Ojojoj. Det ser ut som om vi har fått en riktigt liten bestämd busunge i huset. Det är nåt med den där minen jag känner igen, eller vad säger mormen?
Lappar är skoj. Små och sladdriga, helst. Tunna och mjuka som går att knyckla in i munnen.
Idag gick vi över till vintertid. Alla får sova en timme längre. Utom småbarnsföräldrar, de får sova lika lite som vanligt, eller, om de är som vi, lite mindre. Vi hade folk över igårkväll och hade jättetrevligt. Vi försökte hålla Rickis vaken extra länge för att han skulle sova längre idag. Han somnade kvart i nio. Det gjorde inte vi. Han vaknade 0520. Med vanliga mått mätt var det ju aningens - typ 20 minuter - senare än vanligt. Men en klocka som visar på före 06 hånflinar, så vi hade inte alls lust att gå upp. Christian ligger kvar.
Rickard är ju van vid att åka sjal eller bli buren och numera trivs han också väldigt bra i vagnen. Häromdagen fick han dock en annorlunda åktur - han åkte på morfar i Meitaien. Vi skulle shoppa på Myrorna och morf tyckte han kunde bära. Att bära en niokilosklump på armen är dock lite jobbigt, så vi knöt på Meitaien och så fick Rickard åka. Han trivdes utomordentligt och satt och pratade och pladdrade glatt i en och en halv timme. Perfekt, då visste vi var de höll hus i den stora bokhandeln!
Hela familjen är förkyld. Rickard är snörvlig och hostig och Christian och jag nyser och har ont i halsen. Rickard satt glatt och lekte med sina leksaker på golvet när jag plötsligt nös. Han föll rakt bakåt och blev jättearg! Det är svårt att trösta ledsen bebis när man inte kan låta bli att skratta åt honom.
Nu vet vi hur man gör för att få små bebbar att sova som stockar nästan hela natten, med bara ett avbrott för mat. Man går på födelsedagskalas! Gammelfaster fyllde år och kusin Atott hade bjudit in mormen och morf, syskon och en hop med sysslingar. Maten var fantastisk och ljudnivån enorm. Rickard och sysslingen Fredrik delade säng en stund, och sov säkert en hel halvtimme. Resten av tiden spenderades mest i ett knä eller en famn. När det var dags att åka hem var Rickard totalslut och skrek så fort bilen stannade. När den rullade igång igen somnade han. När vi väl var hemma somnade han på tre röda och vaknade bara en gång i natt innan han tyckte att det var dags att gå upp klockan sju. Vi var överförtjusta men frågan är om vi orkar med såna fester varje kväll...
Idag är jag nere på samma vikt som jag hade när jag blev gravid! Tjohej, alla 19 kilona som jag la på mig är borta. Härligt. Nu väger jag lika mycket som min syster, som är i 27e veckan...
Ropade jag glatt långt innan jag kommit över bäcken. Eller var det att jag glömde ett "peppar, peppar" i förra inlägget? Rickard vägrar vara längre ifrån mig än tre centimeter. En stund går det att leka i soffan. Leka = sparka på mig. Sitta på golvet är det inte tal om. Ligga i sängen och leka med min vattenflaska går an en stund. Om jag är bredvid. Till slut tröttnade jag på att ligga där och leka mjölkko och leksak och knöt helt sonika in honom i Annas Meitai som jag fått låna. Så gick jag omkring i 45 minuter och stickade lite, städade bland papper och sjöng. Han pladdrade glatt i selen och tyckte livet var toppen, mamma var ju nära. Till slut somnade han. Pust. Nu ligger han i sin säng och sover. Länge, hoppas jag!
Som tillägg till föregående inlägg vill jag bara påpeka att på dagarna är han världens soligaste, gosigaste och roligaste bebis. Han leker gärna själv en längre stund på golvet, och en stund till bredvid mig i soffan. Det mesta är skoj, att ligga på mage, rygg, sitta upp och försöka ta sig framåt/bakåt. Alla leksaker är toppen och dessutom är det jätteroligt att leka med en tygblöja!
