Målbilder

När man väntar barn är det mycket snack om att man skall ha målbilder för hur man vill att det skall se ut när väl barnet har kommit. Flera i vår profylaxgrupp hade svårt att hitta sina målbilder, för mig var det enkelt.

Förutsättningarna var att man skulle ha 2 st, en som är precis när man fått sitt barn och kanske till och med är kvar på BB, den andra skulle vara lite längre fram i tiden, man har kommit hem och vant sig lite vid att ha barn.

Min andra målbild uppfylldes för någon dag sedan och därmed är båda mina bilder fyllda.

1 - Jag går omkring i korridoren på BB, jag skjuter den lilla genomskinliga plastvagnen framför mig och jag är så stolt att jag skiner. Ryggen rak och alla tittar på mig och kotte och tycker att kotte är världens vackraste. Att alla sköterskor har bråttom och skringer omkring för att hjälpa andra föderskor spelar ingen roll, de tittar ändå på underverket iden genomskinliga plastvagnen.

2 - Vi är hemma, det är morgon, solen skiner in genom fönstret och värmer min rygg.
Vi ligger på varsin sida om kotte och han ligger och jollrar lite nyvaket mellan oss.
Vi tittar upp på varandra och ler, lyckan är fullständig, vi har verkligen gjort något underbart.

Det var mina målbilder och nu är de båda uppfyllda.
Jag somnar varje kväll stolt som en tupp och vaknar glad över att vi verkligen skaffade barn.

Vem är det här?

Något har hänt! Kanske är det borta imorgon, men jag njuter för fulla muggar.

Igår somnade Rickard vid halv tio. Han sov till klockan fem innan han buffade på mig för att få mat. Efter en rejäl slurk somnade han om och vaknade vid åtta. Då kunde inte jag somna om, men det kunde han. Så sov han till tio, och pappa likaså. Själv åt jag frukost och lite annat.

Sen var Rickard en glad liten kille som fick massage och som satt i babysittern. Han pjollrade och hade trevligt nästan hela dagen, antingen själv eller i våra knän. Han sov när han skulle, åt när han skulle. Han skrek knappt alls, förutom när BVC-sköterskan tittade i hans öga efter ögonfransen som ramlade in där igår. Men han SLUTADE skrika direkt när vi lyfte upp honom. Likadant i bussen på vägen hem från sysslingarna.

Nu har han fått mat och sover igen. Kanske är det bara en rekyl på att han knappt sov alls igår. Kanske är det nåt nytt. Han får inte minifom längre, det slutade vi med igår. Kanske var han allergisk mot det... Kanske har han bara kommit igenom någon mystisk tillväxtfas och har nu inte ont längre.

Oavsett vilket så njuter vi för fulla muggar av vår nya lilla bebbe!

En större kille!

Vi var och vägde och mätte vår lilla kille idag. Och fick veta att han gått upp 1,5 kilo på sex veckor. Hej och hå! Nu väger han 5575 gram och är 59,5 cm lång. Inte konstigt att vi fått lägga undan alla kläder i storlek 50. Det är inte heller konstigt att han har ont i magen, när han växer så.

Hattmåttet har också ökat, nu har han 39,2 i hattstorlek.

Hålla huvudet högt

Rickard växer som en raket! Han blir större och större och det ska bli roligt att se hur lång han är imorgon när vi går till BVC.

Han är riktigt duktig på att hålla huvudet högt, mycket stadig i nacken! När han ligger på mage, på någon av våra magar oftast, håller han upp huvudet och kollar omkring sig.

Och efter maratonbesöket på IKEA igår, när han vaknade i sjalen, satt han stadig som en liten kung och såg sig om. Sjalen var neddragen till midjan och gav honom riktigt bra sittstöd. Mellan skrikattackerna, vill säga. Han hade sovit i fyra timmar och var hungrig som en liten varg. Amningssjalen vi fick av Brenda kom väl till pass, i en av IKEAs röda skinnsoffor!

Kommunikation

Rickard har börjat kommunicera med oss. När han tycker att maten dukas upp för långsamt kommer det ett bestämt "Wah!!" från unge herrn. Vi förstår genast vad han menar, men tycker han är lite otålig. Han har bara inte hunnit de sista tre centimeterna fram till maten.

Häromdagen gjorde han också ett utfall mot skeden med minifom. Han hugger som en liten vessla mot allt som möjligen kan innehålla mat. Försöket att suga på skeden var dock inte så lyckat.

Åksjuk?

Vi tog en promenad i det vackra vädret idag. Längs stranden i Tantolunden var det vi och några andra morgonpigga människor som flanerade. Rickard blev hungrig lagom till Reggae-cafét där han fick mat under den fina amningssjalen. Så knatade vi tillbaka hemåt.

