn, i "allt ska in i munnen-åldern". Ta dessutom en citronklyfta.
Sätt citronklyftan i barnets hand.

Följande händer: Barnet ser att h*n har något i handen. Stoppar detta något i munnen. Stor sur grimas, ut åker citronen. Barnet ser att h*n har något i handen. Stoppar detta något i munnen. Stor sur grimas, ut åker citronen. Barnet ser att h*n har något i handen...

Detta fortsätter tills någon barmhärtig människa tar bort citronen.

Om inte barnet är som Tom, som gillade citron och åt med god aptit...

Tår

Rickard har hittat sina tår. Han rycker och drar i dem allt vad han kan. De blir alldeles blåa ibland.

Och så biter han som tusan i våra fingrar. Om han får in fingret med toppen först så suger han hårt. Får han tag i knogen biter han ordentligt. Det känns som om det kan bli blåmärken av det!

Han har slutat sova ordentligt. Han vaknar med ca 90-minutersintervaller den första halvan av natten. Sen går han över till att vakna var 20e minut. Det är fruktansvärt, jag är så trött att jag håller på att gå av på mitten. Dessutom vill han alltid bli buren när han ska sova och vi börjar båda få rätt ordentligt ont i ryggen.

Jaja. Snart är han stor och i målbrottet och vill inte bli buren längre.

Jag tror det är som Anna säger. I boken "Växa och upptäcka världen" står samma sak, samt att mamma och pappa är trötta som tusan och har ont i ryggen.

Ibland undrar jag om Rickis har läst boken, när han växlar mellan skratt och gråt på en halvsekund, eller när han försöker krypa och blir skitförbannad när det inte funkar. Eller när han äter på nallarna på babysittern. Snart dags för citrontricket...

Tillbaka på ruta ett - 2

Hälsporre. Hur skoj är det på en skala? Jo, väldigt tråkigt, jag har haft en i vänster häl sen början på 2005. Den gick nästan bort före graviditeten, men 19 kg extra gjorde att den kom tillbaka.

Nu börjar höger häl krångla på samma sätt. Ont när jag går upp på morgonen (läs: på natten när jag tar upp poppis) och nu börjar det göra ont på dagarna. Jag tänkte stämma i bäcken i tid, eftersom jag vet vad det handlar om, och gick till doktorn idag.

"Sluta bära omkring på din son." lät omdömet. Jag får inga anti-inflammatoriska medel eftersom jag ammar. Kortisonspruta i hälen är inte tillräckligt bra för att hon ska vilja överväga det, riskerna är för stora. Så det är bara viktreduktion och ingen bärning som gäller.

Men jag VILL ju bära på poppis. Jag har massor av snygga sjalar att använda. Jag tycker det är så mysigt med en liten bebbe i famnen som sitter så tryggt och fint så att han somnar. Jag trivs otroligt bra med det. Visst, det är tungt ibland, men då får han åka vagn en stund. En kvart eller så, tills han protesterar...

Så hon sa att då är det inte mycket att göra. Jag ska ringa en sjukgymnast och få ett träningsprogram så att jag kan ge mig lite självhjälp. Tills jag gått ner i vikt och poppis inte vill bäras lika mycket så får jag ha ont, helt enkelt.

Tillbaka på ruta ett...

Hej och hå. Så var vi tillbaka på ruta ett. Rickis har fått ont i magen igen. Han vaknar på nätterna och skriker. Han skriker vid nattning. Han skriker på dagarna. Inte alls kul.

Det enda positiva är att det går över när han får ut pruttarna eller raparna ur magen. Så vi vet ju vad det är för fel. Men varför får han in all denna luft i sin lilla mage? Jag äter ingen laktos och jag äter väldigt "snäll" mat över huvud taget. Jag dricker amningste och äter fänkålsfrön.

När han är väldigt hungrig äter han snabbt och då sväljer han en del luft. Och så är det svårare att rapa honom nu när han blivit äldre, av någon anledning. Så det är en orsak till att det blir en massa luft. Men BioGaian har ju hjälpt så länge nu, och så blir det plötsligt så här.

Jaja, jag vet. DET GÅR ÖVER. Men jag vill ju hjälpa min lille kille att inte ha ont. Utan att han ska behöva skrika sig hes.

Mammis

Nu har Rickis tydligen kommit in i en mammig period. Det är bara jag som gäller. Christian bär och gungar och vaggar men Rickard släpper inte mig med blicken. När Christian vänder sig om så att han inte ser mig längre gnäller han. För att inte tala om när de går in i ett annat rum... Tack och lov går det fortfarande bra att Christian håller honom i famnen. Så länge han ser mig.

Smickrande och väldigt fascinerande att han så totalt föredrar mig, men lite påfrestande också. Och trist för Christian. Men det hinner nog svänga många, många gånger!

Arkiv

Kategorier

Annat intressant