Detär ett nytt språng på gång. Anna St sa det redan förra veckan, men jag satte händerna för öronen och ville inte lyssna. Men nu är det rätt tydligt. Han har varit och tjyvläst Boken igen. Han har börjat sova dåligt igen - vad fick vi, en veckas respit? På kvällarna somnar han som vanligt - och vaknar igen efter någon timme, håller sig klarvaken och vill upp och leka. Egentligen är han trött, men det ignorerar han. Sen sover han rätt dåligt natten igenom. Han älskar att ta av sig sina strumpor. Oftast har han en på trekvart och en avdragen, instoppad i munnen. Jag brukar jäklas med honom och sätta på honom strumpbyxor. Han gillar att titta på småsaker och har börjat utforska ännu mer med munnen. Imorse fick han en bit brödskalk som han satt och tuggade på länge. Citrontrick, here we come! Att titta på oss när vi gör nåt konstigt är väldigt poppis. Mina käcka danser framför skötbordet är otroligt intressanta. Och medan jag skriver det här vänder han sig för första gången från mage till rygg! Tjoho! Äntligen. Andra hållet har han kunnat länge, men nu äntligen kan han göra tvärtom. Väldigt praktiskt, eftersom han tycker mycket illa om att ligga på mage... Han har också börjat inse att vi kan gå vår väg. Det är inte populärt när jag går på toaletten eller går och hämtar något i köket. Då protesterar han högljutt och jag måste prata hela tiden så han hör att jag är här. Hans konsonant är B eller möjligen V. Kanske är det ett D, inte helt säker. Det är ganska bedårande när han blir arg och hela ansiktet skrynklar ihop sig, ögonen blir små springor, den lilla knappnäsan alldeles röd och munnen dominerar stort. Det börjar med ett argt Uaäääähäääää och fortsätter dädädädädäääääää. En kille med egen vilja, helt klart.
Om man lägger Rickard på mage på golvet för att han ska öva sig på att vända sig från mage till rygg så gör han inte det. Han ålar sig istället baklänges nån halvmeter tills han är utanför filten.
Vi var på det fina bokcafét vid Mariatorget, Anna St, Vilhelm, Rickard och jag. Där hade de en matta med leksaker på, så vi satte ner killarna. Rickard satt upp och Vilhelm låg på magen bredvid. Rickard tyckte att Vilhelm var väldigt intressant och började känna, faktiskt väldigt försiktigt, på honom. Det hade Vilhelm ingenting emot. Sen blev det dock allvar - Rickard upptäckte att även Vilhelm har hår att dra i. Så han tog ett stadigt tag i håret och drog. Vilhelm var som tur var inte så håröm, men det var ju inte speciellt trevligt, så han försökte dra sig åt sidan. När Rickard så släppte så rullade Vilhelm ett helt varv... Sen flyttade vi dem till varsin sida av mattan, kändes säkrast så.
Om man tömmer diskmaskinen ska man inte ha en bebis i famnen. Närsomhelst kan den kräkas ner den rena disken.
Det är snart dags för Rickard att undersöka vad som finns i alla kökslådor, och slänga ut allt på golvet. Tills han kan göra det själv hjälper hans ömma moder till. Idag fick han äta på en silikonpensel. Det var riktigt roligt - tyckte hans mor och far. Penselspröten kittlar nämligen i gommen. Då gör han roliga grimaser.
Rickard var lite kinkig idag på eftermiddagen. Han ville inte sova, han ville inte leka, han ville ingenting. Trots att han just fått mat så fick han lite till, lite gos kan ju inte skada, tänkte jag. Han somnade. Jag läste senaste Harry Potter och låg kvar. Efter en stund vaknade han. Började prata lite och leka med täcket. Han fick sin pensel, sin niin och en bitring. Lyckligt låg han där och bet på penseln i säkert en kvart. Sen blev han otålig. Då fick han sitta upp, och så bet han på penseln en kvart till. Fast då hade han tröttnat! Nu var det roligare att leka med mammas hår. Och näsa. Och tröja. Så vi lekte en stund. En lång stund. Han pratade och skrattade och var helt enkelt en supergosig bebis.