Det tog inte många minuter innan han gnällde och ville upp. Vi tänkte att det var nog en rap som ville ut, så Christian lyfte upp honom. Kräks. Ordentligt. Så mådde han bättre och fick åka igen. I säkert tre och en halv minut. Gnällpip - brukar betyda ont i magen. Upp igen och... kräks. På Christians blöta tröja.

Tre gånger kräktes han - vi börjar undra om han blir åksjuk av att åka vagn!

Midsommarpojken

Såhär fin är man på sin första midsommarafton!

Notera att det är smultron och en kotte i kransen!

Och om man tittar noga på de små fötterna ser man...

små kaniner!

Modell: Rickard
Rickardställ: morfar
Kransgörare: mormen
Fotograf: pappa
Åskådare: mamma

Dagens outfit: shorts

En nöjd liten en!

När han inte har ont i magen är han en ganska glad liten skit. Imorse låg han där och pratade lite, bredvid oss i sängen. Blippeliblopp, häpp knäpp och liknande hävde han ur sig.

Varm om stjärten som en sommardag låg han där - med kiss både i och utanför blöjan. Glatt viftade han med händer och fötter när vi plockade upp honom och bytte på honom. En stund senare var det dags igen. Vi låg och pratade när han började koncentrera sig och så - jättebrak i brallan. Sen låg han kvar och viftade och pratade och hade allmänt trevligt.

Fast duschen är han inte helt förtjust i, trots att den spolar bort allt kladd. Det kanske är kladdet han gillar?

Rickard - en kändis

Rickard blev igenkänd på stan! Trots att det bara var den svarta kalufsen som stack upp ur sjalen där vi satt på tunnelbanan.

En bloggläsare kom och satte sig bredvid oss med en egen liten bebbe, två veckor äldre än Rickard. Vi pratade lite och så kom hon på - "Men... Då är det honom jag läst om på Internet!" och det var det ju.

Himla skoj! Speciellt som vi inte har sådär värst många läsare. Och de flesta vi har är ju såna som vi (redan) känner.

Så nu vinkar Rickard till sin nya kompis, som vi kan hälsa på någon gång när vi är hos mormor och morfar!

BioGaia

Vi provar en ny medicin. Tack vare Anna St fick vi veta att Sempers magdroppar BioGaia fanns på Apoteket i Fältöversten. Efter att ha ringt till Apotekets växel och fått veta att de inte har dem, samt frågat på Apoteket i Globen och fått samma svar, hittade vi dem alltså på Fältöversten. Knepet är att fråga efter Magdroppar, inte efter BioGaia...

Det är lactobacillus reuteri i mängder, som ska hjälpa små pruttande barn. Vi häller i och håller tummarna!

Dagens outfit: pappa!

Att rapa barn

Man sätter barnet på ena låret, i vårt exempel det vänstra. Bebins fötter och ben hänger ned mellan dina ben. Ta din högra hand och lägg den framför bebin, med tumgrepp om bebins vänstra arm. Lyft sedan vänster häl och stampa i golvet så att bebin hoppar. Det samlar ihop luften i magen. Med din andra hand klappar du bebin i ryggen och får upp luften till en finfin rap!

Dagens outfit

Ny rapmetod

Vi fick en ny rapmetod igår, så nu är livet lite enklare! Tack, Lotta!

Byxor taiwan-style

Godmorgon!

Rickard hade sovit sin förmiddagslur och ville upp. Jag gick för att gosa lite och böjde mig ned för att pussa den lilla körsbärsmunnen. RAAAP fick jag i ansiktet.

Nåja, då har han inte ont i magen. Man får vara glad för det lilla!

Dagens outfit

Kolik?

Vår lille kille har någonting kolikliknande. Han är fruktansvärt glupsk och sväljer massor med luft när han äter. Vi har upptäckt att om vi rapar och pruttar honom direkt efter maten så mår han mycket, mycket bättre.

De säger ju numera att barnen inte behöver rapas, för det var på 70-talet man förespråkade det och då flaskmatades de flesta barn... Men mormor är en jäkel på att rapa småbarn och när hon har honom blir han mycket bättre. Så vi lär av henne och rapar honom konstant. Och om han vaknar - som han gjorde nyss - och bara gnäller och skriker så blir han mycket gladare av en rap och en prutt.

Som Christian sa häromdagen "Jag undrar när man slutar glädjas åt att han pruttar...?"

Man tar det som finns tillhanda...

Jomen. Är man hungrig så tar man det som är närmast. Mormor ståtar med ett sugmärke på kinden...

Dagens outfit

Saker går igen

Härom natten hade Rickard lite svårt att sova, jag tog honom och gick några varv hummandes på någonting. Inger har en gång sagt att vibrationerna från adamsäpplet gör barn lugna så det kör jag hårt med. Ofta hummar jag faktiskt Imperial march ur Star Wars, funkar finfint, det eller titelmelodin från Våra värsta år.