Rickards morfar har länge haft en ... ska vi säga dröm ... om barnkläder. Idag, efter trettiofem år, gick den i uppfyllelse.
Idag var det dags för babysim igen, sista gången. Vilken tur att vi har missat två gånger så att vi har två extragånger kvar! För Rickard tycker det är så fantastiskt roligt att simma! Han paddlar framåt så det står härliga till och simmar snart själv...
I fredags behövde jag åka bort utan Rickisen. Jag hade erbjudande om barnvakt på stället jag skulle till, men vågade inte riktigt eftersom det var dagen efter sprutorna och han var aningens kinkig. Kavalleriet ställde upp - mormen och morf kom för att vakta. Jag skyndade mig allt jag kunde men det var alldeles onödigt. När jag kom hem låg Rickard och sov kind mot kind med mormen i soffan och hade det alldeles fantastiskt bra. Vi firade med en pizza på Dellos pizza och Rickard fick en grissini. Dock var det alldeles för intressant att titta på pizzabagande, lyssna på italienska och flirta med de andra gästerna för att han skulle få ro att äta sin grissini.
Smakportionerna avlöser varandra. Här är det morot. Mer på haklappen än i lilla munnen. Innan vi hittade en drös med haklappar i garderoben var Minglalappen vårt mest tvättade plagg..
Häromdagen fick jag ledigt för att gå på BimBoråd. Det var en av snordagarna och när jag kom hem fick jag höra att han inte velat lägga sig ner att sova. Enda lösningen var att bära honom. Det var lite knepigt eftersom Christian satt och försökte jobba. Ganska snygg lösning, faktiskt.
Rickard kan koncentrera sig på en boksida i flera sekunder nu. Vi läser Tomtebobarnen med stor inlevelse men har ännu inte hunnit igenom hela boken innan han tröttnat. Skam den som ger sig!
Han blir stadigare och stadigare, den lille krabaten. Nu sitter han långa stunder och leker med alla sakerna i leklådan. Ibland faller han åt sidan och blir mycket förvånad.
En god och sen middag för två blev, efter en snorattack, middag för tre. Rickard vill smaka på allt som finns på bordet.
Vi köpte en såndär Näsfrida ändå. Det skulle ju vara så bra. Rickard lät som om vi stack honom med tusen nålar. Han fullkomligt gallskrek och avskydde att vi höll på så med hans näsa. Hädanefter blir det mun-mot-näs-metoden om vi ska ha ut nåt snor ur den där lilla knappnäsan. Nån som vill köpa en obetydligt begagnad näsfrida?
Det är konstigt det här. När man har snuva går det inte att ligga ner. För då attackerar snoret i näsan och så måste man dra ner det i halsen och då känns det jätteläskigt och så vill man skrika men det är ju fullt med snor i halsen. Och så vaknar man. Men om man äter, då går det bra, minsann! När man ligger på sidan med en tutte i munnen är snoret som bortblåst. Inte en tillstymmelse till snor i lilla näsan. Inte ens om tutten ramlar ur munnen. Förrän mamma lyfter upp en och lägger en i sin fina säng, som förkylningen till ära är upphöjd i huvudändan, för att snoret inte ska rinna till. Då, minsann! Då attackerar snoret genast! Fyller lilla näsan på en sekund och då måste man dra ner det i halsen och... Och så vaknar man och då duger bara mammas famn. Pappa, pah! Samma sak om man har ont i magen. Ligger man i mammas famn med en tutte i munnen gör det aldrig ont i magen. Möjligen kan det klia lite i halsen när en rap vill upp, men det är allt. En tutte i munnen lugnar även den oroligaste av magar.