Men iaf, när vi marscherat en stund så tycker jag nog att Rickard sover. Jag lägger honom i sitt lilla snuggle som vi återtagit. Såklart vaknar han nästan direkt, men istället för att plocka upp honom börjar jag klappa honom på ryggen, ganska hårt och bestämt. Det är då det slår det mig.

Det var precis såhär som jag somnade när jag var liten, min far klappade/strök mig hårt på ryggen. Det var så skönt och tryggt, jag saknar det ibland faktiskt. Den totala känslan av trygghet.

Inte nog med det, dessutom så gör Rickard precis som jag när han är på väg att somna in, han öppnar ögonen för att verkligen se att det är någon där, om det inte är det så blir han ledsen och börjar skrika. Jag gjorde samma sak. Att vara ensam är inte skoj och om man är så oskyddad som man ändå är när man sover så vill man ju ha någon stor stark att vakta så inget händer.

Att inse att jag gör som min far gjorde mig väldigt glad och mäkta stolt, att jag dessutom känner igen mönster hos Rickard som jag själv hade är ju bara fantastiskt.

Nu skall jag ringa lilla pappsen och berätta. Han blir nog stolt.

Mobil

Vi är de enda i Stockholms innerstad som har barn och som bor i en lägenhet med tre meter i takhöjd. Eller? Det verkar iallafall så när man rekar mobilmarknaden.

Mobil = en grunka som bebisar tittar på. Den är oftast färgglad och har en massa små figurer på sig och dinglar ovanför bebisens näsa när bebisen ligger på skötbordet.

Men alla mobiler är gjorda för att hängas i taket. Möjligen finns det en och annan som kan sättas fast i kakel, i badrummet. Eller så kan man ha en som hänger ovanför spjälsängen. Men en som kan sättas fast på skötbordet, det finns inte. Så om man som vi har skötbordet i ett rum i lägenheten, inte i badrummet, kan man inte ha en mobil.

Jag blev arg, så vi åkte till IKEA. Där köpte vi en lampa för 69 kr. Den ursprungliga planen var att ta lampan - en vanlig ledad skrivbordslampa - och ta bort kupan och sätta mobilen där. Lampan har ju en tvingliknande sak längst ner och kan skruvas fast i bordet. På vägen ut såg vi dock värmeljushållare - pinne med en hängande hink - som var perfekta! Tre för 29 så vi köpte dem genast!

Lite pyssel senare så var saken biff!

Tina å Ina

Rickard och jag blev utskickade idag. Pappa skulle städa. Då tog vi vagnen och gick ut i Tanto. På vägen höll vi på att bli övercyklade av Tina, som alltså fick sig en ny titt på lillkillen. Han har vuxit nästan ett kilo sen hon såg honom senast, så det var som en ny unge.

Längs med stranden i Tanto var vi inte ensamma med barnvagn. Vi mötte Ina och hennes pappa med lilltjejen i vagnen, och de rekommenderade fänkålsfrön mot ont i magen. Så nu tuggar jag fänkål, kummin och anis efter varje mål. Hoppas att lillploppet blir bättre av det.

Välkommen!

Välkommen till Rickards egen hemsida! Här kommer vi lägga upp bilder och noteringar om hans framsteg i livet, och fundera lite kring livet med barn, förstås.

Rickardvecka!

Det är Rickardvecka hos Minna Illustrationer! Skynda att fynda!

En cool kille med spetskudde!

En kotte!

Gudmorfar med sambo tittade förbi idag. De hade med sig ett paket. Åh, en orkidé, sa jag! -Nähä! sa gudmorfar! Jag packade vidare. Åh, en nalle! -Nähä! fortsatte gudmorfar. Till slut hade jag packat upp hela krukan och däri låg - En Kotte! Såklart.

Första kotten vi fått sen Kotten kom.

Sen fick vi bassning. Först jag för att Rickard inte har nåt eget bankkonto. Sen Christian för städningen. Fast det var jag som städat...

Tjockis!

Vi var hos BVC och vägde Rickard idag, på enmånadersdagen. Han fick åka bil dit och sjal hem.

Vikten var nu 5050 gram! Gunnel sa "Om han inte går upp lika mycket till nästa vägning är det helt ok..." Subtilt sätt att säga 'tjockis' skulle jag tro. Men vi är nöjda.

Dock har vi upptäckt att han har ont i magen. Troligen tror han att han är hungrig när han får ont, och skriker efter mat. Och vi matar. Och han får mer ont i magen. Och vill ha mer mat. Och går upp ett kilo på en månad. Nu är vi mer restriktiva och försöker höra vad det är för skrik - ont eller mat.

På vägen hem hälsade vi på hos Lotta och hade med oss kaffebröd. Härligt med lite fika!

Rickard på BB

Arkiv

Kategorier

Annat intressant